We are humans not things (prs)

Jennifer tog sin mobil när den var klar laddad & smet ut igenom fönstret.
"Dags att hitta på något kul" sa Jennifer till sig själv.

Filip såg ut genom fönstret och suckade då han såg Jennifer han öppnade fönstret.
" Jennifer du kommer in på en gång " sa Filip strängt.

"Äh varför det? Det finns ju inget roligt att göra där inne ju" sa Jennifer med en klagandes röst.
Jennifer började att gå därifrån.

" Som vanligt lyssnar du inte " sa Filip irriterat han gick ut ur huset och gick efter Jennifer. Sak samma om han fick skäll eller inte så skulle han hämta hem en olydig liten lillasyster.

Jennifer började att springa lite smått då hon inte ville åka fast av sin bror.
"varför struntade jag i skorna?" frågade Jennifer besvärat till sig själv.

Filip såg sig omkring
" Jennifer kom hit " ropade han. Det var mörkt och han var mörkrädd vilket gjorde det lite svårt för honom att koncentrera sig.

Jennifer gömde sig i en gränd. Hon lutade sig mot väggen & hoppades att Filip inte skulle hitta henne.

Filip gick förbi gränden och såg sig om toppen vart var han nu någonstans??. Det värsta med mörkret var att man lätt gick vilse iallafall han gick lätt vilse.
" Jennifer kom fram snälla " sa Filip bedjande.

Jennifer log då hon visste att Filip skulle snart ge upp.
"känns lite taskigt men aja" tänkte Jennifer för sig själv.

Jag ger upp tänkte Filip och såg sig om men hur var vägen hem nu igen ? tänkte han och började smått gå. Han hittade snart hem och smög in till huset.