Gustav den första Vasa's historia (PRS)

"Inte direkt.." Hon tittar på honom och sen bort.

Gustav suckade något irriterat. Aldrig att de där tyskarna kunde göra något rätt.
"Genom vårt äktenskap stärker vi förhållandet mellan våra två riken och skapar en diplomatisk kontakt som kommer gynna oss båda", förklarade han. "Dessutom är din syster gift med kronprinsen av Danmark, och ditt giftermål med mig kommer ge oss en diplomatisk kontakt med danskarna som annars kanske vore omöjlig. Men nu blir vi sammanknutna genom blod. Förhoppnings kommer det förhindra krig i framtiden"
Han lutade sig bakåt mot sin tron och la ett ben över det andra, och såg ner på Katarina.
"Vi gifter oss den 24 september här i Stockholm", sa han avslutningsvis.

Hon sväljer, "det är ju snart" utbrister hon chockat och reser sig upp.

"Ja", sa han kort. "De flesta förberedelser är redan gjorda. De viktigaste personerna är inbjudna och maten frambeställd"
Han hade haft väldigt lite att göra personligen med förberedelserna, utan överlåtit det åt sina tjänare. Han litade på att de skulle göra det som krävdes. Han hade bara haft ett ord i gästlistan, som innefattade alla de viktiga adelsläkterna, och representanter från de omliggande ländernas kungahus.

Hon reser sig upp och tittar på honom, "men om jag tackar nej"? Hon visste egentligen svaret, men det var ju inget fel att fråga om man var osäker.

Gustav höjde på ett ögonbryn och strök sig över skägget.
"Planerar du på att tacka nej?" frågade han. "Ingen kommer tvinga dig, jag vill inte ha en fru som är ovillig. Men jag tvivlar på att du kommer kunna få ett bättre parti. Som min fru blir du drottningen över Svea rike och får allt du kan önska dig"
Han såg ner på Katarina och gav henne en utmanande blick. Han var intresserad av vad hon skulle svara.

Hon sväljer, "nej..jag vill..", hon tittar upp på honom och ler lite osäkert

Gustav nickade godkännande. Hon hade varit väldigt dåraktig ifall hon tackat nej, och en stor besvikelse.
"Bra", sa han och gav henne ett leende. Även om det inte gick hela vägen till ögonen. Ärligt talat visste han inte vad han skulle tycka och bete sig. Han visste att han behövde gifta sig och börja skaffa sig arvingar, men han kände inte den här flickan. Men förhoppningsvis skulle hon bli den drottning han behövde. Det var det viktigaste.

"Såå..vad blir det till middag..jag har inte ätit något" Katarina skrattar och tittar på honom, ville hon verkligen detta? Detta var något hon inte visste själv, men om hon nu ville så var det ju något som var osäkert. "Uhm..ersnåd" börjar hon men avbryter sig när hon hör sin mage kurra.

Gustav vände sig till sin hovmarskalk för att besvara den frågan.
"För att välkomna vår blivande drottning så håller det på att gillas en hel gris", svarade hovmarskalken pompöst.
Gustav vände sig mot Katarina igen. "Innan middagen kan du få se ditt rum och fräscha upp dig efter resan", sa han och log mot henne.