Privat rollspel Kickin' it

~Lovisa~
Jag hörde röster från köket och gick sakta in dit.
"Hej." sa jag och tittade på mina bröder som slogs om den sista mjölken.
"Tjoo, både mamma och pappa skulle bli sena från jobbet idag, så det är bara vi som ska äta." sa min storebror och pekade på maten.
"Aha, okej." sa jag och satte mig ner.
"Gick det bra?" frågade min lillebror och jag nickade.
"Yes, helt okej för mig. Men slutade i svarta drakarna." fortsatte jag och min storebror, Mike nickade.
"Tycker det var bra gjort, han var ändå ett svin." flinade han och jag nickade instämmande.
"Ska du fortsätta med karaten?" frågade min kusin som satt mittemot mig, han skulle vara här över sommaren. Jag visste inte om han skulle stanna en stund efter sommarlovet också.
"Kanske, kanske inte. Får se om jag kan komma med i Wasabi dojon." sa jag och la på lite spagetti.
"Vad kuuul, jag kan också börja!" sa min lillebror och slingrade upp en liten spagetti i munnen.
"Tror inte det är en så bra plan." flinade Anton, min kusin alltså och tog en klunk av sitt vatten. Hans hår var mörkt grönt och en lugg som låg över högra ögat.
"Kanske inte." svarade min lillebror och ställde ner sin tallrik. "Jag sticker upp på mitt rum." sa han och skyndade upp till sitt rum.
"Längtar du till skolan?" frågade Mike och jag ruskade på huvudet.
"Fuck no." sa jag och de skrattade tyst.
"Jag har gått ut den!" sa Mike och sträckte på armarna.
"Och vad gör du på dagarna förutom att sitta inne hela tiden?" frågade Anton med ett flin och Mike ryckte på axlarna.
"Don't judge, du gör inte så mycket du heller." flinade han och Anton höjde på ögonbrynen.
"Käften, jag går också upp, ni får fixa disken." sa jag och gick ut ur köket.
"Men, jag värmde ju maten!" ropade Mike och jag ryckte på axlarna.
"Och du får plocka undan också." flinade jag och gick upp för trappen.

~Lovisa

Jag la mig ner på mage i sängen och satte på min laptop. Utanför regnade det och jag hörde hur Anton och Mike bestämde vem som skulle ta hand om vad i köket.
Jag satte på min musiklista på spotify och sjöng tyst med medan jag tittade mina uppdateringar på tumblr, twitter och facebook. Jag gäspade och hörde hur det duggregnade utanför mitt fönster.
Min mobil ringde högt och jag svarade snabbt.
"Hallå?" frågade jag i luren och hörde Emmas röst i luren.
"Yo!" sa hon glatt. "Vill du komma över, jag och Ida ska se på någon skräckfilm", fortsatte hon och jag gäspade tungt.
"Jag pallar inte gå ut i det här vädret, kan vi skypa?" frågade jag.
"Javisst, jag vänder datorn så att du också kan se filmen. Ska vi ta Annabelle?" frågade hon och jag flinade.
"Jag kommer skita på mig." svarade jag och hon skrattade.
"Kommer Ida också, men inte jag. För jag är så jävla modig." skrattade hon och jag bara skakade på huvudet.
"Ring upp mig när ni sätter på filmen, jag ska gå och hämta något gott." sa jag och la på luren. Jag gick ner för trappan och in i köket.
"Vad duktiga ni är." sa jag och dunkade Anton i ryggen. Han skrattade och jag öppnade kylskåpet. Jag ställde mig på tå och tog fram en chili choklad kaka.
"Finns det till oss också?" frågade Mike och jag skakade på huvudet.
"Men det finns chips i översta lådan." sa jag och han nickade.
"Thank you, sis." sa han och jag viftade med handen.
"Ingen orsak." sa jag och hällde upp lite läsk i ett glas. "See ya." sa jag och skyndade upp för trappen. Jag knackade på min lillebrors dörr och han öppnade trött dörren.
"Vad vill du, jag är upptagen." sa han och gnuggade sig om ögonen.
"Med vad?" frågade jag och försökte titta över hans axel. Men han var längre än mig, tro det eller ej. Men till mitt försvar var det inte jag som var kort, utan han som var lång.
"None of you bussines." flinade han och tittade på chokladen. "Finns det till mig också?" frågade han och jag nickade mot trappen.
"Det finns chips om du vill ha." sa jag och han sprang snabbt förbi mig och ner för trappen, antagligen rädd för att Mike och Anton skulle ta alltihop. Jag gick in i Willes rum och hörde hur några ut av hans kompisar snackade på skype.
"Tjenamors." sa jag och böjde mig ner så att jag tittade på hans kompisar. En ut av de skrek tyst till men sedan skrattade han.
"Tjenare." sa han och låtsades som ingenting.
"Ut ur mitt rum." sa Wille och puttade ut mig.
"Har du hemlisar för mig?" frågade jag med ett flin men han skakade på huvudet.
"Inte lika många som du har för mig." flinade han och stängde dörren i mitt ansikte. Jag suckade och gick mot mitt rum då min dator ringde, antagligen Emma som försökte nå mig på skype. Jag ställde glaset med läsk och chokladen på skrivbordet och tog med mig datorn dit. jag satte mig ner på skrivbordsstolen efter jag satt på mig min kigurumi och svarade.
"Yooo." sa hon och Ida vinkade mot mig.
"Kolla vad vi har." sa hon och höll upp godisskålen. "Avis?" frågade hon och jag skakade på huvudet.
"Na, jag har choklad och läsk." sa jag och lipade åt de. Efter vi pratat en liten stund bestämde vi oss för att de skulle sätta på filmen på Emmas tv.
"Okej, skrik inte alldeles för högt, okej?" flinade hon och vände datorn så att jag kunde se teven, hur bra som helst. Emma hade köpt någon extra kamera till datorn, så hon både kunde se oss mycket bättre och så att vi skulle kunna se henne mycket bättre.

~Lovisa

Några gånger skrek jag, några andra gånger hörde jag Ida skrika. Men jag hörde aldrig Emma skrika under filmen, hon bara satt tyst, snackade eller bara skrattade.
Men i en ut av de läskigaste scenerna skrek jag antagligen lite för högt, då Wille kom in i rummet och Mike frågade vad jag höll på med.
"Vad händer?" frågade Wille som hade kommit in i mitt rum.
"Åh, jag ser bara på Annabelle, har du sett den?" frågade jag och han flinade.
"Alltså, ja det har jag." flinade han. "Du borde inte se den själv."
"Chilla, jag ser den med Emma och Ida, det är lugnt." log jag och han himlade med ögonen när han stängde dörren.
Medan filmen spelades hade jag plötsligt somnat och Emma och Ida hade ropat på mig flera gånger, utan att jag hört det berättade de.
"Jag borde i alla fall gå och lägga mig." flinade jag och kliande mig på huvudet. "Vi ses väl snart i guess." sa jag och Emma nickade.
"Japp, see you." flinade hon och Ida vinkade.
"Vi ses snart." log hon och jag stängde av samtalet. Jag gick ner till köket, la in min choklad då jag inte ätit upp den och hällde ut resten ut av läsken i diskon.
Jag gick in till toaletten och borstade mina tänder och tvättade bort mitt smink. Efter det gick jag till mitt rum och bytte om. När jag hade dragit ner gardinerna gosade jag ner mig under täcket.

Jag vaknade runt tio på kvällen och kunde inte somna om. Jag bestämde mig för att gå ut och gå en stund, kanske skulle det hjälpa mig att somna. Jag kammade igenom mitt hår och sedan gick jag in till toaletten och borstade mina tänder. Jag visste fortfarande inte om jag skulle gå med i wasabi dojon eller ej. Jag gäspade tungt och satte på mig ett par svarta jeans, med hål och en svart luvtröja. Jag tittade mig i spegeln och flätade håret och där efter sminkade jag mig. Några lager mascara, eyeliner, svart ögonskugga och rött läppstift. Jag gick ner för trappen och tittade om någon var i köket, men ingen hade vaknat än antog jag.
Innan jag gick ut ur huset tog jag med mig min svarta handväska och skyndade mot bussen som skulle gå alldeles strax.
"God kväll" sa busschauffören åt mig och jag bara log som svar. Jag höll upp en gammal biljett på mobilen, men jag antog att han gick på det då han nickade och log. Jag gick längst bak i bussen och satte mig ner vid ett fönster och la fötterna på sätena bredvid mig.
Jag stoppade in hörlurarna i öronen och tryckte på stoppknappen när jag såg staden.
Jag gick ut ur bussen, vinkade hejdå till busschauffören och började gå mot dojon. Ja, jag vet vart dojon ligger, mina kamrater i svarta drakarna drog med mig och kastade ägg på fönsterna här en eller två gånger. Också har turneringen hållits här någon gång skulle jag tro.
Inte särskilt många verkade vara där, bara Rudy som försökte... jag vet inte, torka? Jag gick in i dojon och tittade på honom.
"Går det bra?" frågade jag och tog ut hörlurarna ur öronen. Han hoppade skräckslaget till och tittade på mig.
"Åh, hejsan, jag trodde väl att du skulle komma hit." sa han och försökte torka under ett skrivbord inne i hans kotor, som antagligen inte var tillräckligt högt uppe för att hans skulle kunna krypa där under.
"Låt mig fixa det där." sa jag och när Rudy skulle ställa sig upp slog han i huvudet. "Jag gjorde det med flit!"
"Åh, jag hämtar is." sa jag och tog fram is från kylskåpet i hans kontor. "Här" sa jag och han tog emot den.
"Tack." sa han och tog den mot pannan. "Åh, jag måste bli klar snart, jag har inte sovit på jättelänge." sa han.
"Du kan väl gå och vila så kan jag fixa det här?" sa jag och han höjde på ögonbrynen.
"Så kan jag inte göra..." sa han och jag skakade på huvudet.
"Joo, jag kan fixa det, ta det lugnt. Jag är smartare än dig och använder en dammsugare för att kunna städa under ett skrivbord." flinade jag och viftade med handen. "Jag är duktig på det här." sa jag och han nickade.
"Tack så mycket, jag går och vilar här utanför." sa han och gick ut ur hans kontor. "Jag kan vänja mig att ha dig här." skrattade han och jag skakade på huvudet.
"Bara en engångsgrej Rudy." svarade jag och startade dammsugaren. Jag började dammsuga över golvet med hörlurarna i öronen.

~Kimberly

Jag skrattade åt honom och reste mig lätt från bänken.
"Kom då slöfock", sa jag och tog tag i hans hand och drog upp honom. Hans hand vilade kvar i min en liten stund mer än nödvändigt. Jag drog generat bort handen och kände hur kinderna blev röda.
"Ska vi gå?", frågade Jack som inte verkade märka någonting. Jag nickade bara och började gå snabbt mot Phils. Jack hann ifatt mig och vi gick där bredvid varandra, alldeles tysta.
"Så, vad tyckte du om Lovisa?", frågade jag för att lätta upp stämningen. Han ryckte på axlarna.
"Kim, kom ihåg att hon är en svart drake...", sa han och jag suckade.
"Jack, du kan inte döma folk bara för att de umgås med fel människor", sa jag och han himlade med ögonen.
"Men hon är en av de, Kim, vad ska man tro?", frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Jag vet inte... Men snälla, ge henne en chans. Jag slår vad om att hon kommer vilja börja i vår dojo", sa jag och Jack stannade mitt på vägen.
"Varför?", frågade han och såg skräckslagen ut. Jag skrattade och gick fram till honom och gav honom en kram. Han kramade mig snabbt tillbaka och sköt sedan undan mig och höll sina händer på mina axlar.
"Varför?", upprepade han.
"Du ser ut som om du sett ett spöke", fnissade jag och han suckade.
"Kim!", sa han och jag höjde händerna.
"Okej, lugn! Jag kan typ ha sagt till henne att det kanske skulle kunna vara okej om hon ville börja i vår dojo", sa jag och förberedde mig på attacken.
"Kim!", utbrast han och slog ut med händerna.
"Men hon kommer ändå aldrig att komma till vår dojo, om hon är en riktig Svart drake så sviker hon de inte så lätt", sa jag och han skulle precis svara när vi såg någon i dojon, och det var inte Rudy.
"Skojar du?", sa Jack och slog ut med händerna. Jag tittade bort mot dojon och såg Lovisa städa.
"Vad gör hon där?", sa jag och stirrade på henne.

~Lovisa

Jag satte mig ner på huk och tittade under en byrå.
"Fy fan." sa jag och hostade till. Jag satte på dammsugaren och började dammsuga där under. Det var stora dammråttor, vilket fick mig att undra hur många gånger det blev städat här.
Antagligen tvingade inte Rudy eleverna att städa efter hans skit. Jag drog handleden över pannan och började damma över byrån medan jag sjöng med i en låt som spelades på mobilen.
Jag kände hur trött jag började bli igen men fortsatte att städa då jag hörde snarkningar utifrån. Rudy hade antagligen somnat. Jag tittade på hans skrivbord och lyfte upp en lampa för att torka under den.
Då fick jag syn på ett papper som låg högst upp i en slarvig hög. Jag läste lite på det men tittade sedan bort, jag borde inte läsa hans saker.
Jag sjöng tyst med i låten som spelades medan jag fifflade upp ett tuggummi från min väska. Jag stoppade in det i munnen.

Efter en liten stund kände jag hur några tittade på mig och vände mig så att jag såg ut för dojon. Några ut av eleverna stod där, om jag minns rätt hette de Kim och Jack. Jag suckade och pausade musiken, antagligen skulle de klaga på att jag var här eftersom att jag ses som en fiende för de. Jag gick ut ur Rudys kontor och ut till de.
"Är ni ute på dejt?" frågade jag och tuggade hårt på tuggummit.

~Kimberly

"Jag vet inte, men jag hoppas att det inte är för att du bjöd in henne", sa Jack som uppenbarligen inte gillade henne. Jag himlade med ögonen och gick snabbt mot dojon där Rudy låg på några mattor som var uppstaplade på varandra. Lovisa kom ut från hans kontor med en dammtrasa i handen.
"Är ni ute på dejt?", frågade hon och tuggade frenetiskt på sitt tuggummi. Jag bara stirrade chockerat på henne medan Jack gick fram till henne.
"Vad gör du här?" frågade han och hon slängde med håret. Jag kände avundsjukan bubbla upp inom mig, jag vet inte varför, men att se henne stå så nära honom fick mig att vilja...
"Städar, uppenbarligen", sa hon hårt. "Men bry dig inte, lilla gubben, ni kan återgå till er lilla romantiska promenad där ute", sa hon hånfullt och jag bet mig i läppen.
"Nu räcker det! Du har ingen rätt att vara i vår dojo!", sa jag och stormade fram mot henne. Jack tog tag i min midja och drog mig tillbaka, han la sin arm över min axel och tittade på mig.
"Kim", väste han och jag försökte dra mig loss. Lovisa bara skrattade åt oss, vilket fick Rudy att vakna.
"Vad håller ni på med?", frågade han sömnigt.

~Lovisa

Jag tittade bak på Rudy och sedan tillbaka på de. Jag blåste en bubbla med tuggummit och skakade på huvudet.
"Jag är ledsen för att jag har hjälpt er lärare. Vilket ni aldrig verkar ha tiden till." sa jag och gick förbi de. "Ett tack hade räckt." sa jag kort, varför, varför... varför är jag så dålig att sköta mig vid andra människor?
Och det här kanske var ända chansen att göra mitt liv bättre och gå med i en dojo som kanske accepterar mig för den jag är.
"Vänta, tack ska du ha." sa Rudy efter mig. "Har du skrivit på pappret?" frågade han och jag kände i fickan på min tjocktröja.
"Ja." sa jag och tittade ner på det.
"Vadå för papper?" frågade Jack och hoppades antagligen inte på att det var det han trodde att det var.
"Anmälningslappen." sa Rudy och log. "Vi kanske får en till medlem i dojon, är inte det kul?" frågade han och Kim och Jack tittade på varandra.
"Ta det lugnt, jag började inte för att du sa att jag fick." sa jag och gav Rudy snabbt pappret innan jag fortsatte iväg.
"Jag hade redan tänkt på det för ett tag sedan." sa jag och stoppade händerna i fickorna. "Och vad skulle jag annars göra liksom." sa jag och gick ut ur dojon. Jag satte in hörlurarna i öronen och sneglade mot de. Jag önska att mitt liv kanske skulle bli en aning roligare nu. Visst, medlemmarna kanske skulle hata mig, men jag kanske skulle få skratta någonting mer än vad jag brukade. Och jag vill inte heller att mamma och pappa ska undra varför jag är hemma hela tiden.
Jag tittade ner på mina fötter medan jag gick och suckade för mig själv.