Hungergames prs med Anne och Alice

Brooklyn:
Jag vaknar först på morgonen. Klockan är nog runt halv fem och alla andra sover.
Jag tar på mig min ljuslila känning med ett par lila finskor. Så fånigt att dem ända fina kläder man har är till för slåttern. Dagen då två oskyldiga barn ska skickas ut för att dö...
Jag borstar ut mitt hår och sätter upp det i en flätad knut. Sedan sätter jag mig på altanen och kollar ut över sömmen. Nybakade frallor. Den luken känns på långa vägar jag suckar. En katt med stripig päls och stora bruna ögon kommer försiktigt haltande från husknuten. Den stryker sig vid mitt ben och det är tydligt att den tigger om mat.
" Ledsen katten men jag har lika lite som du har."
Säger jag till den. Eftersom den inte förstår mig sitter den tåligt kvar och väntar så jag går in.
Där inne sitter nu Clara med sin vita klänning och Thomas med skjorta och långbyxor. Mor och Jason sover fortfarande.
Efter en timme när alla är färdiga går vi till torget.
Maddie står redan där och vinkar till mig. Jag springer dit och mor tar med Clara till "publiken" och Jason tar med en darrande Thomas till männens led.
Efter blodprovet samlas alla i sin åldersgrupp och den färglagda överantusiastiska kvinnan kommer upp på scenen. Hon är klädd i något som liknar en stor solros. Toppen är blomman sen går den gröna stjälken ner som lång klänning. Håret är lockat som gula blad. Maddie och jag försöker hålla oss för skratt när hon trippar in.
Hon harklar sig och berättar att vi ska få sen en film dom snart ska börja.
Självklart är det den vanliga samma som varje år.

Vi ställer oss i våra åldersgrupper. Raven mimar hela filmen och jag kan knappt hålla mig för skratt. Elizabeth, den fåniga kvinnan från huvudstaden som ska lotta ut två deltagare, går fram på scenen.
"Välkomna!", ropar hon ut. "Jag tänkte att vi skulle börja på direkten. Damerna först!"
Raven ser sammanbiten ut.
"Anna Averyn!", ropar Elizabeth och en liten tolvåring kliver upp på scenen.
"Herrarna!", ler Elizabeth. Inte James, inte James...
"Aaron White!", ropar Elizabeth. Jag ler lättat innan jag förstår att det blev JAG. Elizabeth ler.
"Kom upp på scenen!"

Brooklyn:
När filmen tagit slut sätter Effie på sig dit inställsamma leende.
Hon harklar sig
" Hrm Hrm... Glatt hunger spel allihopa! "Säger hon glatt
" Nu ska vi se... Damerna först..."
Säger hon och famlar klumpigt bland lapparna. Till sist rycker hon ta i en och alla flämtar till. En dödlig tystnad sprider sig över torget.
Hon väcklar upp lappen.
" Brooklyn Waterfall!"
Ropar hon högt
Jag stelnar till.
Allas ögon riktas mot mig.
Mor skriker till och Clara börjar gråta.
" Kom upp nu min vänn var inte blyg."
Säger Effie inställsamt.
Jag kollar på Maddie.
Hon har tårar i ögonen och kollar på mig.
Jag börjar med darrande kliv gå upp mot scenen.
Effie ler tacksamt och går till killarnas namn skål.
" Dean Johnsson!"
Ropar hon och en stor kille cirka sjutton och väldigt muskulös kommer upp på scenen. Hans blick är stenhård och han kollar inte på någon.
Jag vill gråta men får inte visa mig svag istället stirrar jag bara ut i intet.
" En varm applåd för våra två tävlande."
Säger Effie men torget förblir döds tyst. Så hon ler stelt och säger
" Glatt hungerspel allihopa och må oddsen alltid vara er gynnsamma."
Hon föser ner oss från scenen och in i ett hus.
Okej... Det var det.Tänker jag nu är jag död

Det är tyst ett ögonblick.
"Happy hunger games and may the odds be ever in your favor!", ropar Elizabeth till slut och leder in oss i ett rum. Jag sneglar hela tiden på Anna. Hon har blont hår med små lockar och stora, blå ögon. Vem skulle kunna döda en liten flicka som henne?
"Kom in här", säger en av vakterna och föser in Anna i ett avskilt rum. De första som kommer in i mitt rum är mamma, James och Rose. Till min förvåning är pappa bakom dem.
"Aaron..", snyftar mamma och kastar sig om mig. Jag kramar henne hårt. När mamma äntligen släpper är det Roses tur. Hon ger mig en snabb kram och jag tror att hon inte förstår vad som händer. Nu står James framför mig.
"Jag skulle..", försöker han men rösten bryts av mitt i meningen. Jag ler matt och ger honom en kram. Pappa klappar mig hårt på axeln.
"Du klarar det här", säger han med hans varma och mörka röst. Det är först när jag hör hans röst som tårarna börjar rinna.
"Pappa..", mumlar jag och ger honom en lång kram. Vakterna kommer in och tvingar ut min familj ur rummet.
"Lycka till!", ropar mamma genom massa tårar och skrik. När de har lämnat rummet sätter jag mig ner i en av fåtöljerna. Plötsligt smälls dörren upp och Raven kommer in. Hon bokstavligen kastar sig över mig.
"Du gör det här", säger hon med en halvklar stämma. "Du kan."
Jag känner doften av hennes hår. Honung och skog.
"Raven", viskar jag och smeker hennes kind. "Ta hand om dem."
Hon nickar och går ut. Ensam igen.

Brooklyn:
Dem föser in oss i varsitt rum och låser dörrarna.
Efter en liten stunds väntan så kommer Jason,Thomas , Clara och mor in. Mor är den första som kommer fram till mig. Hon haltar fram och ger mig en lång varm kram och jag vill aldrig släppa. Jag känner kalla tårar på min axel men jag försöker hålla emot. När hon släpper kommer Thomas fram. Han kramar mig snabbt och säger " Snälla vinn..." Med en darrande röst
" Jag ska försöka..." Viskar jag till svar
Sedan kramar Clara mig. Jag tror att hon inte riktigt förstår vad som händer. Hon ler åt mig sitt med sitt varma tandlösa baranaleende som alltid får mig glad. Men idag kollar jag bara ner. Hon kryper upp in knät på den gråtande mor.
Jason kommer fram. En tår trillar sakta ner för hans kind när han omfamnar mig. Det är först då jag börjat gråta. Tyst och stilla men tårarna rinner ner för mina kinder i floder. Han kramar mig länge sen säger han.
" Du klarar det. Jag tar hand om familjen men du måste tillbaka. Snälla Brooklyn."
Jag nickar tyst och en fredsväktare drar ut dem ur rummet. Sedan kommer Madison in i rummet.
Hon springer fram och omfamnar mig hårt.
" Åh... Brooklyn..." Är det ända hon får fram.
Sedan drar fredsväktaten ut även henne ur rummet och tar ut mig bak vägen.
Där står redan Dean och väntar. Dem föser oss ombord på ett tåg där en massa människor står och trängs de flesta fotografer för att få en liten glimt av årets deltagare i sin tidning. Tågets dörrar går i lås och tåget sätts i rulling.

( Är dem sedan på samma tåg?)

(Ja, det kan de vara! )

Vakterna puttar in mig i ett stort tåg där Anna sitter och gråter tyst. Jag går fram till henne.
"Du..", mumlar jag och tittar på det lilla barnet. "Det kommer att ordna sig. Anna tittar upp på mig med sina blåa ögon.
"Ja-jag kommer dö på direkten", snyftar hon. Jag sväljer en suck.
"Var inte så säker på det du", säger jag istället. "Min vän, Raven, är precis som du. Liten. Hon är inte så stark men väldigt snabb och smidig."
Det gör ont att prata om Raven. Anna ler matt.
"Tack, Aaron...", smakar hon på namnet. Elizabeth kommer in. När hon ser Anna suckar hon tyst.
"Lilla gumman, det här kommer att gå fint", ler hon ett plastigt leende. "Jaja. Ni kommer snart att få träffa de andra deltagarna."
Jag ryser till. De andra deltagarna..

Brooklyn:
Effie kommer in i kupén och kollar på mig och Dean. Jag sitter på en stol och putsar bort smuts mellan naglarna och Dean står och kollar ut genom fönstret.
" Ja..." Börjar Effie
" Jag ser att ni..."umgås"." Säger hon lite stelt och fortsätter snabbt
" Kom in här så ska ni få träffa de andra deltagarna."
Jag ryser till vid orden dem andra deltagarna.
Effie börjar gå men vi följer inte efter.
Hon vänder sig om och vinkar åt oss att komma. Jag suckar och följer långsamt efter.
Vi kommer in i ett rum där de andra tävlande sitter.
De första jag lägger märke till är distrikt ettorna. Huvud karriäristerna. Dem sitter där över sminkande båda två med stora lyx kläder. ( distrikt 1 mode...) om Maddie hade varit här hade hon skrattat. Jag med men nu... Jag lägger även märke till en brunett "man" som sitter och pratar tröstande med en liten flicka.
Det känns lite stelt att komma in i denna kupén eftersom att distrikt tolvorna uppenbarligen kom in sist. Många blickar är riktade mot oss. Vissa kalla och hårda andra försiktiga och blyga.
Vi sätter oss utan ett ord ner på platserna märkta med tolvor.
Då det ropas i högtalarna
Nu när alla är på plats ska vi säga välkomna. Denna middag ska ni få avnjuta tillsammans med alla deltagare. Ni har förmodligen hittat eran bordsplacering så varsågoda och ät.

Jag reser mig och följer Anna till bordet. De första jag lägger märke till är ettorna. Ettorna och tvåorna är förmodligen de enda som pratar högt, jag kan inte höra någon annan i alla fall. Jag sneglar över bordet och blicken fastnar vid den kvinnliga deltagaren från distrikt 12. Hon har långt ljusbrunt hår och blå/gröna ögon. Hon är vacker. Tanken på att döda henne och Anna får mig att rysa. Jag finner mig själv sitta och stirra på flickan när någon av karriäristerna skrattar till.
"Redan kärlek i spelet, eller?", utbrister hon och de andra skrattar. Jag rodnar och tittar ner på min tomma tallrik.

Brooklyn:
" Redan kärlek i spelen eller?"
Säger någon och många skrattar
Jag kollar upp.
Allas ögon är riktade mot antingen mig eller den snygga killen från distrikt 4.
Jag kollar ner i bordet igen.
När skrattet dött ut och alla börjar äta igen sneglar jag på honom.
Hans kristallblå ögon.Man skulle kunna titta in i dem för alltid. Han är så perfekt... Tänker jag men kollar snabbt ner i bordet igen.
Sluta nu Brooklyn... Kommer du någonsin nära honom i spelen kommer han att döda dig. Tänker jag
Jag äter lite mat från en av grytorna.
Det är någon form av kött gryta. Den är jätte god. Det godaste jag någonsin ätit. Dem ger oss sådan mat nu. Men i spelen... Tänker jag. Vi är som grisar dem matar oss inför slakten. Jag skakar av mig tankarna och äter resten av maten utan att tänka och helt under tystnad.
Många andra har redan börjat prata med varandra( dem flesta är kattiärister...) Hur kan man prata så glatt med sånna man vet att man måste döda... Vid tanken av det ryser jag.
Jag sneglar på pojken från fyran under hela måltiden ( utan att någon ser det förståss). När jag ätit klart suckar jag, lutar mig bak i stolen och pillar bort smuts från undersidan av mina naglar.

(Jag kan inte svara på ett tag, ska vara borta i en vecka utan internet och använder mobilen. Ska svara så fort jag kan när jag kommer hem. Det är bäst om du skulle kunna svara typ en punkt så jag se när jag går in igen. Förlåt för att det här skedde. Kram! )