Courtesy Call [PRS]

Ahisamach följer tydligen order men när han kommer tillbaka så reciterar han säkert allt Dominick sagt till Ahishar som lyssnar till hälften. Åtminstone ser det så ut när Ahisamach viskar och väser.
"Jag var rädd för det." Säger Ahishar utan att kommentera vidare dock, om Celine var en katt skulle hon dragit åt sig öronen eller kanske sjunkit genom jorden för det hade varit bättre. Deras land... var styrt av ett råd. Hon skulle kunna tänka sig att det blir annorlunda med Petrovs på tronen. Det kommer inte Ajax tycka om, det kommer ingen av de adliga familjerna tycka om. Ahishar har börjar röra sig mot slottet.
"Vi har kontroll över slottet för tillfället, vi var dock upptagna med att skicka trupper ut för att söka efter er istället för att bygga en effektiv defensiv." Konstaterar Ahishar, krigsföring såklart. "Jag skulle föreslå att du stannar din hand tills vidare, du behöver inte ett inbördeskrig för att införa din regentskap." Fortsätter Ahishar och det värsta är att det inte är ett hot. Det är därför han presenterar det som ett alldagligt faktum. Ahisamach rör sig snabbare, Celine vill inte lämnas själv med honom åtminstone.

Jag skickade tillbaka Shadowfax ut i skogen så att hon kommer när jag kallar hellre än att blir dödad av soldaterna.
Jag går fram till Celine och står vid hennes sida. Jag kan inte låta bli att gnissla tänder medan jag lyssnar.
"Skicka bud efter min syster", säger jag lugnt till den närmaste soldaten som jag vet lyder under Celines familj. "Gå hämta henne själv, förresten. Låt henne ta med sig så många vakter hon än vill. Om vi ska vara diplomatiska av oss så ska vi se till att båda sidorna har något att säga om det", säger jag, nu till Ahishar och inte till soldaten. De släpper förbi honom och snart är han ute ur palatset.
Alla verkar tveka i min närhet, vilket endast är en fördel. De kan väl inte på allvar tro att vi kidnappade Celine?
"Älskling? Vad tycker du att vi gör nu? Vill du ta tillbaka slottet så är det bara att säga till. Ditt ord är min lag", säger jag och lutar lätt pannan mot hennes. Jag vet att alla andra i rummet hör oss. Det är liksom en av anledningarna till att jag inte viskar.
De måste förstå att jag inte har gjort henne något. De måste förstå att vi inte har gjort något emot varandras familjer.
Sedan inser jag en sak.
"Var är Hydra?"

"Det du frågar mig är: Vill du vända ditt folk emot dig? Så nej, det vill jag inte." Svarar Celine. "Det kommer bli ditt också." Fortsätter hon lägre, inte med flit snarare av att hennes tankar går snabbt fram och tillbaka utan dess like. Allt ifrån citat från hur det gick förut när det senaste inbördeskriget bröt ut och de hemska historier hennes far återberättat. Hon har levt i krigstider hela sitt liv, hon behöver det inte på tröskeln.
"Hemma." Konstaterar Celine utan vidare, och lägger märke till att det ändå är fler av hennes familjs vakter än andra. Var är hennes mor och far? Max försvann i... nej... det gjorde han inte.

Hon riktar blicken längre ned när hon hör det svaga rasslet av en soldat som ställer sig på sin plats, hon skulle tro att Max skulle vara så dum att han slog ned en av deras vakter för att kunna låtsas vara vakten. Hon stänger ögonen och andas in.
"Drottningen och kungen är i slottet, deras säkerhet är inte äventyrad och jag har personligen sett till deras komfort." Informerar Ahishar fortfarande i samma tonfall. "Det kommer nog ta några timmar för ditt sändebud att komma tillbaka, jag föreslår att ni tar tröst i att vi kommer vara härifrån sekunden det inte finns ett omedelbart hot av ännu ett krig över oss." Fortsätter Ahishar nästan tonlöst. Celine låter ungefär likadan när hon förhandlar eller informerar, det är en viss ton alla adliga familjer i Neroh har.

Jag nickar lätt, inte riktigt säker på vad jag annars ska göra. Diplomatisk? Det var det mina äldre syskon var. Min syster med sin charm och min bror när männen inte trodde att kvinnor visste vad de sysslade med. Jag har aldrig haft någon större talang inom diplomatiken...
Jag suckar och skakar på huvudet. Jag ska gifta mig med Celine och ifall det här medföljer så är det bara att acceptera. "Då vill vi ha en uppdatering om vad det är som sker, vad som har hänt medan vi var borta. I utbyte mot vår historia så klart", lägger jag till men sneglar mot Celine. Exakt hur mycket ska vi berätta?
Jag snuddar lätt vid henne som för att säga att hon får ta hand om historien. Jag vet inte hur mycket bröderna känner till. Eller kungadömet. Gällande Celines speciella förmågor. Och... mina. Hon nämner väl knappast något om mina förmågor? Och vad blir det av Hydra, Rin, Hyron, Tríwaña och allt det där?
"Såklart", ekar Ahishar som om tanken på något annat var omöjlig.

"Trollkarlen Hyron existerade, inte längre." Ajax är kortfattade, de försöker vara. Ahishar är ett undantag. Det är egentligen synd att Petrovs var så gamla fiender. Den sjunkande känslan av att det kan bryta ut inbördeskrig när som helst är inte en bra känsla. En sugande mörk känsla i maggropen som inte vill ge med sig. "Han arbetade tillsammans med en häxa, också död." Fortsätter hon. "Hans borg leddes av hemska experiment, dessa dog med honom." Fortsätter Celine förklaringen och försöker låta bli att kasta blickar på vakten som kan vara Max. Hon låter minst lika monton som Ahishar. Ahishar lyfter förvånat ett ögonbryn, han är skeptisk. Det var Celine med. Sagor vandrar inte runt.
"Nåväl, Maximillian, vill du vara vänlig att slå följe med Kronprins Dominick och Kronprinsessa Celine? Du har för mycket historia med rymningar och dåliga beslut för att jag ska tillåta dig vara i Ajax led." Max rycker genast till innan han vandrar över till Celine i nederlag.

Det där var inte precis vad jag hade förväntat mig. Jag hade mer menat inbördeskriget som hotade oss just nu. Jag förstår väl att båda sidor trodde att den andra sidan hade kidnappat barnen, men... Varför? Varför trodde de det? Vem var det som hade dragit svärdet och anklagat den andra? Försökte någon förstöra båda kungadömena i en smäll?
Jag skakar lätt på huvudet. Jag har i alla fall köpt oss några timmar. Min familj skulle inte attackera medan en av oss fortfarande är hos fienden - vilket råkar vara min trolovades familj denna gång, men vad ska man egentligen göra åt det?

Anastasia får helt enkelt förklara allt för mig efteråt. Hon kommer vara villigare att tala än bröderna Ajax i alla fall.
Vi börjar gå och Maximillian och jag ställer oss automatiskt på vardera sidan av Celine för att skydda henne ifall något skulle ske. Han är ett steg framför henne, jag ett steg bakom. Men fortfarande precis vid hennes sida.
Det är tragiskt, men min hand vilade hela tiden på mitt svärd. I min framtida familjs hem. Ifall någon förstör bröllopet också kommer jag faktiskt bli irriterad.

[Det här är vad jag tänker på när jag hör Ajax XD
]

(It meant warrior och jag typ: Rengöringsmedel är skoj. xD)

Så fort dörren till salen de lämnar stängs drar Max av sig hjälmen och kastar den så den skramlar in i väggen.
"Jävla satar, de ska inte vara här." Väser han irriterat.
"Nej, de ska dem inte." Svarar Celine medveten om deras intrång i slottet.
"Varför tar vi dem inte bara, det skulle ju gå! Det är ingen fara, man kan hugga huvudet av ormen och kroppen dör." Svarar Max och ser på Celine, han var inte heller mycket för diplomati. Tanken att Max skulle suttit på tronen istället för Dominick är nu ingen större skillnad. Förutom att Max hade varit glad över Ajax närvaro. Då de skulle haft lov att vara här.
"Dominick förstår ändå..." Säger Max och fnyser. Celine förstod, hon var bara mer än väl medveten om att det skulle vara lika med inbördeskrig. Hon skulle inte vilja säga det högt med Ajax soldater är vad som höll Petrov i schack. De har också något, inte en gåva... kanske mer liknande en förbannelse. Kanske de valt det, men något var snett med Ajax. Likaså med de flesta adliga familjerna.
"Då kan ni diskutera det, jag har ingen lust att tala med vettlösa vapen utan en hand som håller i dem. Dessutom behöver jag inte en beväpnad eskort. Jag kommer snarare falla på mitt eget svärd innan Ajax." Blir hennes svar, den underliggande irritationen går att missa. Hon ökar på stegen och passerar kvickt sin bror.

[Vad sjutton har Petrovs gjort dig? O.o Vad är det som är så fel med Dominicks familj? WÄÄÄÄÄ!! I DON'T UNDERSTAND X(]

Jag skakar bara på huvudet åt de båda. "Vi är i underläge. Vi vet inte var resten av er familj är. Allt vi har är deras ord, och det är inte särskilt mycket för att vara ärlig..." Jag tystar. "Vi kanske borde hitta dem istället?" frågar jag. "När alla är i säkerhet så skulle vi kunna ställa ett ultimatum till de soldater som tvekar. Eller, så skulle ni bara kunna ta tillbaka er makt, eller? Jag förstår verkligen inte hur er adel fungerar!" utbrister jag ilsket. "Vår adel har svurit oss lojalitet och ifall det här vore vårt slott så skulle jag redan sitta på tronen och reda upp allt", suckar jag. "Förlåt, jag klagar bara. Jag vet bara inte riktigt hur er diplomati fungerar."
Och ärligt talar förstår jag verkligen ingenting. Hur kan de komma och ta över slottet och agera som de gör? Jag försöker minnas vem som är överbefälhavare hos Nerohs rike, men jag kan inte komma ihåg namnet på honom. Eller henne. Inte kan det väl vara Ajax? De gjorde väl inget som faktiskt gav en av dem någon slags ordentlig militär makt? Eller?
Jag suckar, sjunker ner vid väggen och begraver ansiktet i händerna. Att döda en ond häxa som skulle ha kunnat förinta hela världen var lättare än det här.
Varför känner jag mig så korkad?

"Vår adel är lojala till oss, det är därför de inte tog livet av oss vid porten." Svarar Celine som har stannat en bit bort, hon är bara till hälften vänd mot Dominick dock. "Det är varför de är här och har kontrollen också. Kungen måste ha gett dem lov." Fortsätter hon, hennes far var på slutrakan i sitt liv. Det kunde man inte förneka, så om kungen och drottningen inte var anträffbara så skulle det kunna vara så att stressen tog för hårt på kungen. Hennes och Max far. Hennes mor är troligen vid faderns sida. "Vi ser till att vår adel får säga sitt om besluten men ett arrangerat giftermål var en chock."
"Inte undra på att Ashishmach var så förbannad... han skulle haft tronen annars." Mumlar Max och Celine ska till att svara när hon hör en kvinnlig röst nedför en sidokorridor.
"Prinsessan! Ni har återvänt!" Utropar kvinnan i tidig medelålder som stannar i andnöd framför Celine. Caira är Celines personliga tjänarinna. Caira vänder sig om och får syn på Dominick och faller genast ned på golvet på knä.
"Förlåt min oförskämdhet, jag trodde inte ers majestät skulle infinna sig i slottet." Säger Caira även om det nästan är riktat mot golvet.

Jag nickar åt det hon säger. Okej, det låter väl någorlunda logiskt. Inte riktigt hur det sker hos oss, men men. Vi två används mer för fredens skull än utbyten av kulturer. Ifall vi lägger oss i i varandras styren så kommer definitivt ett krig uppstå.
När kvinnan plötsligt springer in ställer jag mig halvt upp tills jag märker att ingen av Neroh syskonen reagerar. Inte på ett så vis att jag behöver oroa mig i alla fall.
Sedan faller hon på knä. Jag sitter också ner på golvet. Wow. Eh. Det brukar inte riktigt gå till så här där hemma.
Jag börjar le. Hela situationen är absurd och hon fortsätter bry sig om titlarna. Plus, tror inte alla att jag kidnappade Celine?
"För all del, fortsätt med vad du skulle göra."
Hennes blick möter min för en halv sekund som för att avgöra ifall jag menar allvar eller inte innan hon kommer på sig själv och vänder tillbaka blicken. Men, hon reser sig i alla fall.
Undrar ifall Anastasia kommer hit idag eller imorgon. Är de vid slottet eller någon annanstans? Ifall de är vid slottet kommer hon nog imorgon. Jag saknar mina korkade syskon.