Prs med 1233679

Den mallen ägde!
Ska vi typ börja på perrong 9 och 3/4 eller nåt?
Och vänta, vad brukar man egentligen rolla i för perspektiv? Jag-form? Tredje person? Presens? Preteritum? Haha har ingen aning, vad tycker du?

Tredje person och preteritum helst. Blir det då: Doris kände sig glad. Hon skulle snart få träffa Claudia. Eller? Är lite osäker XD

Ja, det blir jättebra. Jag kan börja:

"Ett, två, tre", räknar Claudia tyst för sig själv, tar ett djupt andetag och springer in i biljettspärren efter sina syskon, skjutandes vagnen framför sig. Ett svischande ögonblick senare finner hon sig stående på perrong 9 och 3/4 medan hon flåsande försöker hämta andan. Hon har urusel kondition. Några sekunders spejande runt på perrongen räcker för att konstatera att Stephanie och Emanuel har gett sig iväg utan henne. Claudia rycker på axlarna och knuffar en finnig Slytherinare från hennes årskurs ur vägen på sin väg till den röda Hogwartsexpressen. Det är bara några minuter kvar tills tåget avgår och hon är angelägen om att hitta en bra kupé och sin bästa vän Doris innan allt blir fullt.

Typ så...

Doris satt i kupén och väntade på Claudia. Hon kanske hade gått iväg med Stephanie och Emanuel istället. Det gjorde hon förra året. Hon hoppas verkligen inte det blir så igen. Doris gillar verkligen Claudia, men blir lätt så avundsjuk på henne. Claudia som är så vacker, har så många vänner, en så stor familj, är så duktig i skolan. Doris känner sig inte alls vacker, bara stor och klumpig. Hon har bara Claudia och mamma. Eller bara, dom betyder allt för henne. Sen är hon urusel i skolan. Hon gör allt hon kan och endå är hennes bästa betyg ett A. Men vad håller hon på med igentligen? Sitter här och är avundsjuk på sin bästa vän som hon älskar. Hon måste få tala ut om sin orolighet för att dödsätarna ska attackera det lilla bageriet i Hogsmeade. Hon är så rädd att hon ska bli dödad. Eller värre, att hennes mamma dör. Dom är en av de största Blodsförrädarna. Hon hör dörren öppnas med en smäll och väcks direkt ur sina tankar. Där står Claudia.
- Jag har letat efter dig i hela tåget! Var du tvungen att sätta dig längst bak? Säger hon med sin bästemda röst. Efter tre sekunder säger hon: Hej förresten, och ler sitt varma leeande.

Skrev jag i preteritum? Är urusel på sånt XD

Oj, du råkade nog skriva en del i presens



För vi sa väl preteritum? Alltså dåtid? Eller skulle vi köra presens? xD

Tycker sånt är lite svårt XD. Har aldrig tänkt på det innan

Menade du att jag skrev hela delen fel eller bara det du citerade?? Om det bara va det du citerade kan vi fortsätta med preteritum. Men var det hela texten kanske vi kan ta presens. Hehe... Kan verkligen ingenting om att skriva inser jag nu XD

Presens är det typ fram från det jag citerade och till slutet... Men vi kan ta presens ifall du vill

Hehe, oj. Då tar vi presens.

Okej! Jag fortsätter:

Claudia öppnar dörren till kupen och smäller igen den bakom sig. Doris sitter på fönsterplatsen och ser bekymrad ut, men väcks snart ur sina tankar när Claudia med hög röst undrar varför hon var tvungen att sätta sig så långt bak. Doris kryper ihop av skuldmedvetenhet och Claudia skyndar sig att släta över det med ett leende. Hon lastar upp Echo på hyllan och sätter sig mittemot.
"Så, hur har din sommar varit?" frågar hon och ser nyfiket på Doris. Doris gör en grimas och mumlar något i stil med "inte så bra".
"Nähä, och varför inte?"
"Alla de här... de här sakerna som händer. Mugglarbron som rasade, morden, dementorerna som susar omkring, det är så... Det är Du-Vet-Vem, Claudia, jag vet det, och jag är så rädd att mamma och jag ska.. ska-" Doris gömmer ansiktet i händerna och axlarna skakar. Claudia känner ett styng av medlidande. Hennes familj bor långt ute på landet så de har hittills varit ganska skonade från kriget. Nej, hon får inte tänka så. Det är inte krig, absolut inte. Bara lite oroligt, det kommer snart lugna ner sig.
"Oroa dig inte", säger hon tröstande till Doris. "Han kommer aldrig att kunna ta makten. Någon kommer stoppa honom, Dumbledore eller-"
"Harry Potter", säger Doris lågt. Hon möter stadigt Claudias klentrogna blick.
"Så du tror verkligen på det?" Claudia sänker rösten. "Du tror på att han är Den utvalde?"

-----

Inser nu att jag råkade skriva Claudia som värsta bitchen menmen xD Den här storyn kommer bli jättebra ^^

Doris har ingen aning om vad hon ska svara på den frågan.
-Kanske, säger hon tveksamt.
- Hannah sa ju att har var så duktig och trevlig i Dumbledors armé. Men det har ju ingenting med det att göra suckar Claudia.
Det blir tyst ett tag. Det är nog dags att byta samtalsämne.
- Du är inte med i snigelklubben? Frågar Claudia bara för att avbryta tystnaden. Snigelklubben var nog det sämsta namn på en klubb Doris någonsin hört. Hon frågar förstås vad det är.
- Jag är inte riktigt säker. Hörde bara lite prat om det på vägen. Men tydligen har det kommit en ny lärare som har en klubb men några elever. Potter är tydligen med i den, Förklarar Claudia.
- Aha, säger Doris. Missnöjd över att vara tillbaka på Potter, men lycklig över att Claudia inte är med i den. Det verkar som en typisk Claudia sak att bli utvald till en klubb av en lärare.