Deathly love {prs pouki & delete.}~

Dylan biter hårt i läppen. Skulle ghouljägarna komma till deras skola...? Ghouljägare är inga man ska bråka med, dom må vara människor, men deras vapen som består av döda ghouls kagunes, så är det inte ovanligt att man blir skadad. I vissa fall till och med dödad.
Han försöker kasta iväg tankarna. Hans blick glider genom bussen, han fryser igen när han ser honom. Vitt hår. En flashback från natten innan i gränden dyker upp i hans huvud. Pojken som spydde efter att han troligen druckit sig full. Snälla, skada mig inte..
Han tittar snabbt bort, vill inte bli upptäckt. Kanske känner han igen Dylan. Bussen stannar och som vanligt väntar Dylan på att alla andra stiger av bussen innan han hakar efter. Annars blir man pressad mellan andra människokroppar, och för honom var det något obehagligt.
Benen rör sig snabbt, han stannar inte vid sitt skåp utan rör sig direkt mot klassrummet. Historia. Lika enkelt och tråkigt som vanligt. Hans ryggsäck faller ned på golvet bredvid hans vanliga plats, nästan längst fram vid fönstret. Han gillar att sitta vid fönstret. Det är så enkelt att bara titta ut och drömma sig bort. Han drar av reflex fram historieboken och börjar läsa. Han har redan läst igenom näst intill hela boken, men det fanns inget bättre för sig att göra. Han är ingen plugghäst, även ifall många skulle kalla honom det, men människans historia genom tiderna fascinerade honom något. Det stod sällan något om ghouls.
Läraren kommer in, och han stänger boken. När han hör ordet grupparbete tittar han förtvivlat på läraren. Men vad hände med provet? Hans arm är på väg upp i luften för att protestera men när han öppnar sin mun och är på väg att säga någonting avbryts han. Han ska arbeta tillsammans med Aiden Lee. Dylan känner igen hans namn, men kan inte riktigt sätta ett finger på vem det är. Läraren fortsätter att rabbla upp grupper, tillslut finns det bara en kille kvar. Han har vitt hår. Sitter längst bak i klassrummet. Han suckar, tar sin ryggsäck och börjar gå mot pojken. Han är orolig, orolig över att Aiden ska känna igen honom.
"Aiden?", frågar han, även fast han redan vet pojkens namn. Han sätter sig bredvid den vithårige och är själv lite osäker vad dem ska göra.

Aiden kollar upp och möter ett par blåa ögon - Dylan. Han nickar bara som svar på frågan, lägger bort sitt block och öppnar historieboken istället. Han bläddrar igenom historieboken under tystnad. Egentligen är han inte särskilt sugen på att prata med någon här inne i detta klassrummet, men han vill samtidigt inte att Dylan ska vara obekväm med tystnaden.
"Så, vad tycker du om all den här snacken om.. ghouls?" frågar han, sneglar på Dylan. Han väntar in en reaktion, studerar honom. Det svarta håret med den alldeles för långa luggen som faller ner i hans ögon, de klarblåa, fina ögonen och den bleka hyn.. Aiden fnyser till. Han ser inte ut så mycket för världen, han är väl helt okej, men det känns som att han döljer något.
Aiden biter sig i läppen, vänder bort blicken från honom med en suck och fortsätter bläddra i sin bok. Plötsligt skär han sig på handen på ett blad, stönar till och grimaserar. Blodet börjar sakta rinna ner för hans hand och ner på bänken. Han räcker sakta upp handen, och läraren kollar på honom.
"Ja, mr. Lee?" frågar han med en suck. "Får jag gå till toaletten? Jag skar mig på ett papper." svarar han, sväljer hårt när han ser blodet på sin hand. Han mår illa, och tankarna börja vandra till natten innan..
"Okej, låt gå."
Snabbt reser sig Aiden från sin stol och går direkt till badrummet. Väl där inne så sköljer han handen med kallt vatten, virar sedan in handen i papper och kramar den hårt, så att mer blod väller ut. Han drar ett djupt andetag, försöker lugna ner sig.

---
ok hade verkligen idétorka, sorry att det suger /

Dylan vill inte göra ögonkontakt med pojken, och låtsas att inte höra när Aiden nämner ghoulsen. Istället tar han fram uppgiften dem skulle göra, vilket verkar bestå av en uppsats om andra världskriget. Dylan har aldrig förstått krigen som människorna haft i tiderna, förstod inte riktigt vad som var så speciellt med dem. Kanske är det för att ghouls ständigt krigar om nya territorium, och vissa förlorar livet i processen.
Plötsligt väller en underbart doft in i hans näsborrar och får gåshud att knottra på hans armar. Långsamt och försiktigt slickar han sig om läpparna, och hans blick dras till Aidens hand, där han får syn på blodet.
Så saftigt... Så färskt...
Dylan ger sina tankar en örfil, vafan tänker han på? Han ger Aiden en liten medlidsam blick, det verkar göra ont. De lila ögonen följer efter den vithårige när han försvinner ut ur rummet. Pojkens skolbänk har blivit något rödfläckat av blodet.
"Dylan, mår du bra?", hör han en röst bakom sig. Han ställer sig upp, svajar till lite. Han går ut ur klassrummet, gör sin väg till toaletterna. Det är som om hans ben rör sig automatiskt.
Döda...
Han stannar framför toaletten, vet att Aiden är där inne. Allting klarnar plötsligt för honom, försiktigt skakar han på huvudet, sedan sträcker han fram sin hand för att öppna dörren till toaletten.
"Hur går det? Ser ganska illa ut.", kommenterar han när han ser Aiden. Först tittar han på den vithårige, sedan vänder han bort blicken och fäster den vid blodet som rinner ned i vasken. Han känner hur han börjar tappa kontroll. Han lutar ryggen mot väggen, känner hur hans kagune försöker tränga sig ur hans kropp, vill döda pojken här och nu. Han svär för sig själv, fan, sådant här händer aldrig honom. Försiktigt andas han in, får långsamt men säkert tillbaka kontrollen. "Vill du ha hjälp?"

Aiden rycker till när dörren öppnas, vänder blicken tillbaks mot sin blodiga hand och sväljer.
"Det är okej, jag mår bara lite illa av blod." svarar han, försöker skölja av det värsta. Han vänder blicken tillbaks mot Dylan, flinar. "Du ser dock ut att må sämre än jag gör."
Han rynkar på pannan, vinklar huvudet åt snedden.
"Är du okej?" frågar han, biter sig i läppen. Efter en stunds tystnad börjar han prata igen, när såret inte blöder lika mycket längre.
"Jag måste bara gå och ta ett bloss för att lugna ner mig." säger han, trycker sig förbi Dylan och går till skolans baksida. Han ser sin vän, Jenna, sitta och röka. Han sätter sig ner bredvid henne, tar upp en cigarett och tänder den.
"Vad har hänt med din hand?" frågar hon, med en liten rynka i pannan. Han flinar.
"Äh, jag råkade bara skära mig på ett blad." svarar han, och de fortsätter sitta och röka i tystnad. När Aiden rökt klart återvänder han till klassrummet.
Det är väldigt tyst, de flesta sitter och arbetar eller tjurar över sin partner. Aiden sätter sig ner på sin plats igen.

---
blev ett otroligt tråkigt inlägg, sry

//Oroa dig inte det e tack vare mina pissiga inlägg :c//

Så fort Aiden går ut genom rummet andas Dylan ut av lättnad. Blod färgar fortfarande vasken röd. Långsamt går han fram, låter ett finger fånga upp det mörkröda blodet. Försiktigt snuddar han sedan vid sin tunga. I samma sekund kommer någon in i rummet, en äldre kille som Dylan sett några få gånger i skolan. Synen får killen att rygga tillbaka.
"Oroa dig inte, det hände en olycka med ett papper." Killen nickar, verkar slappna av och går för att göra sitt business vid pissoaren. Dylan lämnar honom ifred, och drar sedan tillbaka till klassrummet.

Han fokuserar inte särskilt mycket när han sätter sig ned på sin plats, utan tänker mer på smaken av Aidens blod. Det var så sött, men hade en viss sur eftersmak. Så fort den vithårige kommer tillbaka in i klassrummet kastar han undan tankarna, och försöker ge sig på gruppuppgiften dem skulle göra.
"Förlåt men, vi kommer nog behöva göra det här efter skolan.", muttrade han. Dem hade i strängt taget inte gjort någonting under lektionen. Det enda han hade skrivit var ett par rader som han avslutat när Aiden återvänt in i rummet. Det är inte mycket till uppsats. "Är du ledig någon dag efter skolan?"

[jag är ledsen, men jag har verkligen ingen motivation till detta rollet.. det liksom känns inte rätt / e det ok om vi avslutar det?]