Sista chansen

Vet inte alls vad du talar om AuroraAlexius :O
Selma... skulle du kunna klistra in min mall igen på framsidan? Har ändrat en del grejer xD)

Vildvittra, klart!

Tycker för övrigt att vi kanske kan börja idag eller imorgon och ifall någon mer vill vara med så är det inte omöjligt att hoppa in ^^ Vad tycker ni?

Tack

Håller med! Man vet ju aldrig hur stort huset är så en kan alltid vara långt borta från de andra om man kommer in senare i rollet

Låter bra! Den som känner sig manad kan väl börja?

*räcker upp handen XD* Jag!

___________________________________________________

Julie höjde på ena ögonbrynet och såg på mannen framför henne. "Ursäkta?"
"Ja. Internetuppkoppling, tv, luftkonditionering, allt som du kan tänka dig i ett vanligt hushåll. Bara... ännu lyxigare."
"Jag har levt i endast lyx de senaste åren", varnade Julie honom. Hon drog lätt i handbojorna som låste henne fast vid bordet. "Och se nu på detta."
"Det är därför jag erbjuder dig en sista chans till friheten", log uppfinnaren mot henne. Hon kunde knappt tro sina öron. Mannen framför henne var helt galen.
"Du försöker köpa mitt liv, menar du?"
"Bara ifall du dör. Annars så... köper jag dig din frihet, antar jag", skyndade han sig med att lägga till. Han ryckte på axlarna. "Det finns massvis med andra som skulle mörda för den här chansen. Och ditt yrke var att stjäla förut, så jag vill gärna ha med dig. Och du kommer förmodligen inte dö."
Julie skrattade till. "Alla är vi döende, Adams." Sedan nickade hon och såg på handbojorna igen.
"Var skriver jag på?"
Han hade redan papperna med sig. Julie tog emot dem tillsammans med en penna och skrev sedan över sin själ till en galen man istället för regeringen. Regeringen hade redan för många och dessutom var hon redan dödsdömd på allvar.
Hon såg på medan de låste upp bojorna och när hon reste sig så kände hon en nål mot sin hals. Adams grimaserade.
"Ursäkta, Andersen, men vi kan inte låta er se byggnaden. Inget fusk."
"Självklart", sade hon bara men inom henne kände hon något vakna vid liv igen. Hennes låga som alltid fick henne att fortsätta. Lågan som brann starkare när hon kände adrenalinet kicka in. Hennes vilja.
Hon tänkte klara det här uppdraget och innan någon visste ordet av skulle hon vara ute i världen igen. Hon tänkte fan flytta till Hong Kong och leva livet som anonym brottsling.

"Ett liv i lyx, säger du?" sa Odd tankfullt och försökte vicka bakåt på stolen men handbojorna runt hans handleder som var fästa i borde hindrade honom. Han sög fundersamt på underläppen och studerade mannen framför honom. Samuel L. Adams - det sades att han var galen.
"Ja, ni får allt man kan behöva. Allt som de rika har...", sa uppfinnare upphetsat.
"Frestande", sa Odd och la huvudet på sned. "Så med andra ord, ett liv i lyx och möjlig död, eller en definitiv död i fängelset?"
"Mer eller mindre", sa Adams och pillade med papperna som låg på bordet framför honom.
"Hmm...", sa tjuven. "Ärligt talat så har jag tröttnat på fängelsematen. Helst skulle jag vilja ha min kära mors mat, men jag antar att lyxmat får duga". Han ryckte nonchalant på axlarna. Om den riktiga sanningen skulle fram så kände han hur upphetsningen steg inom honom. Det har var verkligen en unik chans.
"Varför mig, för övrigt?" frågade han och lutade sig fram över bordet som stod mellan honom och Adams.
Uppfinnaren mötte stadigt hans blick. "För att du var en lämplig kandidat. En duktig tjuv, men även en hyfsat duktig mekaniker"
Odd fnös. "Hyfsat duktig?"
"Men tanke på att du sitter här nu, så ja, hyfsat duktig", sa Adams men en något nedlåtande blick.
"Passa dig, gubbe", sa Odd och pekade på honom med ett finger. Han kunde inte göra så mycket mer.
"Vill du ha din frihet eller inte?" frågade uppfinnaren, och nu var han definitivt nedlåtande.
Odd blängde på honom i några sekunder, innan han suckade. "Visst, vart skriver jag på?"
Adams log ett obehagligt leende och sköt över papperna och en penna. Odd gav hon en skeptisk blick, men skrev på. Det här var ändå en fantastisk chans, oavsett om personen vars händer han precis lagt sitt liv var galen eller inte. Han litade till sina egna förmågor och var säker på att han kunde klara det. Han var duktig på att bryta sig in i saker, så varför inte ut? Han la den sista knorren på sin underskrift och sköt sedan tillbaka papperna.
"Tack, mr Tannen, det ska bli ett nöje att arbeta med dig", sa Adams och ställde sig upp. Odd nickade och kunde inte låta bli att flina när uppfinnaren kallade honom för 'mr Tannen'.
"Detsamma", sa han med ett snett leende. Sedan kände han hur någon stack in en nål i halsen på honom. Han gav Adams en frågande blick.
"Ni kan inte få se byggnaden när vi fraktar er dit, det skulle vara fusk", förklarade uppfinnaren.
Odd nickade förstående, sedan sa han ett ironiskt: "Aj", innan han förlorade medvetandet.

”… och jag menar hallå. Hur kan de kalla sig konstkännare men inte en se skillnad på en äkta ...” Ave stannade upp i sitt pratande då hon såg mannen som tidigare verkat genuint intresserad himla med ögonen och hon kände sig själv rodna något. ”Ehe… vänta. Vad var frågan igen?” frågade hon generat och kastade en blick vakten som stod utanför. Som om de trodde hon skulle döda uppfinnaren hade de även satt handfängsel på henne som skavde in i hennes hud.
”En andra chans”, påminde han henne och då hon först inte sade någonting tillade han, ”efter ni tagit er ut så är ni fria.”
”Vilka är ni? För ifall du menar ni som i Ni, ädla dam eller i ni som en hel grupp. För att det var en gång då jag …”
”Ni som i en grupp av dödsdömda brottslingar”, avbröt uppfinnaren henne och fortsatte innan hon åter igen hann öppna munnen. ”Tänker du skriva på eller inte?”
”Vad otålig du är”, konstaterade Ave med höjda ögonbryn. Han kunde inte ha varit där så länge än och hon hade inte haft något direkt att prata med på länge. I tre hela dagar hade hon suttit i isoleringen och vakterna var inte så pratsamma av sig.
”Självklart säger jag ja. Bara visa mig linjen och ge mig en penna.” Uppfinnaren verkade andas ut och böjde sig ned för att plocka upp dem ur väskan. ”Det är ganska roligt ifall de verkligen låter mig hålla i en penna. Vet du hur lätt jag skulle kunna komma ur dem här”, hon drog i sina fängselen, ”med en penna. Eller döda någon.” Det sista lade hon mest till för att se mannens reaktion som knappt var märkbar.
Istället pekade han endast på en linje och Ave gjorde en krusidyll vart han pekat. Så fort hon var färdig kände hon ett stick i halsen och hon tjöt lätt till.
”Vad var det där bra för?” tjöt hon och kände sina ögonlock börja falla ihop. ”Du ska bara veta vad … Brian…” Hon mumlade några ohörbara ord innan hon försvann helt.

Namn: Ivy Azalea Yard
Ålder: 24
Kön: Kvinnligt
Utseende:

Ivy är hela 175 centimeter lång.
Familj&Bakgrund:
Azalea var en rar flicka, snäll och var en riktig pappas flicka. hennes pappa var en fiskare, hennes mamma skötte en liten second-hand butik. Azaleas far dog när hon var 10 i en olycka. Hennes mamma och Azalea behövde flytta in till staden och därmed bytte Azalea skola. Hon blev mobbad på denna skolan. I flera år och av samma förbannade, jävla personer. Azalea var något av en teknik-nörd och därmed lärde hon sig väldigt mycket om robotarna som egentligen styrde hennes skola... sedan när Azalea äntligen fick chansen som 17-åring... smällde det bara.
Brottet som fick en fälld: Azalea stängde av robotar på hennes skola och gick därefter på bärsärkagång och mördade sex ett år äldre pojkar samt en lärarinna som hamnade i vägen. När Azalea sedan var klar hade hon gått hem. Hon har suttit och väntat på att "äntligen" få dö i snart sju år.
Övrigt: Hon kan basmekanik om robotar men ingenting speciellt, hon använde sig snarare av svagheter i robotarnas design och kan inget mer avancerat än vad som fanns för sju år sedan och fängelsets robotar. Hon har dock tränat väldigt mycket. She's more of a brute than anything else.

--

"Så... uh... när kommer delen med att det är bara är ett skämt och jag egentligen ska tillbaka till cellen?" säger Azalea irriterat. Hon har varit i fängelset alldeles för länge, hon förväntar sig nästan att de bara tänker låta henne dö av ålder. Usch, hon vill inte bli skrynklig.
"Jag har redan förklarat för dig..."
"Nej, käften nu, du sa att jag skulle få leva i lyx. Vilket måste vara en jävla lögn för jag har fan varit här i snart sju år... de skulle INTE låta mig gå och gå med i något freaks experiment" Azalea rycker ilsket i bojorna som håller kvar henne vid bordet och de som håller hennes fötter vid stolen. "De skulle fan inte låta mig gå fri om jag tar mig ut från ett jävla hus", fortsätter hon i samma ton. Hon förstår inte varför.
"Det står i kontraktet du skriver på, alltihop", svarar Adam... Adams? Var det så? Freaket svarar så i alla fall. Ett jävla kontrakt. Trots hennes skeptiska uppsyn på saken suckar hon tungt, utdraget och tar pennan av honom. Oavsett är lyxmaten säkert värt det. Hon skriver sitt namn i skräpig, lutande stil. Hon tycker inte om sin handstil... usch.
Sedan sticker det i halsen och hon suckar högt och ljudligt.
"Det är endast för att vi inte vill att du ska se huset i förväg, det skulle vara fusk", försäkrar freaket henne.
"Fan ta dig" Azalea är helt säker på att hon ler innan det svartnar.

Freja kastade med sina blåa lockar, ett ljust ljuvligt skratt kom ur hennes mun och hon utbytte ett ögonkast med sin bror.
"Så du säger att vi ska få vara samman? Och leva i lyx?" frågade hon och såg på mannen som om han var vrickad vilket han säkerligen var.
Frej himlade med ögonen och höll med sin syster att detta var ett skämt. Ett skämt som skulle få dem dömda till något ytterligare.
Fängelset var ingen hit, men det hade varit värre då de varit skilda åt. Från början hade de suttit i varsin cell på var sida av fängelset då kvinnor och män varit skilda åt. Men efter mycket gott uppförande fick de sina viljor igenom att flytta samman men på villkoret att de båda skulle dö om någon av dem bröt den minsta regel.
Men de hade skött sig och så länge de var samman mådde de bra.
Nu satt de här framför en galen man som erbjöd dem ett sett att slippa denna dödsdom. Ingen av dem var egentligen någon brottsling, de ansåg de inte själv. De hade gjort saker för att överleva och det var samhället som gjort dem till det.
Freja såg på Frej och frågade med blicken vad de skulle göra, det verkade ju egentligen inte finnas några allternativ. Så snällt och lydigt skrev de båda på kontraktet som skulle binda deras liv till den galne mannen, ett stick och sedan mindes de inte mer.

Julie stönade till och reagerade först och främst på det mjuka under henne. Herregud, kunde det där vara... en säng?
Hon satte sig genast upp och tittade runt. Fy sjutton. Hon hade en stor kungssäng med de där gardinsakerna och allt. Och allt annat i rummet var också gigantisk. Hon verkade till och med ha en av de där garderoberna som var ett helt rum, vilket hon aldrig haft tidigare. Det fick dock henne att rynka på ögonbrynen. Hur länge hade gubben tänkt att de skulle vara i huset? Inte kunde det ta henne mer än några timmar att komma ut, eller?
"Välkommen, Andersen", sade en röst vänligt med ett litet skratt. "Ditt rum innehåller allt som du kan tänka dig. Det var därför vi var envisa. Vi specialdesignade rummen efter era personligheter, för guds skull. Vi tänkte inte ge upp i första laget. I alla fall. Du har fler verktyg än vanligt. Ditt badrum är också större. Och tja... varsågod. Upptäck huset vet jag. Kamerorna kommer tillåta mig se dig och resten av personerna i huset oavsett vad ni än gör. Förutom badrummen och liknande. Kan inte tänka mig att något intressant skulle pågå där inne", fortsatte galningen babbla på medan Julie reste på sig och började utforska rummet. Adams ljög inte när han sade att hon hade mer än sin vanliga, nödvändiga utrustning. Till och med nu när hon redan var inuti huset.

"För all del, stirra så mycket som du vill. Jag är van vid det här laget", sade hon och stirrade rakt in i kameran medan hon började byta om då hon fortfarande hade sina fängelsekläder på sig. Men hon stannade upp halvvägs och gick till badrummet istället.
Hon njöt redan. Kanske man skulle dra ut på det hela och ta vara på alla gratis saker? Hon skulle kunna bryta sig ut när som helst senare. Hon skulle se till att sova och tvätta bort alla spår av fängelse från sin kropp först. Dessutom behövde hon raka skallen igen. Hennes frisyr såg inte riktigt klok ut så som hennes hår hade växt ut. Efter badrumssaken gick hon åter igen till garderoben.
Hon bytte om till något mer flexibelt och herre, hon fick använda ett par ordentliga, matchande underkläder för första gången sedan... innan hon låstes in.
"Dags att ta reda på vilka andra galningar jag är här inne med", mumlade hon för sig själv innan hon lämnade sitt rum.
Shit, tänk om de skulle börja döda varandra här inne? Skulle hon få längre tid i fängelse då eller skulle hon bara få gå ifrån huset sedan? Hon borde verkligen ha läst kontraktet bättre innan hon skrev på.