Prs~THG~

Jag brydde mig inte ens om att sluta gråta. Tårarna fick rinna ner för mina kinder. Jag ser att Dean inte här gråtit. Han har bara påsar under ögonen som om han var trött. Vi förs in på ett tåg och Elin visar mig mitt rum. Kupén var större än mitt rum och det fanns ett stort badrum intill. Jag klädde av mig och gick in i duschen. Sköljde bort tårarna.

Efter att jag har tagit ett sista farväl av mor förs jag till ett tåg.
Speltåget.
En kvinna som presenterar sig som Tina visar oss runt och pekar ut olika saker.
När rundturen är slut går jag tillbaks till min kupé.
Jag låser dörren och tittar mig snabbt omkring sedan faller jag ihop på sängen och låter tårarna rinna.

Jag tar för mig av kotletterna och den stekta potatisen. Allt smakar ljuvligt i min mun. Men precis då kommer jag och tänka på Lilys,Liljas och mors förkrossande ansikte. Jag tappar aptiten men tvingar mig själv att äta upp. När jag är klar reser jag mig snabbt upp och skyndar iväg till min kupé. Jag kan inte räkna hur många timmar jag gråtit idag och det känns som om jag är uttorkad. Men trots det börjar stora droppar falla ner för mina kinder när jag sliter upp min kupédörr och slänger mig på den mjuka sängen.

Tina kommer och säger att det är mat.
Jag går ut i det lilla badrummet och blöter en trasa som jag sedan torkar mig i ansiktet med.
Jag går ut till mat vagnen och sätter mig ner vid ett glänsande bord och stirrar på maten.
Så här mycket mat har jag aldrig någonsin sätt i verkligheten förut.
Jag har bara sett det på teve hemma.
Jag tar lite mat och stoppar snabbt i mig den och går sedan tillbaks till min kupé.

Jag vaknar med ett ryck. Tåget gungade visst till lite. Det är mitt i natten. En halvmåne stirrar på mig. "Hej hej måne!" Viskar jag och går upp ur sängen. Jag var för pigg för att kunna sova. Jag tassade ut ur min kupé på jakt efter lite varm mjölk. "Hallå?" Viskade nån bakom mig. Jag stelnade till och vände mig sakta om.

Efter att jag skakat och gråtit till söms somnar jag.

Jag står i en mörk skog. Jag tittar mig omkring och plötsligt dyker en flicka upp. Hon är mager och har långt brunt hår som hänger ner över hennes axlar. Hon står inte på marken utan svävar en liten bit ovanför marken. Plötsligt höjer hon huvudet. Jag kan inte hindra ett skrik för hennes ansikte är sönder rivet och trasigt. Det sipprar blod från såren.
"Hjälp", viskar hon. "Hjälp"
I samma stund slår en blixt ner i henne. Hennes huvud kastas bakåt och armarna flyger utåt.

Det var Dean. "Åh.. Hej.." Säger jag men kan inte riktigt dölja chocken. "Hej" svarar han tyst. Och jag kommer ihåg när Dean blev vald,ingen ville ta hans plats. "Kan inte heller du sova?" Frågar jag, för att undvika minnet."Nej" säger han tyst.

Jag vaknar med ett ryck och tittar mig omkring.
Jag är inte i någon hemsk skog. Det ligger ingen flicka framför mig.
Jag är i speltåget på väg till min död...

Jag och Dean stannade uppe hela natten,men när gryningen kom blev det allt svårare att hålla ögonen öppna och till sist föll jag in i en djup sömn.

Efter att jag har lugnat ner mig lägger jag mig ner i sängen igen.
Jag vrider och vänder på mig och försöker somna.
Tillslut lyckas jag somna.