Anthony

Jag är sjuk idag, 39.25 grader
Så jag kommer stanna hemma imorgon, då kommer jag (Om jag inte mår skitilla) troligen skriva!

Men stackarn. Krya ♥ Förstår om du inte kan skriva ...

Det nya kapitlet är näästan klart!
Ska bara finslipas litegrann...
Sorry att ni behövde vänta!

Det gör inget!
Vi får ju kapitlet förr eller senare, och det är det som räknas ;D

Men åå vad kul! Mår du mättre nu?

Japp!

*kommentar*

Kapitel 1 - Besök

När Anthony vaknade nästa morgon mådde han fortfarande illa. Han klädde på sig och gick direkt ner till frukosten. Han satte sig bredvid Linus och Oskar, som båda två såg ut som de skulle dö av trötthet.
"Hur lyckades du komma undan?" Frågade Linus.
"Jag vet inte" svarade Anthony. "Varför ser ni så trötta ut?"
"Hon tvingade oss att sopa golvet hela natten" svarade Oskar halvsovande.
"Vadå? Jag trodde att ni gillade att vara uppe nattetid och snoka, jag gjorde er bara en tjänst och lät er vara uppe." Sa mrs Nancy som hade gått förbi och snappat upp en del av deras samtal. "Ni kan få göra om det inatt om ni vill." Tillade hon sedan med ett skratt så ihåligt och elakt som hon bara kunde få den. Sedan gick hon iväg med näsan i vädret.
"Kan hon inte göra värden en tjänst och hålla tyst för en gångs skull?" Sade Oskar till Anthony.
"Mmm" Sa Anthony. Men hans tankar tänkte på helt andra saker. Hur hade han kommit från kontoret upp hit så snabbt utan att varken märkas eller höras? Och varför hade han glömt bort att han gjorde det? Och varför mådde han så illa?
"Anthony Grape, någon vill prata med dig." Miss Nancy hade kommit in i matsalen igen.
"Visst, jag ska bara ät..."
"Nu"
"Okej då." Sa jag och reste mig upp. Sedan gick jag ut ur matsalen tillsammans med mrs. Nancy. Vi gick in i ett rum där det satt en tant med sitt gråa hår uppsatt i en knut.
"Får jag prata med honom i enrum?" Frågade tanten mrs. Nancy.
Mrs Nancy öppnade munnen för att säga något, men när hon såg tantens blick vände hon sig om och gick utan ett ord.
"Hej Anthony Grape, jag heter professor Mcgonagall" Sa tanten.
"Hej" Svarade Anthony artigt. Tänk om hon ville adoptera honom? Då skulle han få slippa ut ur barhemmet en gång för alla.
"Anthony, har du märkt något konstigt på sistode?" Sa Mcgonagall.
"Eh... Nej" Sa Anthony ljugandes. Varför skulle han berätta för henne, en främmande tant jag precis har träffat vad som hade hänt igår? Men till Anthonys besvikelse såg kvinnan som kallade sig Mcgonagall att han ljög på direkten.
"Du behöver inte ljuga för mig." Sa Mcgonagall. "Jag är precis som du."
"V-vad menar du med det?" Sa Anthony.
"Du är en trollkarl, Anthony" Sa Mcgonagall.
"D-det måste ha frågat om fel person." Sa jag och försökte låta bestämd, men det gick inte. "Jag är ingen trolkarl"
"Jo, det är du" Sa Mgonagall. "Jag vet vad som hände igår natt. Du transförerade dig upp från kontoret upp till din degen sovsal. Det tyder inte bara på att du är magisk, utan att du är en riktig naturbegåvning."
"D-du s-skojar med mig, e-eller hur?" Sa Anthony. Han kunde höra sitt hjärta dunka, och svetten rann ner för hans panna.
"Det gör jag inte" Sa Mcgonagall. Sedan började hon berätta om trollkarlsvärden, Hogwarts och en massor av annat. (Jag är för lat för att skriva nåt mer haha XD)

Det här kapitlet är lite kortare än prologen. Jag hoppas att det är okej.

Ni får gärna tagga folk ni tror vill läsa.

Braaa! Lite stavfel och halvkonstiga meningar på vissa ställen, men det gör inte så mycket för att det är så bra ändå

Var nånstans?