Crazy Love [SV]

Aaaaaaaa braaaaaa

SKITBRA!!!!!! VILL HA MER!!

Gillar att du gillade kapitlet


Tackar, Tackar, jag börjar ikväll på kapitlet

Jättebra!!!

Jag menade inte så typ så här: Aaaaa jag dööör så braaaaa kapitel, megamugglisfantastiskt!!!!!!!!

Va? Var kapitlet okej elelr tyckte du inte det? (Helt förvirrad)

Jag tror hon menar att hon älskar den

Precis den var jätte bra!♥♥♥

Okej, (fortfarande LITE förvirrad när jag läser om hella diskussionen)... Men jag tackar Till andra saker! Jag har försökt skriva kapitlet från lördagen men har haft mycket och haft lite ide torka. MEN nu satte jag mig och skrev klart! Förmodligen blir det kort, men men, det får man väll leva med just nu.

Kapitel 3: 9 September
Det hade gått ungefär en vecka in på året. Veckan hade varit solig och extremt mycket plugg. Klockan var runt två och Mandy gick omkring (helt uttråkad) på Hogwarts skola område. Det var sällan det hände något riktigt spännande. Det bästa två sakerna hade varit när professor Sprout hade blivit vansinnig över två förstaårselever i Gryffindor. Och när Fabian och Gideon fick poäng avdrag av Gryffindor (för första gången vart hon faktiskt glad över det). Mandy svängde upp på tredjevåningen. Men hon hann inte långt innan hon hörde ett skrik. Hon skyndade sig fram. Där framme stod två flinade gryffindorare (någon Potter och en Black) och någon rädd liten tjock klumpiduns. Framför dem låg en kille, Severus.
”Vad gör ni?” frågade hon förvånt.
”Åh, inget särskilt”, sa Potter.
”Fem poäng från Gryffindor”, sa Mandy glatt. Hon hade insett att dem hade förhäxat honom.
”Varför då?”
”Ni har förhäxat en elev i korridoren, ni ska vara lyckliga att jag inte drog av mer”, sa Mandy nonchalant och gick därifrån.

***

Femton minuter senare stod Mandy framför ett porträtt med en man på. Manen hade vitt skägg, vitt hår, en grön klädnad och gråa ögon. Hans namn var Salzar Slytherin, en av grundarna till Hogwarts.
”Rentblod”, sa Mandy och gick in i uppehållsrummet. Rummet var avlångt och stenigt, lamporna var runda och spred grönt ljus, det fanns en eld i en eld-spis. Stolar med bord och fåtöljer stod lite här och var. Det mesta var i grönt. Hon satte sig i en v fåtöljerna. Fundersam över var alla hennes vänner var. Men det gick snabbt innan hon fick svar. Bella och Cissa kom in, de skrattade och Bellas hår flög hit och dit när hon gick. Trots att dem var syskon var dem olika. Bella hade svart lockigt hår, ofta var den uppsatt i en hög tofs vilket gjorde att när hon gick åkte den från sida till sida, svarta ögon, hon sminkade sig och gjorde allt för att se bra ut. Cissa däremot hade svart/vit hår, gråa ögon, typ alltid utsläppt och bryde sig inte lika mycket om utseendet. Dem gick och satte sig i två fåtöljer framför. Cissa satte sig lugnt medan Bella dunsade ner.
”Tjeenna, vad har du gjort?” frågade Bella.
”Inget gått omkring. Föresten jag såg den dära Potter och din kusin Sirius och den där lilla klumpidunsen Pettriw eller vad han nu hette, förhäxa Severus”, sa hon helt i onödan.
”Sirius? Han är en förrädare, och säg INTE att han är min kusin”, fräste Bella.
”Förhäxade dem Severus? Och Pettigrew, antar jag att han hette, var han med, han verkar så… feg”, sa Cissa tvivlande som om hon försökte hitta de rätta orden. Det vart en tystnad. Mandy kollade ut, det var grönt ute, solen lös och det var nästan som om man bara ville gå och bada. Mandy viste att om hon skulle säga det till tjejerna skulle de förmodligen skratta. Så hon höll tyst. Det gröna rummet var fint, dock var det bara för mycket om man var Sjuk. Det hade hänt henne en gång, hon hade kommit in med lite huvudvärk men tog bort iden om att hon var sjuk, när hon hade kommit in i rummet hade hon blivit helt yr och på morgonen när hon hade halsont blev hon helt yr (igen) och så hade hon gått till madam Pomfrey.
”Så, vad ska vi göra?” frågade Cissa. De andra två andra tjejerna ryckte på axlarna.
”Jag går ut en kort sväng”, sa Mandy, reste sig och gick långsamt ut.

Jätte bra!!!!!! Men försår inte vard ord vansinnig betyder. Men får fråga när E kommer hem