Prs Wira & Ella

Okay

Okej, nu börjar jag då

Malva sitter på en gren i en tall. Nedanför kryper myror och skalbaggar, men uppe i trädet kan de inte komma. Malva gillar djur, men försiktig som hon är föredrar hon att bevaka dem på avstånd. Det var ett tag sen hon flyttade ut i skogen nu, men hon kommer ihåg dagen tydligt. Dagen då hon lämnade sina föräldrar, tog med sina grejer och sprang bort från huset. Varför hon gjorde det vet hon inte, men det kändes bara så rätt då.

Det blev dåligt, men aa

((Blev visst bra. Känner det varandra? Jag skriver som att det gör det. Vi kör typ som en fantasi skog va?))

Luna ser sig glatt omkring. Det har blivit vår och det innebär att det snart är sommar. Luna håller på att laga mat åt sig och Malva. De bor i en koja i skogen. Där har hon alltid bott, så länge hon kan minnas. Sedan träffade hon Malva för något år sedan och nu bor de där tillsammans. Hon hackar lite nötter och blandar i de i den varma grytan som hon lagar över elden.
"Malva", ropar hon, "maten är klar."

(Ja, det blir bra)

Malva hoppar försiktigt ner från grenen och landar mjukt på marken. Sedan går hon fram till Luna, försiktigt så att hon inte trampar på någon insekt. Det doftar underbart från Lunas gryta.
"Vad gott det luktar" säger hon.
Solen skiner och fåglarna kvittrar. Det märks verkligen att det är vår.

De äter och äter, de vet aldrig när de kan få mat nästa gång så det gäller att ständigt hålla sig mätt. Kojan de bor i är gjord av det mesta, allt som naturen kan bidra med, de har varsin bädd av granris där inne och det luktar verkligen skog.
"Följer du med ut på jakt?" frågar Luna försiktigt och greppar sin båge med höger handen.

(Ooups, hade visst inte svarat xD)

"Visst!" svarar Malva. Jakt är inte hennes starkaste sida, men sen hon träffade Luna har hon blivit bättre. Hon tycker fortfarande inte riktigt om att skjuta djur, men de måste trots allt ha mat. Även om skogen de är i inte riktigt är som alla andra räcker inte bären och växterna till en måltid.