Gjorde det ont... [PRS]

"Ja, jag hade tänkt komma på en flygande matta men den blev konfiskerad." Det var en halv lögn för den hade blivit konfiskerad och Merc hade fått tillbaka den men då var glansen borta av att åka runt på den. Dessutom hade det varit någon enorm UFO-grej runt att han åkt över stora städer med den och yadda, yadda, yada. Skitsnack alltihop. Merc skulle aldrig bli upptäckt på det sättet. Han knackar sig på pannan och på befallning låter det tomt och skramligt.
"Jag har någonting därinne, men ska inte öppna upp huvudet framför en så fin fröken som du." Svarar Merc skämtsamt och skrattar tyst åt sig själv. En udda strategi, men en fungerande strategi i vilket fall som helst.

Naeva skrattar lite nervöst till. Hon betraktar killen framför sig och suckar. "Varför är ni demoner så söta?" suckar hon och trots att hon kan se allt det dåliga och hemska hos honom så har hon själv kallblodigt dödat tidigare. Och, herrejävlar, hon har haft förhållanden med demoner tidigare. Mest för det roliga, så klart. Men, några var faktiskt rätt så seriösa. Men inget håller för evigt och hon kanske dödade de flesta av dem, men men.
Hon lutar sig fram och drar ena fingret över hans kind och sedan mot hans läppar. Hon rätar på sig. "Well. Jag har en känsla av att du inte tänker ge upp förrän du fått det du vill, vilket inte är en kopp kaffe, men du får gärna vänta med vad du vill tills jag fått det. Man ska aldrig be någon om något tomhänt", ler hon tillbaka. "Så, när?"

"När helst damen önskar", svarar Merc oberörd av tidigare uttal eller beröring. Merc är inte speciellt brydd om verklighetens alla begränsningar. Det är därför han sitter i luften nu. I skräddarställning med ena armbågen stödd på motsvarande bens knäskål. "Vi har bokstavligen all tid i världen och tiden därefter", fortsätter han roat, han har byggt saker förut. Han hjälpte delvis till med att bygga Twin Towers... han räddade ett par därifrån också innan han glatt försvann i glömskan. Finn hade varit förbannad då, sagt att det inte var Mercs plats eller vad det nu var. Enligt Merc brydde sig Finn alldeles för mycket om reglementen och överdriven politik. Merc bara fanns och gjorde det han ville... det var roligt nog. Han skulle kunna bli caféägare! Ohh! Det låter coolt! Det kan han testa, ett litet hörncafé liksom. Kalla det McHeaven's och bjuda på McHeavens Marron glacé... någon italiensk sak. Han borde skriva upp det, mycket roligare än att vara en jävla vandrare. Behöver bara hitta en lokal... kan inte vara för svårt. Inte för honom.

Naeva överväger det hela. Hennes skyddsling, Cleo, skulle inte komma hem förrän några timmar.
Hon nickar leende. "Låt mig hämta min jacka så träffas vi där nere."
När hon hämtar sin skinnjacka så känner hon dock hur hela hennes kropp pulserar och säger "nej, gör det inte, din idiot". Men hon är uttråkad. Visst, hon älskar människor, men herregud vad långt efter de är! Deras teknologi är helt värdelös och det enda de lyckats med är byggnaderna. De vet knappt hur man kryddar man ordentligt.
Hon suckar. "Jag bosatte mig i fel land", beklagar hon när hon tar sina nycklar och öppnar dörren. Hon stänger den bakom sig och låser den som skydd mot mänskliga tjuvar.
Hon är så himla uttråkad. Hon kanske borde ha hjälp Galahal ändå? Gjort någon slags deal?
Hon skakar bort de tankarna och ler istället mot Merc. "Var är vi på väg?"

Merc stod nedanför och letade efter passande platser för sitt café när hon kommer ut. Detta betyder att han även letar upp redan öppnade caféer... ser vilka han kan ta över eller lägga hos kronofogden eller nästla sig in i. Han kanske kan köra hälsoinspektör-bluffen? Fungerar det på caféer? Pfft, han kan säkert köpa ut en gammal dam! Eller bli delägare eller vad som än fungerar bäst för den mänskliga politiken. Han får hyra något hotellrum och kolla upp byråkratin.
"Det finns tre caféer i närheten... Dolci Carino är ett italienskt café, låter det lockande?", frågar Merc med ett leende.

"Låter utmärkt", nickar Naeva och börjar gå. Hon är ingen främling i det här området. Hennes skyddsling bor trots allt här och att inte känna till det vore nästan olagligt. Även om änglarna faktiskt föredrar att man inte blandar sig in i ens skyddslings liv. Men, Naeva hade varit tvungen att flytta in i närheten. Hon litar inte ett dugg på änglarna som kastade ut henne och vill mer än gärna se till att hennes älskade skyddsling faktiskt klarar sig.
"Merc? Vad du än ber om, se till att det inte är för stort. Jag har en tendens att döda demonerna jag inte tycker om."

Merc hänger med, funderar på att dra med henne upp i luften och ta en snabbare rutt... alltså flyga. Hennes nästa uttalande får hon skratta.
"Nah, jag tror inte du kommer hjälpa mig. Du verkar inte som den typen när allt kommer omkring. Fast tack vare dig har jag kommit på en plan för min mer humana framtid. Vilken sorts man skulle jag vara om jag inte bjöd dig på en dejt efter det?" Flinar Merc och det är inte en total osanning men inte heller en total sanning. Den perfekta balansen mellan lögn och sanning. Faktum är att Merc inte vet vad som är sanning och vad som är lögn i den meningen. Hans leende är genuint dock, det brukar det vara. Han är en vårdslös men gladlynt demon, han vet inte om det finns någon lik honom... han har inte talat med speciellt många. Kanske är det för att han inte har något ansvar... kanske för att han aldrig tagit något. Troligen både och.

Nu känner Naeva sitt hjärta sjunka. Dejt. Just det. Men... på dejter brukar man ha känslor.
Hon biter sig själv i läppen och minns alla nätter av skratt. Av nakna kroppar. Av läppar pressade mot varandra och glas med vin. Hon minns städerna de brukade flyga över och låta vinden vina förbi vingarna.
Hon saknar sina vingar enormt även om hon fortfarande har sina energivingar. Hon kan fortfarande flyga bara det att... Gud hon saknar verkligen sina vingar och kärleken i hennes liv.
"Förresten... är du snäll och inte kallar det en dejt?" ber hon vagt. "Jag vet att jag sade det, men en dejt för mig har alltid innehållit känslor. Det har innehållit skratt och kärlek. Eller attraktion. Och jag tror inte jag är din typ", ler Naeva och det är hennes allra första ärliga leende mot honom. Ett sorgligt och ett beklagande men hennes kärleksliv har alltid varit viktigt för henne. Hon kan inte ge upp det. Hon har reda gett upp sitt liv.
Nu måste hon skaffa sig ett nytt liv och ifall dejter skulle vara involverade så skulle hon se till att de var riktiga.

"Vad du än vill, men jag tror du underskattar vem som skulle vara min typ", säger Merc roat och kastar ett öga på det rödljus som dykt upp för fotgängare framför dem. Merc placerar dock en subtil hand på den knapp som ska göra det fortare. Han tycker inte om att vänta, det är irriterande och jobbigt så han kanske manipulerar det... lite... han kanske får en stor SUV att tvärnita. Merc börjar gå rakt över, han är inte direkt rädd för bilarna fast han skulle hellre ha flugit. Skulle hon gå med på det? Hmm... nah, inte värt det.

Naeva skrattar till och följer efter Merc efter att ha sett till att föraren inte är något annat än sur. Hon säger nästan "Var det där en frågan till en riktig dejt?" men håller sig. Så länge det inte är en dejt skulle hon till och med kunna pressa upp honom mot väggen. Hon har aldrig haft problem med sådana saker så länge inga känslor faktiskt blir inblandade. Och... hon tycker om den här demonen, dammit. Det var verkligen inte meningen. Men hon tycker om hans lätta vis. Och just nu, i ett alldeles för allvarligt liv, är det det hon behöver.
Så, hon stoppar in sin arm under hans och trycker sig närmare honom så att hon praktiskt kramar hans stackars vänstra arm och lutar sedan huvudet mot hans axel.
Tanken på att hon är en ängel och han en demon är verkligen komisk, men... lika bra att göra det bästa av situationen. Och, herre, kom igen. Killen är en demon. Ifall han inte vill ha något med henne att göra bortom affärer eller liknande så är det inte som om han inte kommer klara sig. Han kan med lätthet dra tillbaka armen ifall han vill.
Hon bara... Nej, förresten. Inget bara. Inga men. Inga riktiga känslor, tänker hon. Då manipulerar han känslorna och använder de för att be dig om den saken han egentligen vill. Så, nöj dig med att ha roligt istället. Inga känslor, jag varnar dig Naeva, våga inte bli kär.
Och hon kan med lättnad konstatera att inget sådant verkade vara på väg. Hon är säker för stunden.