Rose Black

Kapitel 2: Professor Lupin
Sorteringen var klar och Dumbledore skulle hålla sitt årliga tal.
”Välkomma!” började han ”Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Jag har några saker jag vill meddela er allesammans, och eftersom en av dem är mycket allvarlig är det nog bäst att få den överstökad innan ni blir alldeles omtöcknade av vår utomordentliga festmåltid”, Dumbledore gjorde en paus. ”Som ni nog alla är klara över efter deras genomsökning av Hogwartsexpressen är skolan för närvarande bevakad av en skara dementorer från Azkaban. De är här på uppdrag av Trolldomsministeriet. De är posterade vid varenda ingång till skolområdet. Och så länge de befinner sig hos oss vill jag göra det helt klar att ingen får lämna skolan utan tillåtelse. Man kan inte lura en dementor med tricks eller förklädnader-eller ens osynlighetsmantlar. Det ligger inte i en dementors natur att förstå vädjanden eller ursäkteter. Därför varnar jag var och en av er för att ge dem en minsta anledning att skada er. Jag litar på att perfekterna och den nya manliga och kvinnliga försteperfekten ser till att ingen elev råkar i bråk med en dementor.” Min blick gick mot Gryffindor bordet. Förste perfekten verkade tydligen vara en Weasley. Percy, han var rätt skrytsam och pompös, men ändå den söt, sen kom Fred och George trots att man inte kunde ta skillnad på dem och så var tvillingarna roliga. Percy sköt fram bröstet och kollade runt med en viktig min. Jag vände mig åter till Dumbledore som nu log mer. Det betydde gladare saker.
”Och nu till gladare nyheter”, sa han och jag log för mig själv. ”Det är mig ett nöje att få hälsa två nya lärare välkomna i våra le det här året. Först professor Lupin, som mycket vänligt har ställt sig till för-fogade som lärare i försvar mot svartkonster.” det hördes några sprida gansa lama applåder. Det var bara fem Gryffindorare som tog i allt vad de hade. Själv tyckte jag att han var lik någon, trots att jag inte kom på vem…
”Har du sett Snape?” frågade Cho mig. Snape läraren i trolldrycks konst, stirrade ner längs huvudbordet där professor Lupin satt.
”Vad beträffar vår andra nytillsättning ” sa Dumbledore när applåderna dog bort. ”Så måste jag tvärr meddela att professor Kittleburn, vår lärare i skötsel av magiska djur, drog sig tillbaka i slutet av förra läsåret för att vårda sina återstående lemmar”, jag suckade professor Kittleburn hade varit min favorit lärare. Dumbledore sa att platsen skulle fyllas på av Rubeus Hagrid. Visst Hagrid var okej, men han hade tydligen blivit relegerad under hans år på Hogwarts.
Mina tackar for åt Lupins håll, Kläderna påminde starkt om en som hälsat på mycket när jag var liten, innan Sirius hamnade i Azkaban. Men säkert var det bara inbillning. Jag menar det kan inte vara han… eller? Som de vanliga åren fylldes guld faten av mat och alla började prata och äta.

När jag var så mätt att jag bara ville slänga mig ner på sängen, försvann efterrätterna och Dumledore meddela att vi skulle gå till sovsalarna.
”Rose!” ropade en bakom mig Lize Acormida som var min bästa vän. Hon hade brunt hår ungefär till axlarna och gröna ögon. ”Rose jag såg dig inte på tåget!”
”Hej Lize”, sa jag. ”Nej jag såg dig inte jag satt rätt långt fram med Cho. Men det var rätt mycket folk så det var nog inte så konstigt.”
”Okej, jag ville bara säga grattis till att du blev quidditch-kapten. Jag vet att vi kommer vinna i år!”
”Vi får hoppas, jag menar Gryffindor har ju Harry, och du har ju sett honom…” sa jag och inte så långt senare var vi framme vid ingången. Vi svarade på gåtan och gick in. Lindy som var Ravenclaws perfekt tillsammans med Mark pekade ut för förstisarna åt vilket håll tjejernas och killarnas sovrum låg. Lize oh jag gick upp till tjejernas sovrum (år fem). Våra saker var redan uppbärda som de andra åren. Det dröjde inte länge förrän alla tjejerna var omklädda och fixade och låg i sängen, helt utmattade av maten och det tog bara en stund att somna.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Uppskattar att om ni hittar något fel jag inte märkt att ni skriver det

Jättebra skrivet!♥^^

Nu kommer (förmodligen) ett lite längre kapitel Hoppas det fortfarande går att läsa
__________________________________________________
Kapitel 3: Första dagen
Solen lös, fåglarna kvittrade och vattnet var varmt. Allt var perfekt. Inget plugg, inga läxor och hela sin familj. De fyra i familjen Black var vid havet. Alizem byggde ett sand slott, mamman satt på en solstol och solade, pappan Sirius badade med Rose. Men allt det roliga avbröt sig då dementorerna kom flygande, Sirius och Rose han upp ur vattnet innan de frös till is. Kiandra lyfte upp Alizem och de fyra såg dementorerna komma inflygande. Allt vart mörkt, som om solen hade bestämt sig att gå ner tidigare. Dem flög fram mot Sirius, resten av familjen bakade förskräckt bak, Sirius kunde inte gå därifrån, han var hjälp lös. En av dementorerna tog av sig luvan och…

Jag satte mig upp i sängen och andades häftigt. Andningen lugnade sig då jag intalade mig om att det bara var en mardröm, bara en hemsk mardröm. Klockan visade 03.00. Klockan var alltså bara tre på natten. Alla andra sov, de hade ingen aning om att jag hade vaknat av en mardröm. Det hade inte vart första gången. Flera gånger sedan att han hade rymt hade flera mardrömar om ungefär samma sak hemsökt mig. Jag försökte somna om men det var hopplöst.

Klockan hade blivit sju och de andra tjejerna vaknade. När jag och Lize var påklädda gick vi ner till frukosten. Hon kollade oroligt på mig.
”Är det säkert att du är okej?” frågade hon för tionde gången. ”Förlåt, men du ser trött ut, sov du någoting?” Hur många gånger skulle man säga det!? Vist det var en liten lögn. Men om jag sa att jag inte sovit mycket så skulle hon bli orolig, om jag sa att jag vaknade upp av en mardröm skulle hon möjligen tycka att jag var löjlig. Och om någon skulle höra att jag vaknade av en mardröm och inte kunnat somna om och den personen skulle spridit vidare det, skulle jag förmodligen bli retad. Jag kunde nästan höra retningarna som skulle gå. Det värsta skulle vara om Peeves hörde, då skulle det bli problem.
När vi kom in i stora salen så gjorde Draco Malfoy något mot Harry Potter och hanns två vänner som skulle vissa att någon svimma. Malfoy och hans krumpater Crabbe och Goyle skratta. Malfoy var sökaren i Slytherins lag, hans pappa hade tydligen köpt hela laget varsin Nimbus 2001 och kapten hade tagit in Malfoy. Egentligen hade Harry vunnit över honom trots att han hade Nimbus 2000, men han hade vunnit över alla andra också.
”Så vilka lektioner hoppas ni att vi har idag?” frågade Lindy som redan satt där.
”Jag ve inte, Vad hoppas du själv på?” frågade Lize när vi satt oss ner. Jag tog en macka och började bre på lite sylt. Jag var nämligen inte den pratglada när såna som inte var vänner till mig satt i närheten.
”Skötsel av magiska djur, Försvar mot svart konster, Talmagi och Örtlära”, sa Lindy. De pratade på om något men jag lyssnade inte riktigt.
”Vad hoppas du på då, Rose?” frågade Lindy och jag kollade förvånat upp igen.
”Ehm va?”
”Vilka ämnen hoppas du på?” Vilka ämnen? Varför vart man tvungen att fråga det, alla var lika spännande. Eller tja, trollkonsthistoria var inte lika roligt med professor Binns som lärare och trolldryckskonst kunde inte heller vara så roligt med professor Snape som lärare… Jag ryckte bara på axlarna. Det dåliga med mig var min blyghet, kunde inte prata vanligt om de inte var mina närmaste vänner.
”Jag hoppas på att vi får försvar mot svart konster idag”, sa Mark. Han hade mörkbrunt hår och svarta ögon. Han var lång och lagom small. ”Så får vi veta hur professor Lupin är, jag menar vi hade Qurriel som stammade, Lockman som bara tänkte på hans utseende”, han fick rätt arga blickar från vissa tjejer som gillade honom, det var klart han var en känd person. ”Förlåt, men sen hade vi ju också den där professor Mintchu.” Professor Minitchu hade varit professor i mitt första år, en som älskade mugglar-födda. Vilket gjorde att dem alltid fick en chans före renblodiga, hur hon nu tänkte där. Det jag hade varit mest imponerad var över hur hon hade hanterat Fred och George. Så jag hade frågat hur det kom sig och hon hade enkelt svarat ’När jag jobbade här förut långt innan du var född hade jag ett gäng som var värre än dem’. Jag fnyste när jag tänkte på det. Fred och George var super irriterande och roliga på samma gång. Någon eller några värre än dem fick man leta efter. Professor McGonagall kom med schemat.
Måndag
9:00 – Trolldryckskonst med Huffelpuff
10:00 – Trollkonsthistoria
11:00 – Mugglar studier
12:00 – Lunch
13:00 – Försvar mot svart konster med Slytherin
14:00 – Skötsel av magiska djur
15:00 – Örtlära med Gryffindor
”Trolldryckskonst med Slytherin”, sa Lize med en suck. ”Måste vi ha det med DEM!”
”Ja men lyssna på den sista lektionen ’Örtlära med Gryffindor’, vi kommer behöva ha den lektionen med Fred och George”, sa Lindy. Jag sa inget utan gick ner mot fängelsehålorna. Med näsan på schemat för veckan försökte jag memorera hela veckan. Men det borde jag inte gjort…
”Se upp var du går”, sa en röst och där stod Marcus Flint, Slytherins lagkapten. Jag gick bara förbi honom. Han skulle inte få förstöra något. Han var ju också en kapten. En stor och stark och muskulös Slytherin elev, en sådan ska man inte starta bråk mot.
*
När trolldryckskonsten var slut hade jag fått fem poängs avdrag för Ravenclaw då jag satt och skrev. Professor Snape drog alltid av orättvisa poäng från Huffelpuff, Ravenclaw och Gryffindor, medan han favoriserade Slytherin. Professor Flitwick var Ravenclaws förståndare men bara för att han var det så favoriserade han inte oss.
Trollkonsthistoria var lika tråkig som vanligt. Mugglar studier brukade vara roligt. Att lära sig hur mugglarna hade det (Som att de använde en sådan där felleton och bil…). Men idag var det mest tråkigt. Man hade mest pratat om G.E.T proven.
Vid lunchen kom Cho och strålade.
”Varför denna glada min?” Frågade Lindy.
”Jag kommer just från försvar mot svartkonster”, sa Cho och de flesta som inte haft han lyssnade. ”Han är helt otrolig.” Padma Patill som gick tredje årkursen i Ravenclaw. Hennes tvilling Parvati gick i tredje året i Gryffindor.
”Vad gjorde ni?” frågade Lize. Det märktes att hon var exalterad, men det var klart försvar mot svartkonster var hennes favorit ämne.
”Vi disskuterade hemska varelser i vattnet. Och så hade han tagit med ett djur. Och så visade han en trollformel som man kunde använda när den kom för att attackera och sen fick vi i klassen pröva den”, rabblade hon upp.
”För oss”, sa Padma. ”Så hade han en boggart vi skulle kämpa emot”, sa hon och de andra suckade. Jag hade alltid villat kämpa emot en boggart fast vi hade bara få anteckna, läsa och prata om dem.
*
När vi kom in i klassrummet satt redan professor Lupin där. Det var inte förs alla hade satt sig och börjat små prata som han harklade sig och pratet bort.
”God eftermiddag…” började han. Men klassen svarade bara ’God eftermiddag professor Lupin’ och han verkade förvånad över att dem. ”Ja… då så jag är som ni vet professor Lupin, jag tänkte börja berätta lite om vad jag har tänkt för er detta år.” Adrian Pucey som satt bredvid mig suckade och himlade med ögonen. ”Med tanke på att det här är erat femte år kommer ni ta G.E.T examen. I år på lektionerna i försvar mot svartkonster kommer ni få nya saker som de övriga åren men även repetera viktiga saker. Jag hade tänkt att vi börjar med att jag kommer säga något djur eller varelse och så får ni berätta vad ni vet om det. Uppfattat?” Alla nickade. ”Okej då börjar vi, Boggart.”
När lektionen var slut så var vi igång igen med läxorna och vissa gamla saker.

Bra skrivet!♥

Asbra!!!! Du är jätteduktig på att skriva!!!

Hej! Jag vill bara säga lite saker innan.
1: Jag är SÅ,SÅ,SÅ ledsen att ingen uppdatering har kommit upp på länge, trodde bara ingen läste denna längre.
2: Jag är SÅ,SÅ,SÅ glad att ni som läser denna gör det, det värmer mitt hjärta.
3: Om det inte har kommit en uppdatering på länge så kan det vara att jag tror att ni inte läser... så släng iväg en kommentar och jag börjar skriva på kapitlet.
och nu kommer det, det fjärde(?) kapitlet i Rose Black!!!

Kapitel 4: Regn, Lappar och prat
Jag satt och stirrade ut. Professor Binns höll på att babbla hit och dit om jättar och deras ursprung. Jag visste att jag skulle behöva anteckna. Men att lyssna till hans sömniga röst var för mycket! Vist kunde jag tåla Snape och hans trolldryckslektioner men trollkonsthistoria! Kunde inte typ bara professor Binns få sparken eller bara sluta. Det var typ ingen som lyssnade på honom, nästan inga som kunde motstå hans sömniga röst som fick nästan alla att somna. Jag satt och stirrade på det oändliga regnet. Det regnet var inne på sin tredje dag. Inga ville gå ut på grund av det. Fönstret var fyllt av droppar och då och då letade en sig ner diagonalt på fönstret.
Vad tänker du på – L
Lappen hade träffat mig på axeln som ett pappers-flygplan (flygplan var någon konstigt av mugglare). Jag kollade bort mot Lize för det var hennes handstil.
På regnet, hurså? – R
Skrev jag ned på baksidan och kastade över lappen. Lize rev av en ny bit av sitt oskrivna pergament.
Inget särskilt. Har du lust att gå med mig till Hagrid efter skolan? – L
Vist att gå till Hagrid efter skolan skulle ha vart kul. Om jag inte ville gå ut i regnet det vill säga. Jag kollade åter ut, regnet hade tagit till kraftigare. Jag skakade på huvudet och skrev snabbt ner:
Är du galen eller? – R
Nej men det skulle vara roligt att träffa på honom – L
”Ja då var lektionen slut, glöm inte uppsatserna till nästa vecka”, sa professor Binns. Snabbt packade jag ihop mina saker och gick mot biblioteket. En uppsats till nästa vecka?
”Lize, vad var det för någon uppsats?” frågade jag.
”Om när jättarna invaderade England och sedan varför vissa tycker de är onda”, svarade hon. Jag nickade.
***
Biblioteket var som vanligt tyst, lugnt och inte mycket folk. Jag letade efter Jättarnas historia som skulle (om jag viste rätt) finnas vid Historieavdelningen.
Asronomi, Försvar mot svartkonster, Mörka individer, Historia, Förvandlingskonst…
Vänta! HISTORIA? Mycket ricktigt, jag hade hittat hyllan. Nu var bara den eviga letande efter rätt bok också.
Efter ca 5 minuters letande hittade jag boken. Jag slog upp sidan 156 och började läsa.
en kopp te och läsa en bra bok… Nej! Fokusera Rose!
”Jättarnas invasion av England är nog en av de viktigaste sakerna igenom tiderna. Det finns än kvar jättar, men de håller sig djupt gömda i skogar och grottor och är enormt svåra att hitta och prata med. Det finns även halv-jättar…” Men en kopp te och läsa något bra…
”Det här går inte”, sa jag högt för mig själv. Åter en blick ut. Regnet var mindre, inte lika kraftigt. Jag suckade, jag hade bestämt mig.

***

Ett par minuter senare stod jag (dygnblöt) utanför Hagrids stuga. Jag ångra starkt att jag gick hitt.
”Rose, vad kul att se dig igen”, brummade Hagrids röst. ”Kom in, vill du ha något?”
”Jag kan ta en kopp te”, sa jag. ”Om du har såklart”, tillade jag snabbt. Hagrid rotade runt.
”Ja, ja såklart jag har”, sa han och ställde fram två stora koppar varm, ryckande te.
”Så vad har du på hjärtat då?”
”Inget särskilt”, ljög jag. Egentligen var det mycket på mitt lilla hjärta. ”Hemskt väder va?”
”Oja, mina lektioner har inte gått utan att bli blöt”, sa han. ”De flesta djuren söker så mycket skydd dem kan, kommer du ta lektioner i skötsel av magiska varelser?” jag nickade. Dock hade jag inte det förrän imorgon.
”Jag har det imorgon. Hoppas vädret blir bättre”, sa jag. Nu var det hans tur att nicka.
”Japp, är det mycket nu då? Med tanke på att du går i, det femte året va?”
”Det är mycket, särskilt mycket prat om just G.E.T proven som kommer först i slutet av året.”
”Men du ska vara skicklig har jag hört”, jag försäkte hålla ner rodnaden. Visst, alla sa att jag var duktig, men jag visste att det bara var en lögn. ”Hur går det med Quidditchen då? Kommer du fortsätta?” Frågade Hagrid. Han kunde vara nyfiken ibland.
”Ja, jag kommer fortsätta, speciellt efter att jag har blivit Quidditch-kapten!” Hagrid såg förvånad men glad ut.
”Man får gratulera, men det är väll ett hårt jobb, själv har jag aldrig testat, tror jag aldrig har flugit faktiskt.”
”Jodå det kommer vara lite fix och trix, men om man har tur, så kan vi ha goda chanser, förra åren då vi hade Robert så tror jag inte vi tränade lika hårt, jag kommer ta till det lite nu, de kommer få läx-tid och lite fritid men mest Quidditch”, Jag kollade på klockan. ”Ojdå, jag ska möta Lize i uppehålls-rummet om fem minuter, måste gå, hejdå Hagrid och tack för teet!”
”Hejdå Rose”, brummade han. Jag slog upp dörren och började springa ut i regnet. Utan att bry mig om att jag vart blöt bara jag kom i tid…
____________________________________________________________
Åter, TACK ATT NI ORKAR LÄSA DET HÄR!! ♥ ♥♥

Sjukt bra!!! Hur kan du skriva så bra?♥

Man tackar, man tackar *bugar* Men du skriver dubbelt så mycket bättre än mig.

Näe..

Tjeenaa, Jag har fyra enkla frågor.
1. Vem är eran favorit under Harrys skolgång?
2. Vill ni ha korta kapitel men att jag ladar upp ofta eller längre väntan och längre kapitel?
3. Eller längre väntan och så typ två kapitel nära varan?
4. Eller vänta, det var bara tre

Skriv gärna svar på 1,2 och 3:an tack!