PRS med Paulina Black

Jag pillar med topparna av mitt röda hår innan jag ser på tjejen bredvid mig. Jag känner inte igen henne. Hon kanske är ny? Jag tar ett djupt andetag i hopp om att jag kan klämma ur mig något. Jag har alltid varit dålig på att ska nya vänner, eller ens hälsa på människor. Efter en stunds bråk med mig själv lyckas jag klämma ur mig ett hej.
"Hej, jag är Dorotée. Och du är?" Frågar jag tyst.

Usch, och så ska hon börja prata också. Måste hon? Jag som hade det så trevligt i min ensamhet. Jag kan låta bli att svara. Men det skulle vara oartigt. Snälla, sedan när bryr jag mig om om något är artigt eller inte? Typ nu tydligen.
"Adelle", svarar jag bittert och tar ett nytt bloss.

"Hur gammal är du?" Frågar jag och ser ner på min väska.
Jag känner mig som världens sämsta människa som inte ens kan tala klart, och hon verkar inte heller tycka om att jag pratar med henne. Men vad ska jag göra? Att inte prata med henne vore ju elakt, men hon tycker tydligen inte om mig.

"16", svarar jag trött. Jag ser ner på mina skor. Inte för att jag blir generad, utan för att trots allt är jag ganska blyg för människor. Även om jag aldrig skulle erkänna det själv.
"Dra åt helvete, hora!" ropar någon till mig bortifrån trädet.
"Käften!" vrålar jag tillbaka, irriterat.

Jag ser bort mot trädet dom Adelle ser mot. Där står ingen mindre än Robin. En jävligt jobbig kille från fotbollslaget som förmodligen legat med hela hejarklacken. Jag blir ganska arg när jag inser att hans ord är menade till Adelle. Men det som gör mig mest arg är att Dominique står bredvid och låtsas som ingenting. Irriterat tar jag upp mobilen och skickar ett sms till honom, även om jag bet att jag kan skrika rätt ut på honom.

Hade du inte tänkt att göra något eller?!

Jag ser honom se upp på mig. Jag ger honom en allvarlig blick och han kommer mot oss. Det tar en stund innan han säger något till Adelle.
"Asså, du förlåt för Robin. Han är ganska elak. Jag ska säga till honom så fort som möjligt, men som gentjänst kan jag fixa vad du vill. Om du inte kommer på något nu så är det bara att säga till min syster, eftersom jag ser att ni redan träffats" Säger Dominique och flinar lite mot mig.
"Asså, gud Dominique. Skärp dig!" Säger jag och han går iväg.
Jag ser på Adelle.
"Ledsen för min bror, han vet inte vad han pratar om. Han har fortfarande svårt att ta in den här min-syster-är-lesbisk grejen" säger jag och rodnar.

Oh my god är hon lesbisk. "Det är lugnt", nickar jag och ser ut över skolgården. Jag och Dorotée träffades precis, varför skulle hon ens bry sig om vem som säger vad till mig? Ingen gör det. Ingen bryr sig. "Folk inbillar sig bara saker ibland", fortsätter jag utan att flytta blicken från skolgården.

Jag nickar långsamt, även om hon inte kam se det.
"Du kan ha rätt" säger jag och ser ner.
Efter en stund av tystnad ringer skolklockan och alla elever dras sig mot sina lektioner. Jag ställer mig snabbt upp och samlar in mina grejer.
"Det var trevligt att träffa dig, vi kanske ses vid lunchen ä" säger jag och går mot historian.

Sure, visst skulle hon vilja sätta sig vid mig. Ingen gör det. Och när jag sätter mig vid någon, flyttar sig den personen. Jag är ett freak och det borde hon tycka, som har en så idiotisk bror. Hon är säkert megapopulär eller något. Skulle inte förvåna mig. Trots att jag gick här förra året känner jag inte igen henne. Hon kanske gick i en annan klass eller något.
Jag reser mig upp och tittar på schemat. Historia. Och, vem bryr sig. Jag kan lika gärna skolka. Vilket är precis det jag gör. Jag sätter mig vid ett träd och väntar. Får en spark i huvudet av någon footballskille jag inte vet namnet på. Bara att vänja sig.

Jag ångrar mig nästan när jag går där ifrån och vänder mig snabbt om för att prata med henne, men när jag snurrar runt är Adelle inte kvar. Jag ger ifrån mig en lätt suck och fortsätter till klassrummet. När jag kommer in sitter alla redan på sina platser och jag skyndar mig att sätta mig på min plats.
"Jaha, jag ser att Adelle inte är här i alla fall" Mumlar Mr. Stinson.
Jag räcker snabbt upp handen.
"Ja, Miss Craine?" Säger Mr. Stinson.
"Jag kan gå och leta efter henne om du vill. Jag ligger ganska bra till" Säger jag snabbt.
"Ja, gör det du!" Säger Mr. Stinson och fortsätter med genomgången.
Jag packar snabbt ihop mina saker och skyndar ut där ifrån.

Jag letar i säkert 20 minuter innan jag hittar Adelle under ett träd. Jag springer nästan fram till henne och sätter mig bredvid.
"Du kom tydligen inte till lektionen. Vill du prata om det?" Frågar jag när jag ser att hon inte verkar så glad.

Jag svarar med en bitch-blick, vilket jag genast ångrar. Det var ingen bra idé. Hon tycker säkert att jag är en idiot som skolkade. Varför skulle hon inte tycka det? Det gör alla.
"Förlåt", säger jag och vänder bort blicken. "Det var inte meningen att vara oförskämd."
Shit, vem var det där? Det låter inte som jag i alla fall. Jag har aldrig sagt något sådant förut. Men jag kanske ångrade det på riktigt. Nej, jag känner inte ånger. Eller gör jag?
"Men det är inget. Jag är okej", fortsätter jag, fortfarande utan att titta på henne. Klarar inte av det.