Prs med taggsvansen02

Jag tittar förvånat upp när jag hör försiktiga knackningar på dörren. Vem kan det vara?
Ylva skulle träffa mig i den stora salen där vi alla samlas med mat och prat efter den långa tågresan. Ylva är min bästa vän och jag har känt henne sedan jag började första året på Hogwarts, vi passade bra tillsammans.
Men det var inte Ylva som stod utanför den träfärgade skjutdörren.
En kille men brunt ganska kort mörkbrunt hår står utanför glasrutan och tittar in. Jag har aldrig sett denna kille förut. Det är faktiskt konstigt att jag inte träffat på denna pojke förut, han ser ut att vara i min ålder.
Jag tänker att han måste vara i Hufflepuff eftersom att det är det enda elevhemmet vi i Gryffindor inte delar klass med. Jag nickar nöjt för min själv för vad jag tyckte var en bra förklaring för situationen.
Jag försöker med ett ovanligt bra resultat öppna dörren med hjälp av en handrörelse som vi fick träna på förra terminen. Under sommaren hade jag prövat och prövat men det hade inte gått så bra. Dörren står nu på glänt och jag ler snett och skrattar, ''Det där var bara tur'' säger jag och vinkar in pojken.

Hon vinkade in mig och jag kände hur jag rodnade, varför gjorde jag det? Jag måste se ut som värsta tönten, men jag sätter mig ner och ler mot henne. Jag tittar ut genom fönstret och ser att vi redan kommit ut på landsbygden. Små villor och åkrar svischade förbi medans vi åkte. Sedan tog jag fram en bok ur handbagaget och började läsa. Det var en spännande bok som handlade om en mugglare och hennes liv. Den var skriven av en häxa men den verkade korrekt, jag var fascinerad av hur mycket prylar de hade och funderade lite över varför inte vi hade dem. Jag menar de verkade ju bra att ha, som en sån där telefon som man kunde nå folk med utan att skick brev. Jag lade ner boken för att jag lätt blev lite yr när jag läste samtidigt som jag rörde mig snabbt.

Jag ser hur pojken med en lätt rödrosa rodnad på kinderna kliver in i kupén och sätter sig ner mitt emot mig. Han pratar inte med mig eller presenterar sig utan tar bara upp en bok och sätter sig med näsan koncentrerat begravd i de pergament täckta sidorna. Detta fungerar bra för mig eftersom att jag får en perfekt chans att studera pojken.
Han har egentligen bra utseende men jag hade inte märkt det förrns nu, alla killar på Hogwarts brukar bara bli ett stort moln av olika kroppsformer och hårfärger. Jag är extremt dålig på att sammankoppla alla olika namn med utseenden och det får mig alltid att bli snurrig och ofokuserad. Men denna kille har ett speciellt utseende som jag inte kommer att glömma i första taget.
Jag sliter blicken från killens mörkbruna hår och snygga ansiktsformer för att ta ut en gummisnodd ur min mörkgråa väska och sätta upp mitt egna röd/bruna långa hår i en hög prydlig hästsvans. Mitt hår smiter alltid från platsen bakom öronen och slinker ner för att skymma min syn.
Jag ser hur pojken lätt lägger ifrån sig boken och jag tittar leende upp ''Jag heter Julia'' säger jag och skrattar lågt. Medans jag väntar på svar fängslar jag pojken med mina blåa ögon.

Våra ögon möts när jag tittar upp, hon har vackra blåa ögon och jag känner att jag skulle kunna stirra in ii dem hela dagen. "Jag heter Brice och du har väldigt fina ögon" säger jag och känner hur jag rodnar ännu mer så jag tittar ner på mina skor. De är slitna, lappade, lagade och skosnörena är fransiga i ändarna. Jag är inte fattig jag bara gillar mina kläder. När rodnaden lagt sig tittade jag upp igen, jag kunde värkligen inte slutta tänka på allt som var fint med henne. VARFÖR!! Jag hade precis träffat henne och jag kände innerst inne skämdes jag, så jag tittade ner i marken igen.

Brice. Nej det känner jag inte igen tänker jag men skakar bort tanken med en huvudrörelse. Jag har alltid svårt att undan komma en tanke eftersom den snurrar runt i mitt bakhuvud desperat på en förklaring.
Jag tittar lite snett leende på Brice för att förstå det han just sa. Såklart har jag förut fått komplimanger för mitt utseende och speciellt mina ögon, men det var något med hur han sa det liksom hur det bara slank ut som får mig att fnittra långt ''Tack, antar jag'' säger jag och ler stort mot Brice.
Han tittar ner på sina slitna skor och jag försöker fånga hans blick men utan resultat lutar jag huvudet bak och rättar till min vita t-shirt. Jag kommer på med en generad tanke att min t-shirt nästan är helt genomskinlig och det är inte svårt att se min vita bh under det tunna tyget. Jag rodnar lätt medans jag söker igenom min mörkgråa väska för en kofta men måste ha glömt den i mammas bil. Jag sluter ögonen och ignorerar det faktum att jag nästan i princip är halvnaken för att somna i en lätt slummer. Det är fortfarande några timmar kvar av tågresan så det är lika bra att vila.

Jag tittar upp igen och hon verkar försöka sova, man kan tydligt se hennes vita bh men jag försöker att kolla bort men hon är för fin. Jag vilar ögonen på hennes ansikte och studerar det. Efter ett tag så blundar jag också och även om jag inte vet hur långt tid det tar så somnar jag, när jag vaknar är det kväll, jag tänker att det inte kan vara långt kvar och precis då skymtar Hogwarts fram bakom en kullle. Det är lika fint so alltid, med sina tinnar och torn. Himmelen är blålia och helt molnfri. Jag får lite panik när jag inser att jag inte bytt om och jag tänker att detta nog är ända stället att göra det på. Så jag plockar ner in klädnad och drar av mig tröjan, jag hoppas att hon sover men något säger mig att jag vill att hon ska se mig byta om.

Jag öppnar långt från utvilad precis som jag somnade. Jag tittar sömnigt upp och ser Brice stå med ryggen mot mig, han har ingen tröja. Jag spärrar upp ögonen och tittar generat bort och ut genom fönsterrutan, vi är nästan där och jag förstår att jag kommer vara tvungen att byta om här inne med Brice om jag ska hinna av tåget och med vagnarna. Jag håller ena handen som skymmer synen för att stelt ställa mig upp och flytta så långt jag kan in i hörnet.
Jag vet att Brice har sett mig men han gör inget försök att prata utan fortsätter byta om till sin Hogwartsuniform. Jag tar ut min uniform ur min väska och lägger händerna på nedre fållen på min t-shirt. Jag tvekar några sekunder innan jag långsamt andas ut och drar tröjan över huvudet. Snabbt knäpper jag den vita skjortan och väntar några sekunder innan jag knäpper upp knappen på byxorna. Jag har snart tagit på mig hela uniformen och prydligt vikt in de andra kläderna och lagt de i väskan. Sakta vänder jag mig om, sätter väskan på axeln och riktar blicken ner.

Vi båda verkar skämmas över vad som hände men som tur var så stannade tåget precis. Jag reste mig och skyndade ut på perrongen som var packad med folk. Jag började gå mot vagnarna och när jag kom dit hoppade jag in i den första som stod där, jag ville inte ha fler pinsamma möten med Julia, i alla fall inte idag.
Vagnen börjar rulla och jag sitter med två andraårs elever och en sexa. Alla sitter tysta och spända hela vägen upp och när jag kliver av halvspringer jag in i stora salen, hittar killarna i min klass och sätter mig där. Vi börjar genast prata om vad man gjorde under sommarlovet..

Jag ser hur Brice rusar ut ur kupén och jag suckar tungt medans jag kollar så jag inte har glömt något innan jag börjar gå min väg ut ur tåget. När jag kommer ut på perrongen går jag på den grusbetäckta vägen endast upplyst av svaga gatlyktor till det stället där jag vet att vagnarna kommer att dra iväg. Min rodnad efter den pinsamma händelsen är helt borta och en bubblande glädje i magen ersätter känslan när jag ser vem som sitter i en av vagnarna. Jag småjoggar fram mot Ylva och hoppar utan problem upp på vagnen. Ylva ser mig och hoppar ivrigt upp och ner på sin plats medans hon klappar bredvid sig som en gest att jag ska sätta mig ner. Jag sätter mig skrattande ner och Ylva överöser mig med kramar. ''Ylva sluta vara så hetsig..'' fnittrar jag men hon bara ignorerar mig och sätter sina händer på mina axlar ''Vadå hetsig?'' säger hon oskyldigt men flinar.
Jag kan själv inte vänta för att berätta vad som hände på tåget så jag kastar mig över henne ''Vem är nu hetsig?'' muttrar hon men viftar med handen in en liten cirkel som betyder att jag ska prata. Jag berättar allt som hände och vi diskuterar hela vägen till stora salen att jag nästan var helt naken tillsammans med en pojke jag knappt känner.

När alla verkade ha kommit in i salen började de små ettorna gå in i salen från ett sidorum som låg i salens högra hörn. De såg väldigt nervösa ut där de stod och blev uppropade en efter en. En Hufflepuffare, två Slytherin, en Ravenclaw, en till Hufflepuff, en Gryffindorare och så fortsatte det tills alla var uppropade. Ett tag senare började rektorn hålla sitt tal om de nya terminen, han var inte lika rolig och galen som Dumbledore var men några gånger lyckades han få hela salen att skratta. När han var klar dök maten upp, som vanligt, på de gyllene faten, det fanns allt från leverpudding och paj till grillad kyckling och potatismos. Och precis när jag skulle börja ta för mig av maten såg jag henne, hon satt vid Gryffindorbordet, lika fin som förut och jag kunde bara inte slita blicken från henne.