Prs~[user]Primrose Granger[/user]

Vi kommer precis för att se att dödsätarna intar Hogwarts. Jag stirrar ett ögonblick på scenen framför mig. Men jag finner mig snabbt igen och vi börjar strida på nytt.

Jag skjuter iväg strålar åt alla möjliga håll och då träffas jag av en stråle.
Jag faller ihop och skriker.
Cruciatus förbannelsen är hemsk.

Jag ser Rebecka falla ihop. Hon skriker och skriker. Jag fylls av ett hat så stark att jag vill döda den som fått min syster att lida. Jag sätter mig ner bredvid henne och spanar efter det håll som crucio-förbannelsen hade kommit från. Då såg jag honom. En man med ett hemskt ansikte flinar mot mig. Min blick mörknar.
"Lamslå!" tänker jag. Dödsätaren var inte beredd på en icke-verbal trollformel. Han slungas bakåt. Rebecka blir stilla. För stilla..

Linan till livet är på väg att kapas jag känner det.
Plötsligt står jag i ett tomrum och tittar mig omkring tomt.
Plötsligt uppenbarar sig ljudet av en lucka som öppnas.
Jag störtar neråt och landar med en hård duns på marken nedanför.
Scenen byts ut och jag står tryckt mot en trä väg och väntar på att något ska hända.
En skiva trycks upp framför mig och kväver mig.
Jag torteras av tanka och illusioner till slut kommer en flicka med gul sommarklänning och långt blont hår.
"Är jag död?" Frågar jag.
Flickan svarar inte.
"Är jag död?" Upprepar jag.

Jag känner på hennes puls. Hon är fortfarande vid liv! Rebecka öppnar sina bruna ögon. Dom är vettskrämda.

Jag stirrar på Nadya.
"Vi måste gå, slåss nu", flämtar jag.
"Nej Rebecka! Du kan inte du är skadad!" Säger Nadya.

Jag stirrar på henne. Menar hon allvar?? Hon kan inte slåss nu hon är skadad!

"Vi måste...", säger jag hest.

Jag tar min syster i min famn och bär henne lite längre bort skymtar madam Pomfrey.

"Madam Pomfrey!" Ropar Nadya.
"Nej, Nadya jag mår bra! Jag lovar!" Säger jag hest.
"Ja, ja", svarar hon och släpper ner mig framför madam Pomfrey.
"Vad har hänt?" Frågar madam Pomfrey.
"Hon blev träffad av en cruciatus förbannelse och jag tror hon svimmade", säger Nadya.