Prs med AuroraAlexius

Aurora kollade på Will.
" Hur vågar du tala till henne tönt" sa Eric argt och knuffade till Will. Aurora skakade ilsket på håret.
" Om det är någon här som är en tönt är det du Eric du kan fan inte göra något själv utan tvingar mig att ta Wills glasögonen" fräste Aurora till och gav Eric en örfil. Eric kollade förvånat på Aurora och sen på Will.
" Var glad att hon försvar dig" sa Eric och gick iväg med Adam.
Aurora plockade upp Wills glasögon.
" Reparo" sa Aurora och glasögonen blev hela igen.
Aurora gav glasögonen till Will och började gå därifrån.

Will snubblade bakåt och släppte Elsas hand när Eric puttade till honom. Gideon och Dorian som stått ett steg bakom dem tog emot honom. Will gav dem ett tacksamt leende och såg precis upp lagom för att se Aurora smälla till Eric. Eller det var i alla fall vad han trodde att han såg.
"Vid Merlin", sa Gideon förvånat.
"Var glad att hon försvarar dig", fräste Eric till Will och gick sedan därifrån med nån annan som Will inte såg vem det var.
"Reparo", sa Aurora och räckte glasögonen till Will. Han tog häpet emot dem.
"Eh, tack?" sa han tveksamt och satte på sig glasögonen. Världen blev åter igen klar. Bredvid honom stod Dorian, Gideon och Elsa och stirrade på Aurora som hon precis ramlat ner från månen. Han kände att även han stirrade på hennes när hon gick därifrån. Han funderade på om han skulle säga något mer, men Aurora hann försvinna innan han hann samla sina tankar.
"Vad hände just?" frågade Dorian förbryllat.
"Ingen aning", sa Will och skakade lika förbryllat på huvudet.
"Vad var det för fel på Red?" sa Elsa och stirrade åt det håll Aurora försvunnit. "Hon verkade ju ha nån personlighetsstörning"
Will skrattade till. "Mycket möjligt", flinade han. "Lunch?"
De andra nickade och de gick mot Stora salen.

Aurora gick mot stora salen och gick mot Slytherin bordet. Alla stirrade på henne och gav henne ogillande blickar. Hon sjönk ner på kanten av bordet och stirrade ner i sin mat.
" Fattar inte att du försvarade Will" sa Celine. Aurora suckade surt till.
" Tröttnar ni aldrig på att spela uppblåsta och korkade nej uppenbarligen inte efter som ni fortfarande gör det men jag är trött på det Will har fan inte gjort oss ett jävla skit så varför ska vi hålla på och haka på honom" skrek Aurora så det hördes i hela stora salen.
" Jag skiter i om ni alla i elevhemmet fryser ut mig jag bryr mig inte ett jävla piss okej för det räcker med att haka på andra elever speciellt elever som inte har gjort oss något" skrek Aurora. Hon tog lite mat och lämnade stora salen gråtandes.

Will och hans vänner kom precis in i Stora salen för att höra Aurora skrika högt om att hon inte längre ville vara med och mobba andra. Han ryckte förvånat till när hans namn kom upp och bara några sekunder senare rusar Aurora förbi ut ur Stora salen. Will såg förvånat efter henne. Det såg ut som om hon grät.
"Okej, nu är jag riktigt förvirrad", sa Dorian och kliade sig i nacken.
"Personlighetsstörning, precis som jag sa", sa Elsa och såg även hon efter Aurora.
"Borde jag... gå och prata med henne?" sa Will osäkert.
Dorian och Gideon stirrade häpet på honom.
"Varför skulle du göra det?" frågade Dorian. "Det är väl inte ditt problem att hon bråkar med sina vänner?"
Will tvekade. Det var inte hans problem, men av någon anledning verkade han vara den som orsakat det. Och det fick honom nästan att känna sig skyldig. Dessutom hatade han att se folk gråta.
"I och för sig", sa han och såg ner. Han mötte Elsas blick som såg menande på honom. "Men ändå. Jag tror jag måste prata med henne". Elsa nickade godkännande och han gav henne ett leende.
Han vände sig om och sprang därifrån efter Aurora.
"Har hela världen blivit tokig idag?" hörde han Dorian utbrista. Han flinade svagt åt det och fortsatte springa efter Aurora.

Aurora sprang ner till sjön och sjönk ner på stranden. Tårarna rann ner för hennes kinder och hon gömde ansiktet i händerna. Hon förstod att alla i Slytherin skulle hata henne efter det här men hon var trött på att göra saker åt Eric.

Will hittade Aurora nere vid sjön där hon sjunkit ihop på stranden. Hon grät definitivt. Will stannade några steg bakom henne.
"Eh, Red?" sa han, och ångrade sig sedan. "Aurora?" ändrade han sig till. Man kan inte trösta någon ifall man använder deras efternamn.
Han tog försiktigt några steg framåt och sjönk ner på knä bredvid henne.
"Hur mår du?". Han visste att det var en idiotisk fråga, men vad annat kunde ha säga. Han började nästan ångra sig att han gått hit. Det var ju för tusan Aurora Red som han försökte trösta, tjejen som inte varit något annat än en översittare deras tidigare fyra år på Hogwarts.
Bara för att ha något att göra släppte han ut sitt halvlånga hår och satte sedan upp det igen i en bättre knut.

Aurora kollade tyst på Will.
" Förlåt för allt jag har gjort mot dig" grät hon och gömde ansiktet i händerna.
" Jag har aldrig velat göra det men Eric hade mig i sitt våld och men nu orkar jag inte längre låta Eric styra över mitt liv" snyftade hon till. Aurora kollade tyst på Will och sen bort.
" Jag förstår att du hatar mig och du har all rätt att göra det jag har inte gjort något annat än att mobba dig sen första dagen" sa hon.

Will bara stirrade häpet på Aurora i några sekunder innan han kom för sig att svara.
"Det... det är okej", sa han och la försiktigt en hand på hennes axel. Han borde egentligen inte förlåta henne så lätt, men han kunde inte hjälpa det. Så fort någon var ledsen eller hade ont var han tvungen att trösta dem. Och Aurora verkade ju verkligen ångra sig, så han såg ingen anledning till att inte förlåta henne.
"Så allt är Erics fel?" sa han, även om det mer lät som ett konstaterande än en fråga. "Varför förvånar det mig inte?"
Han såg ner på Aurora som fortfarande grät.
"Jag hatar dig inte. Det har jag aldrig gjort", sa han och la till med ett snett leende: "Fast jag har tyckt du har varit ganska odräglig"

Aurora log mot honom.
"Det kan jag förstå men jag är ledsen" sa hon och torkade tårarna.
Hon reste sig upp.
" Vi borde gå tillbaka till stora salen och äta" sa hon.

Will nickade och reste sig också upp. Han gav Aurora ett litet leende, fortfarande något osäker på vart han hade henne. Hon sa att det var Eric som tvingat henne att göra alla dumma saker, men ändå så verkade hon inte tidigare haft några problem med att göra dem.
De började gå bredvid varandra i en något obehaglig tystnad. I alla fall enligt Will.
"Så... vad menade du med att Eric hade dig i sitt våld?" frågade han, något nyfiket. Eric verkade bara ge Will mer anledningar till att ogilla honom.