Alltid Vid Hans Sida

Såååå sjukt bra!!

tack så mycket!

Jätte bra!

tack!

good.

Imorgon åker jag till fjällen om kommer vara bort tills på lördag natt så inga fler kapitel under den tiden för där jag ska bo har inte WiFi… ska se om jag hinner lägga upp något imorgon innan jag åker och en sak till när det står ***** så fortsätter historian men från någon annans perspektiv.

KAPITEL 3
Hon ställer sig upp och börjar gå efter Tom.
”’Vart sak vi?” frågar hon när hon har kommit ifatt honom.
”Du får se” svarar han. Han börjar gå lite fortare och tillslut står de framför en gammal dörr till ruinerna. Tom tar tag i det stora handtaget och öppnar dörren. De båda går in och en våg av värme slår mot dem.
Nymeria kan knappt tro sina ögon, där det för var trasiga väggar och spruckna fönster var det nu… Inte trasiga väggar och spruckna fönster. Det hänger facklor och tavlor på väggarna och om hon nu inte plötsligt hade blivit galen så kan hon svära på att en av personerna på tavlan närmast henne rörde på sig. Det blir bara för mycket för henne, allt blir svart och hon faller till marken.
*****
Allt han hinner göra är att vända sig om sen ligger hon medvetslös på marken.
”Nymeria? Nymeria! Kom igen! Vakna!” skriker nästan Tom. han vet inte vad han ska göra. Han har direkt inte varit med om att någon har svimmat. Så han tar och lägger henne ordenligt på rygg och säger till mannen på tavlan.
”Kan du vakta henne åt mig? Jag ska springa efter hjälp”.
”Visst, visst men skynda dig! Jag har inte hela natten på mig!” svara mannen.
”Tack” Tom säger inget mer utan börjar springa upp för närmsta trappa upp mot rektorns rum. När han väll har kommit fram slår han på dörren och roppar.
”Rektor Dippet! Rektor Dippet! Snälla öppna det är ett nödläge!”
Rektorn öppnar dörren och blänger surt och trött på Tom.
”vad är det?” säger han.
”Det är en flicka, hon heter Nymeria. Jag hittade henne utanför skolan. Hon har svimmat nere vid dörren mot sjön” skriker Tom.
”Va?” Rektorn ser förvirrat mot Tom.
” hämta bara Madame Pomfrey och möt mig där nere!” Tom hinner inte höra vad rektor Dippet har att säger utan springer ner till Nymeria.
*****
Det första Nymeria ser är tre ansikten som tittar på henne. Två av dem vet hon inte vilka de är men en av dem känner hon igen. Tom.
”Hej, Vad hände?” frågar hon dem.
”du svimmade” svarar Tom
”hur länge har jag varit avsvimmad?” hon tittar sig omkring och märker att hon är i ett rum som ser ut att vara ett slakts sjukhus för det är fullt av sjukhussängar.
”en dag bara” svara mannen som sitter framför henne.
”Nymeria, det här är min rektor Dippet och våran sjuksyster Madame Pomfrey” Tom pekar på den unga damen som sitter till höger om sängen.
”Rektor? Vänta, är det här en skola?” hon kollar förvirrat på dem.
”jag ska förklara allt för dig men först måste rektor Dippet få reda på ditt efternamn” säger Tom och kollar frågande mot Nymeria.
”eh… okej det är Ewing” hon vet inte riktigt vad de ska göra med hennes efternamn så hon känner sig lite förvirrad, och hungrig!
”okej, jag ska bara bort och kolla till lite saker, kanske miss Ewing vill ha något att äta” säger rektor Dippet och kollar frågandet mot Nymeria.
”ja tack!” säger hon så snabbt hon får höra ordet äta.
Rektor Dippet går iväg och Nymeria får mat och sedan börjar Tom berätta allt. Om skolan som egentliggen heter Hogwarts och är en skola för magi, Om förtrollningen som gör att skoaln ser ut som ruiner för den som inte har fått sitt brev, om pinnarna som egentligen är trollstavar, Om de olika elevhemmen och om mugglare.
Och när rektor Dippet kommer tillbaka kollar både Tom och Nymeria nyfiket på honom.
”jag kollade runt lite i ett register och det visade sig att din mor Molly Ewing gick här på skollan för 14 år sen” säger han till Nymeria.
”så min mamma var en häxa?” frågar Nymeria förvånad.
”ja och det är du med” säger han och håller upp ett brev och räcker fram det till henne.
”det har varit svårt att få fram alla brev i år bågrund av kriget” förklarar han för henne.
”så jag kan få stanna här? På skolan?” hon känner hur tårarna snart kommer komma fram.
”ja och du har också turen om att indelningen av elevhem inte är fören om två dagar” han ler mot henne och hon kan inte hålla sig längre så hon brister ut i glädjetårar.
TVÅ DAGAR SENAR
De hade hunnit åka och fixat allt hon behövde. Det hade såklart varit jobbigt för henne men hon hade klarat allt och nu sitter hon där, på en pall i stora salen och en hatt på huvudet. Hon kan se Tom sitta borta vid ett bord hos ett elevhem som hon tror kallades för Slytherin, han hade blivit insorterad några dagar innan eftersom han kom till skolan under sommaren.
Hatten började prata.
”jag tror nog att du ska vara i …”

yay ps ses i morgon vid sex va?

ja, bra!

Bra!

Super bra!!!