PRS mellan cool-machoman och cute-tönt

Ett vagt leende spelade över Daves läppar vid pojkens - Toms - kommentar och för en gångs skull var han stolt över sin vältränade kropp. "Jo, fysiskt i alla fall." svarade han med ett skratt, men det lät hest och glädjelöst.
Han bet sig generat i läppen och granskade istället Toms minspel; först flinet som fick hans ögon att glittra, sedan den plötsliga osäkerheten och till sist den spelade nonchalansen.
Plötsligt stannade bussen med ett ryck och Dave flög framåt i sätet. Han råkade bita sig i kinden och ögonen tårades. Ouch.
Alla började röra sig mot utgången och så även Dave. Han steg ut på en stor, grå grusplan. Till vänster om dem låg ett antal baracker och ett större hus och till höger skymtade han ett antal träningsredskap. Runt om området sträckte sig skog så långt han kunde se. En mörk, kraftig man med snaggat huvud beordrade dem att ställa upp sig på rad för att få veta var de skulle sova. Dave stod rak i ryggen och lyssnade uppmärksamt. Detta var vad han var vid, han hade tränat för det här i hela sitt liv.
Hur kan man känna sig så hemma och så vilse på samma gång?

(förlåt om jag råkade pp:a något, ville få storyn att gå framåt ♥)

(det e ok! storyn måste ju gå framåt, haha ♥)

Tom var snabb med att greppa tag i sätet framför de, men rycktes ändå med lite grann av det plötsliga stoppet. Hans blick, nästan automatiskt, vändes mot Dave. Han rynkade på pannan då han såg hans tårade ögon, ville fråga om det gick okej, men ville ändå inte vara för jobbig.
Under tystnad så reste han sig upp efter Dave, tog sin väska och följde ledet ut ur bussen. Utanför stod en man som skrek att alla skulle stå rakt på led. Snabbt skyndade han sig in i ledet - och hamnade bredvid Dave, så klart. Han bet sig i läppen, sneglade mot honom och försökte härma hans ställning. Han ställde sig rakare i ryggen, ställde fötterna så att de var precis bredvid varandra och lade händerna bakom ryggen. Han sneglade mot Dave igen, studerade hans ansikte. Hans såg väldigt lugn och självsäker ut, men han visste att det fanns annat bakom masken. Han ville nästan ta hans hand och krama om den, men han visste att det skulle vara väldigt töntigt och även kunna tolkas helt fel.
Tom och fem andra killar, Dave bland annat, blev tilldelad barack nummer 7. De gick mot baracken i ett led, med Tom sist. Han gick med huvudet nerhängt och tankarna på en helt annan plats - en bättre plats, hemma. De gick alla in i baracken, som faktiskt var ganska så stor. I mörkret kunde man inte se särskilt mycket, den enda ljuskällan var ett litet fönster längst bort i rummet. Någon kille tände lampan så att rummet fylldes med ljus. Tom gick fram till fönstret, kollade ut. Det var inte mycket till utsikt, det enda man kunde se var en grå gårdsplan och ett stort, högt stängsel med taggtråd längst upp. Han kände sig som en fånge här.
Han vände sig om och såg att alla höll på att packa upp och byta om till sina uniformer. Den enda lediga sängen var längs väggen, bredvid Daves, så klart. Han lade sin väska under sängen och kollade på grejerna som låg på sängen. En uniform och ett par svarta, simpla kängor. Han kollade sig osäkert omkring, ställde sig med ryggen mot de andra och började sakta dra av sig sin tröja. Han lade den på sängen och tog sedan av sina skor och byxor. Han drog på sig overallen, eller tja, uniformen - och tog sedan på sig sina skor. Uniformen var alldeles för stor, men han klagade inte. Han trivdes faktiskt i för stora kläder, det fick honom att känna sig mindre ön vad han var. Han hörde att någon ropade till samling ute på gårdsplanen, och skyndade sig ut. Han hann inte kolla sig omkring när han kom ut, och ramlade plötsligt ner på knä. Han kollade upp och tre killar stod och skrattade. Han skämdes, hur kunde han bara falla för ett sådant simpelt trick som fälleben? Han reste sig långsamt upp, borstade av smutsen och kollade sedan på sina händer. De hade skrapats upp av gruset, men han orkade inte bry sig. Detta var praktiskt taget vardag för honom. Under tystnad gick han till samlingsplatsen och ställde sig i ledet.

(tänkte att de skulle typ visas runt och så nu, du kan pp:a lite ^^)

De bytte om i sin lilla barack och Dave hajade till vid anblicken av Toms nakna rygg. Den var smal, han såg så skör ut. Konstigt nog fann Dave det attraktivt på ett sätt som... Herregud, fokus!
Han slog ifrån sig tankarna och bytte snabbt om till sin egen uniform. Någon ropade till samling ute på gårdsplanen och hans rumskamrater började röra sig ut ur baracken. Dave blev kvar ett tag och knöt sina kängor, och när han kom ut såg han ur Tom hade fallit ner på knä. Över honom stod tre äldre killar och skrattade, hade de knuffat honom? Vad tror du, idiot? Att han bara har lust att studera marken lite närmare? Tom reste sig snabbt ut, borstade av sig sina kläder och skyndade bort till ledet. Hans uniform var alltför stor och nu även smutsig och uppskrapad. Hans axlar var sänkta och huvudet nedböjt.
Dave drabbades av en plötslig ilska, var framme hos den närmaste av killarna i ett steg och tog tag i hans krage. Killen var kortare än honom men såg stark ut. Han hade något likgiltigt föraktfullt i blicken, som att man inte var värd att slösa tid på. Av någon anledning gjorde detta Dave ännu argare. "Du rör honom inte" sade han lågt. Killen hånlog. "Varför bryr du dig? Vem är du, hans pojkvän?" Dave släppte honom så häftigt att han stapplade bakåt. "Avundsjuk?" fräste han och gick med långa steg bort till ledet. Han kände deras blick i nacken och Toms blick från sidan men stirrade envist rakt fram.

(Måste äta lunch nu och insåg att de inte alls blev runtvisade i det här inlägget men fine, du får förlåta mig. Jag mår inte så bra idag ♥)

(det e ok ♥)
Tom såg Dave komma mot ledet och ett leende spred sig ut på hans läppar, innan hans mungipor skönk återigen och han rynkade på pannan. Han såg att Dave tydligen störde sig på något, han såg förbannad ut. En klump bildades i hans mage; hade han gjort något fel?
När han gick fram till de killarna som fällt ner honom så sänkte han blicken och kände hur hans kinder nästan brann. De andra killarnas blickar brände i nacken. Varför beskyddade han honom?
När Dave ställde sig i ledet så sneglade Tom på honom. "Tack." viskade han så tyst att han hoppades att han inte hört det. Han sänkte blicken och bet sig i läppen. Han rätade sig sedan och ställde sig mer korrekt, väntade på informationen.

(hinner inte skriva någon rundvisning då jag ska åka iväg nu, du får gärna skriva den om du orkar & vill!)

Dave hörde inte Toms tackande, han var van vid att hålla fullt fokus på uppgiften och så även nu. Den rakade mannen stod återigen framför dem och meddelade att de skulle få en rundtur på området.
De började gå emot träningsområdet och mannen meddelade att det var här de skulle tillbringa större delen av sin vakna tid under de kommande veckorna. Dave kände igen flera av träningsredskapen från bakgården hemma och kände sig konstigt trygg. Tom däremot såg rätt osäker ut och han fick en lust att lägga armen om honom. Något sa honom dock att det var en mycket dålig idé så han lät bli.
De fortsatte till den stora, grå byggnaden som uppenbarligen var en kombinerad matsal, förråd och hem för de som ledde träningslägret och sedan samlades de på gårdsplanen igen.
"Gå och lägg er tidigt, ni väcks klockan 06.00 för frukost och ska sedan befinna er på träningsarenan för att mäta hur tränade ni är. Sedan indelas ni i grupper efter det och tränar i dem tills dess att ni lämnar lägret. Ni kan gå till era baracker nu."
Dave såg till att slå följe med Tom till sin Barack och log snett mot honom. "Kom igen, vi måste lära känna våra rumskamrater!"

Tom log tillbaks mot Dave, följde med honom mot baracken. Han hörde skratt från inne ifrån, men när dörren öppnades så blev det tyst. En av killarna reste sig upp och sträckte ut sin hand mot Tom.
"Våran start blev lite fel, förlåt. Mitt namn är Jack." presenterade han sig, och Tom tog hans hand och skakade den. "Tom kallas jag." presenterade han sig som. De andra killarna presenterade sig som Kyle, Jason och Scott. Tom vilade sin blick på Jason. Han var fin, hans hår var lockigt och rött, huden blek och fräknig och ögonen lysande gröna. Men det var inte samma sak som Dave.
Tom satte sig ner på sin säng, och Dave satte sig ner bredvid honom. Kyle drog fram sin väska och tog upp en flaska med brännsprit. "Vi tänkte supa lite, vill ni ha lite sprit?" frågade han och skakade med flaskan framför Toms ansikte. Han mådde illa bara av lukten.
"Jag dricker inte.." sa han. Ärligt talat, han hade aldrig ens smakat alkohol. "Äh, va lite man och ta en klunk!" sa Scott. Motvilligt tog Tom emot flaskan och tog en stor klunk, hostade efteråt. Han gav flaskan till Dave och mötte hans blick med ett leende.

Efter någon timme hade alla blivit lite onyktra, och Jack kom med ett förslag. "Ska vi spela sanning eller konka?" frågade han. Kyle fnyste åt hans förslag. "Är inte det sådant skolflickor gör?" sa han, flinandes. "Vi kan väl testa?" sa Tom, bet sig i läppen.
"Okej, i sådana fall börjar du, Tom. Vad väljer du, sanning eller konsekvens?" frågade Scott. Efter en stunds funderande svarade han. "Konsekvens."
Scott flinade, och la den nu tomma flaskan på golvet.
"Jag kommer snurra denna flaskan, och vem flaskan pekar på ska du kyssa."
"Men, jag är inte homo.." började Tom, men flaskan var redan i snurrning. Till slut stannade den, och pekade på Jason. Han sög hur hans gröna ögon fylldes av osäkerhet.
Tom lade sin hand på Daves lår som stöd när han reste sig upp, vinglade mot sängen Jason satt på. Han dunsade ner bredvid honom, strök bort de röda lockarna från hans ögon. Han hade aldrig gjort detta förr - inte med någon. Med den ena handen på hans nacke och den andra på hans kind så böjde sig Tom fram och gav honom en kyss. Han kände Jason placera sin hand på hans bakhuvud och dra honom närmare. Han fortsatte kyssen, kände hur Jason sökte in med tungan in i munnen och han fylldes plötsligt med panik. Herregud, tänkte han men fortsatte ändå. Han avslutade kyssen och satte sig rakt upp igen, skämdes när han såg Jasons rosiga kinder och hörde hans lätt flämtande andetag.
"Fy fan, vad gay!" sluddrade Jack fram, innan han skrattandes öppnade den andra spritflaskan.

(Hehe, kanske inte riktigt vad du tänkte dig, huh? men tänkte lite svartsjuksdrama, typ hihi)

Dave hade druckit förut, men inte mycket och fort som nu, så snart var han ganska berusad. Jack föreslog att de skulle spela sanning eller konsekvens och Dave var på. Vad fan, varför inte liksom? Han kände sig varm och optimistisk och när Scott sade att Tom skulle kyssa den som flaskan stannade på började det bli riktigt intressant.
Nu var ju inte Dave bög, resonerade hans alkoholindränkta hjärna, men Tom var ingen kille utan bara Tom så det gilldes inte. Därför var det absolut okej att vilja kyssa honom.
Dave var inte säker på om den slutsatsen var helt korrekt men orkade inte bry sig, ville bara att flaskan skulle stanna på honom. När den istället stannade på Jason och Tom tog stöd mot hans lår för att resa sig fick han impulsen att ta tag i honom, dra honom tillbaka ner i sängen. Han sträckte ut handen halvvägs men ångrade sig, drog den istället genom håret. Tom verkade inte märka det utan sjönk ner på sängen och placerade handen på Jasons kind, kysste honom.
Dave knöt handen i fickan, bet sig i läppen och såg ner på sina fötter. Kunde de inte sluta någon gång? Nej, uppenbarligen inte, och när de efter en evighet avslutade kyssen såg båda två alldeles förhäxade ut. Dave bet ihop käkarna, slet spritflaskan ur Jacks hand och tog flera stora klunkar. "Ta det lugnt för fan!" Skrattade Scott. "Jag gör för fan vad jag vill!" Fräste han tillbaka, rösten lät sluddrigare än han hade tänkt. Han skämdes en aning, lämnade tillbaka spritflaskan under tystnad.

Tom tyckte att Jason kom för nära - äckligt nära. Istället reste han sig upp igen och gick fram till sin säng, satte sig bredvid Dave. Försiktigt lutade han sitt huvud mot hans axel, slöt ögonen och andades in hans doft. Han brydde sig inte om de andra skulle se dem, de var för fulla för att lägga det på minnet ändå. Tom tog hans hand och flätade samman deras fingrar, strök med sin tumme över hans.
Han öppnade sakta ögonen och sneglade mot Jasons håll, såg hans mörka blick på de. Han svalde hårt men ignorerade det.
"Nå, Dave.." började Kyle. Scott gav honom spritflaskan. "Sanning eller konsekvens?"

(sorry för kort, men ska plugga nu c: )

Dave hade planerat att vara iskall mot Tom, men när pojken kröp intill honom och flätade ihop deras fingrar smälte han totalt. Han såg Jason blick på dem och kände en barnslig lust att räcka ut tungan åt honom. Han är min, bitches.
"Konsekvens" svarade han lugnt på Kyle's fråga. Han antog att det inte skulle bli så farligt, Kyles kreativitet verkade försvinna i takt med hans nykterhet. Konsekvensen kom oväntat fort. "Ta av dig till bara kalsonger." Dave hade inget större problem med det, han var bekväm i sin kropp och drog snabbt av sig uniformen. Han fick gåshud på armarna och var inte säker på om det berodde på kylan i rummet eller det faktum att han tyckte sig känna Toms blick i ryggen. Han sjönk tillbaka på sängen, log snett mot Tom. Alkoholen fick honom att känna sig hämningslös och han älskade det.
"Min tur" sade han lågt, höll kvar pojkens blick. "Sanning eller konsekvens, Tom?"

((inte så långt men Tom har mkt att reagera på så det blir bra ;3))

Tom höll blicken på Dave, studerade honom underifrån. Han såg hur adamsäpplet guppade när han svalde och hur ögonfransarna fladdrade när han blinkade, han var helt förtrollad. Han kollade upp och vände blicken mot Kyle när han hörde hans utmaning, flinade mot Dave.
Han flyttade bort sig en bit, korsade armarna över bröstet och studerade honom när han klädde av sig. Han kände hur hans kinder blev rosiga och bet sig i läppen. När han vände sig om sänkte han skamset blicken, drog handen igenom håret. Han flyttade sig närmare honom när han satte sig ner igen, lutade sig fram så att det bara var några centimeter mellan deras ansikten och flinade stort, bet sig i läppen i ett försök att vara sexig - men han misslyckades, i alla fall i hans egna syn.
"Sanning." mumlade han. "Äh, skärp dig! Var ingen tråkmåns, välj konsekvens istället." sa Kyle.
Tom vände blicken mot honom med ett flin på läpparna.
"Okej, konsekvens då." sa han. "Jag snurrar runt dig, och den du står vänd mot ska du strippa av så sexigt du kan." sa Scott, med betoning på sexigt. De andra killarna skrattade.
Utan att protestera reste sig Tom upp och gick till mitten av rummet. Scott reste sig upp och ställde sig bakom honom, slog till honom på rumpan. Tom hoppade till men Scott, och även de andra killarna, skrattade högt. "Slut ögonen." viskade han, och så gjorde han. Han lade sina händer på hans axlar och satte honom i snurrning. Han snurrade inte direkt, utan mest snubblade omkring. Tillslut stoppades han av Scott, och han öppnade ögonen. Han stod vänd mot Jack.
"Nä, fy fan, jag vill inte att någon äcklig kille ska strippa av mig!" protesterade han vilt. Egentligen skulle Tom säkert reagerat och känt sig sårad, men han var för full för att bry sig.
Kyle skrattade. "Var lite man och acceptera det bara, Jack."
Tom gick fram till Jack och skönk ner på knä, började knyta upp hans skor och tog av de, sedan hans strumpor. Han såg upp och möttes av Jacks oroliga blick. Tom reste sig upp och satte sig ner i hans knä, började dra ner dragkedjan på uniformen. "Se inte så olycklig, slut ögonen och fantisera att jag är någon snygg brud eller så." mumlade han, rösten tjock av gråten som hotade att visa sig. Han ville inte göra detta - detta var inte alls honom. Han lät händerna glida in under kläderna till ryggen, smekte honom över ryggen innan han lät händerna glida fram till magen, upp över bröstet och till axlarna, drog mer tyget från axlarna. Han satte handen på bröstet och tryckte ner honom i liggande läge, hörde hur han flämtade till. Han gled ner till golvet och tog av byxdelen. Han såg hur set vuxit en del mellan benen på honom och kände hur en klump i magen växte. Han kollade upp och mötte Jacks panikslagna blick, innan han reste sig upp och gick till sin säng. Han kände sig nästan.. utnyttjad. Han tog flaskan med sprit och drack det sista som var kvar i stora klunkar, slängde iväg flaskan. Han vände sig om mot Dave, lade sin hand på hans kind och vände hans ansikte mot sig. "Jag önskade att det var du istället." viskade han intill hans öre och nafsade han slappt på halsen. Han mötte hans blick - ville egentligen kyssa honom, men valde att bara ge honom en liten puss på kinden.