En magisk kärlek prs

Välkomstmåltiden var alltid det moment som Julian såg mest fram emot. Gyllene tallrikar fylldes med västerbottenpaj, rökt lax, röd oxfilé och Julian roffade åt sig av lite allt möjligt. När folk avslutat huvudrätten och han själv slickade smör från läpparna försvann resterna på bordet och ersattes av dallrande puddingar, mästervärk i form av tårtor och diverse olika kakor. Julian var egentligen mätt men lastade även nu på olika delikatesser på sin tallrik. Daimtårtan och kärleksmumsen var speciellt goda, husalferna måste verkligen ha lagt manken till i år. Snart var även desserterna slut och folk började välla ut ur stora salen mot sina uppehållsrum.

Olivia åt lugnt upp sin mat, hon var inte så sugen på något sött så hon tog ett äpple istället. Hon suckade lättat när de fick gå tillbaka till sina hem. Hon började gå ner mot fängelsehålorna med de andra Slytherin eleverna fast hon till skillnad från de pratade inte med någon. Hon gillade verkligen inte alls många. Renblodig som smutsskalle.

Efter att Julian tagit sig ner till fängelsehålorna gick han direkt upp till sin sovsal. Som han hade hoppats satt Michael på sin säng och väntade på honom. Han kollade upp så fort Julian steg över tröskeln.
"Vart tog du vägen? Jag kunde inte hitta dig varken på tåget eller under välkomstfesten." Julian vände sig om och började byta om till pyjamas samtidigt som han svarade.
"Amy attackerade mig. Igen." Michael skrattade tyst. "Samma gamla visa, va?" Julian nickade instämmande och slank ner i sin säng. Någon hade puffat upp kuddarna så att de svalde Julians huvud när han lade sig ner på dem.
Det tog inte lång tid innan sömnen slog sina klor i honom och drog honom neråt.

Olivia gick till sitt rum direkt och bytte om till pyjamas, hon la sig ner på sängen och somnade direkt. Hon var otroligt trött redan och sängen var så otroligt skön. Hon sov lugnt genom kvällen, tills hon vaknade upp av en mardröm lite efter midnatt.
Hon gick ner till sällskapsrummet och satte sig på en av sofforna där, behövde lugna ner sig en aning.

Julians drömmar var flytande, de växlade från ett scenario till ett annat så fort att han inte hängde med. Han stod i sitt hem, omsluten av vita väggar och stylade tapeter. Bilden förändrades och Michael stod framför honom. Han stod mycket still och var vit som en marmorstaty. Julian tog ett steg framåt mot honom men golvet fanns gav vika och han tumlade ner i ett svart vakuum. Med ett ryck vaknade han med ett sug i magen. Han tvingade sig själv att ta ett par lugnande andetag för att få ner pulsen.
Efter att han försökt att somna i 10 minuter beslöt han sig för att gå ner till uppehållsrummet för att få ett scenombyte. Han gick ner för trappan - och stannade. Där satt tjejen, Oliva kanske hon hette.

Olivia hade tänt en brasa och satt på soffan som var närmast, hon pillade med sitt hår och såg länge på elden. Hon mådde ganska illa efter drömmen, visste att hon inte skulle kunna somna. Hon drog händerna genom håret och kurade ihop sig. Hon såg åt sidan då hon hörde steg. Hon granskade killen och rynkade lite på pannan. Det var Michaels vän.
"Svårt och sova?" Frågade hon lätt, var för trött för att försöka bråka. Dessutom var väl inte han så illa? Hon skakade på huvudet åt sina tankar och såg bort från honom igen. Vad tänkte hon på, någon som umgicks med Michael kunde inte vara helt frisk i huvudet alls.

Julian höjde förvånat på ögonbrynen, hon pratade med honom. Det var inte som om hon aldrig hade pratat med honom, men det skedde ytterst sällan. Han gick tvärsöver rummet och satte sig i en grå trådsliten fåtölj.
"Nej", medgav han. Han tänkte på drömmen han haft och en rynka uppenbarade sig mellan hans ögonbryn. Under de senaste veckorna hade han haft konstanta mardrömmar. Alla var olika till utseendet men precis lika obehagliga.
"Själv då?"

Olivia såg bara på honom en stund. Försökte avgöra ifall hon skulle gå därifrån utan att svara eller faktiskt vara snäll för en gångs skull.
"Kan aldrig sova här första kvällen. Ända sen första året." svarade hon ärligt. Hade valt det senare alternativet. Hon såg sedan mot elden igen och bet sig på läppen.

Julian studerade henne medan hon tittade in i lågorna. Hennes hy var porslinsvit och hennes hår såg ut som brasan hon för nuvarande iakttog.
Han ville inte sticka näsan där den inte hörde hemma men hennes ord väckte en nyfikenhet hos honom. Han valde sina ord noggrant för att inte verka för på.
"Får man fråga varför? Du behöver inte svara om du inte vill." Innan orden ens lämnat hans mun förberedde han sig för ett avslag. Hon kände inte honom och tyckte inte ens om honom, så varför skulle hon då välja att dela med sig av den informationen?

Olivia bet sig löst på underläppen och såg på honom. Hon visste inte riktigt varför själv. Hon ryckte lite på axlarna som svar.
"Min säng där hemma är mycket skönare." svarade hon och log kort, leendet såg inte alls glatt ut. Hon drog en hårslinga bakom örat igen och reste sig upp. "Jag är hungrig." sade hon sedan och suckade lågt.