TildeW & Rasmus Potter PRS (TMR)

"Hej Hailene!" säger jag tyst. Jag hade aldrig tyckt om Hailene.
Att hon hängde med Gally gjorde så att jag tyckte om henne ännu mindre. Gally var en av de jag hatade mest här i gläntan.
"Varför hänger du med Gally?" frågar jag. "Jag skulle hellre vara med en klagare!" säger Thomas och jag skrattar till.
"Jag med!" säger jag och ler.
"Tycker det är konstigt att han är med i rådet. Tycker inte ni?" säger jag och kliar mig i huvudet.
"Det tycker jag med!" säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och ser att det är Newt.

"Han har sina... Brister, men alla borde få en chans. Och han har inte gjort något dumt mot mig än så jag har ingenting att vara orolig för" Säger jag.
Alla sitter tysta.
"Sa jag något fel?" Frågar jag.
"Nej! Nej, du sa inget fel. Och jo, angående den där lediga dagen du ville ha. Du kan ta ledigt idag, och imorgon! Du har jobbart så hårt medans Frypan var sjuk!" Säger Newt och kliar sig i nacken.
"Newt, är du generad?" Frågar jag.
"Va? Nej, du kan gå och göra vad du vill nu!" Säger Newt snabbt, nästan lite för snabbt.
Jag säger ingenting utan bara ser mig omkring innan jag reser mig upp och går iväg. Men en frustrerad suck sätter sig Newt ner vid bordet. Han lutar huvudet i händerna.
"Behandlade jag henne illa?" Frågar han efter en stund.

"Han har sina brister! Han har väldigt mycket brister Hailene! Du ljuger för dig själv ifall du säger något annat!" säger jag och tittar surt på henne.
"Han tror att Thomas är något farligt hot mot oss! tror du det?" frågar jag.
Hon lyssnar inte.
Efter att Newt har sagt att hon får ledigt idag så sätter han sig ner.
"Behandlade jag henne illa?" Frågar han efter en stund.
Jag tittar på honom.
"Nej Newt, men du borde säga till henne!" säger jag och ler.

(Tänkte på en grej, det finns ju bara en tjej i deras grupp)

"Men hon är ju inte anledningen till att Gally är som han är, och hon tycker ju inte Thomas är ett hot. Och... Jag tycker om henne så mycket, hon är rolig, en av fåtal som kan stå ut med Chuck och bara, och så glad hela tiden. Om du inte behöver väcka henne förstås" Säger Newt och ser upp på Stephen. "Och du av så många borde inte ge dig på henne så hårt. Hon är den senaste färskingen, och är jag den ända som märkt hur Gally har blivit lugnare?".
Thomas och Chuck ser på varandra en kort stund innan dem skakar på huvudet.
"Han har väl blivit lite mer... Fridfull" Mumlar Chuck och Thomas bara nickar.
"Teresa hatar henne, du Stephen hatar henne, det är bara en tidsfråga innan hela gläntan har vänt sig emot henne" Säger Thomas.
Alla sitter tysta i flera minuter
----------------------------------------------
Jag sitter under ett av dem största träden inne i skogen som vanligt. Jag brukar gå hit för att tänka, bara låta känslorna rinna ur mig. Newt visade mig det har stället för någon vecka sedan en natt då jag inte kunde somna. Vi låg på marken och såg upp på alla dem stjärnor som lös, vi hade det trevligt. Nu för tiden går jag hit när jag är bekymrad. Teresa hatar mig, och att Stephen har börjat hacka på mig gör det inte bättre. Jag fattar inte vad jag gjort för fel. Jag är med Gally, men att han beter sig som han gör är väl ändå inte mitt fel, eller? Och jag kommer ju överens med Thomas och Thomas värkar komma överens med mig. En sval vind far igenom luften och jag känner hur mitt hår följer med vinden.
En gren knäcks, och en till. Jag vänder mig om och ser Newt tränga sig fram bland buskar och grenar. Han ler.
"Jag förväntade mig nästan att hitta dig här" Säger han och sätter sig bredvid mig.
"Mhm.." Mumlar jag och drar upp knäna mot mitt bröst.
"Vad är det, du verkar vara så... Deppig" Säger Newt försiktigt. "Har det hänt något?".
Jag suckar tyst.
"Varför hatar alla mig?" Frågar jag med hes röst. "Varför hatar Stephen och Teresa mig, vad har jag gjort? Jag har knappt pratat med dem!".
Jag känner tårarna bränna i ögonen.
"Ingenting.. Du har inte gjort något!" Säger han.
"Men... Varför hatar dem mig Newt? Tänk om Minho, och Chuck, och Thomas, tänk om till och med hatar mig också!" Säger jag och tårar börjar rinna ner för mina kinder.
Newt torkar bort tårarna från min kind och lägger armarna om min midja, drar mig närmare sig och kramar mig hårt.
"Tro aldrig att jag hatar dig!" Viskar han i mitt öra.
Efter en stund släpper vi taget om varandra. Newt torkar bort ett par sista tårar från min kind och kysser min panna försiktigt. Jag ler svagt och generat och ser ner på mina fötter. Newt lägger sig ner på rygg och ser upp mot himlen.
"Ser du det där molnet? Det ser ut som ett löv" Säger han.
Jag lägger mig ner bredvid honom.
"Och det där ser ut som en hund" Säger jag och pekar på ett moln höger om oss.
"Och det där som ett hjärta!" Säger han och pekar på ett precis ovanför oss.
Jag vrider försiktigt på huvudet och ser in i hans bruna ögon. Ett svagt leende tränger sig fram på mina läppar.

(Jag vet, men det spelar väl ingen roll?)
Rasmus potter