Ur ensamma ögon

Kapitel 1. Tillbaka till mitt andra hem


Tåget hade precis börjat rulla in på perrongen. Det började bli mörkt och inga lampor lyste upp perrongen. Om bara några minuter skulle den vara full utav ivriga elever och förvirrade 11 åringar.
- Kate, kom! sa Al och himlade med ögonen.
-Ja, ja, jag kommer. Jag reste mig upp och drog ner min halvtunga väska. Vi gick ut ur våran kupé, som nu mera var tom. Ute i korridoren var det kaos. Jag tog Al's hand och drog med honom genom folkmassan mot närmaste utgång. När vi trängt oss ut släppte jag hans hand och kollade på honom. Båda log.

Vi tog oss med möda till de testral-dragna vagnarna som skulle ta oss upp till slottet.
- Förstaårselever hitåt! hörde jag en välbekant röst ropa. Hagrid, såklart. Många i Slytherin verkar avsky honom, men jag kunde inte låta bli att gilla honom lite. Men det vet ingen om. Vi gick till första, bästa vagn och satte oss. I vagnen satt redan två ravenclaw-tjejer. De kollade med en lite skeptisk blick på oss. Inte särskilt många andra såg, eller ens visste att testraler drog vagnarna. Jag hade märkt de förra året och det var Al's storasyster som berättat om de för mig. Det var när jag såg min lillasyster Allie dog för tre år sedan. Hon var bara 8 år och blev påkörd utav en bil när vi skulle hem från king kross efter mitt första år. Jag bröt helt ärligt ihop och grät större delar utav sommarlovet. Jag hade börjat komma över det nu, men det kommer alltid vara ett ärr i mitt hjärta.

Slottet hade börjat tona upp och var ståtligt och enormt stort. Efter kanske tre eller fyra minuter var vi framme vid de stora portarna in. Vi gick ut ur vagnen och började gå mot portarna som nu var öppna. Förstaårselever stod uppställda och verkade som vanligt rädda och oroliga. Stora salen var upplyst med ljus hängandes i taket och på väggarna. Borden var just nu tomma men skulle snart vara fyllda med mat.

Jag och Al satte oss på kanten utav Slytherins bord.
- Jag är vrålhungrig! sa Al med en irriterad röst.
- Jag med! svarade jag och kom på att jag faktiskt också var det, eftersom jag inte ätit sedan typ frukost. Folk började strömma in och vägen mellan borden fylldes med elever. Al tog min hand och vi log mot varandra. Äntligen.


Första kapitlet är klart nu, vad tycker ni?

Jättebra! Vill ha mer!

Superbra!
Längtar efter nästa kapitel!!

Får jag bara flika in och säga att det heter "until the very end"

Gör det?

Beror på vilket tillfälle du menar Så står det i förtexten till engelska tDH

Jag tänker på Sirius i gläntan i tDH

Bevakar *tumme upp*

Men om du vill att folk ska förknippa det med HP så säger du Until the very end

Kapitel 2. Dörren på glänt

Ceremonin började och förstaårselever blev indelade. Det var kanske femton elever som kom till Slytherins bord. Efter det kom Beauxbaton vackra damer in dansandes. Både jag och Al kollade skeptiskt på när de gjorde sin graciösa handrörelser.
- Kan vi inte äta snart!? frågade Al irriterat. Jag mumlade något till svar och höll med. Just då öppnades portarna en sista gång och Drumstrang, våra vänner från norr gjorde sin entré. Jag var mycket mer fascinerad utav deras uppträdande med eld och stavar. Jag kollade med stora ögon, medans Al fortfarande blängde omeningsfullt på bordet. Jag granskade noga deras rörelser, volter, eldsprutning och massor utav coola saker. När deras show var slut och alla hade satt sig, så var det dags att äta! Dumbeldore gjorde någon slags gest och tallrikar, glas, bestick och massor utav mat kom till borden från ingenstans.

Jag kollade snabbt vad som fanns närmast våra platser och min blick drogs mot kyckling benen. Jag tog ett och högg in. Kycklingen var varm och gav en behaglig känsla. Jag såg att Al stoppade i sig allt som var inom räckhåll. Jag skrattade mellan tuggorna och Al kollade förvånat upp.
- Vad!? sa han när han fattade att jag skrattade åt honom. Jag sa ingenting utan tog tag i närmaste mat och började äta. När vi hade ätit oss mätta på mat och efterrätter skulle vi börja gå mot uppehållsrummet. Först gick prefekterna och sedan förstaårseleverna som följdes utav de andra eleverna.

- Kommer snart, sa jag och smet iväg innan Al hann säga någonting. Jag gömde mig bakom en pelare och väntade tills alla hade gått ut. Allra sist kom Dumbledore, följd utav Snape. Portarna stängdes och jag gick bort från mitt gömställe. Egentligen skulle alla vara i sitt uppehållsrum nu, men jag ville hellre bara gå lite för mig själv i slottet. Alla röster tonade snabbt bort och gav en behaglig tystnad. Jag började gå i en korridor, och gick tätt mot väggen. Jag drog mina fingrar längs de buckliga väggarna. När jag gått ett tag hörde jag röster. Jag märkte snabbt att de kom från klassrummet som låg en liten bit fram. Jag småsprang sista biten till dörren som stod på glänt och kikade ljudlöst in.

Hoppas att ni gillade kapitel 2, jag vet att den inte är så stycke indelad, men jag orkar bara inte göra det nu.. GLAD ALLA HJÄRTANSDAG ♥