Marodörerna rollspel [PRS]

Sirius Black
När vi är inne i tåget letar vi efter en kupé att sätta oss i och tillslut hittar vi en tom i slutet av den näst sista vagnen. Jag och James slänger oss ner på sätena och Remus och Peter slår sig ner lite försiktigare.
"Så vad ska vi ställa till med i år?", frågar jag och Peter tittar skrämt på mig.
"Vad menar du Sirius?", frågar han och jag flinar glatt.
"Något måste vi ju ställa till med", jag ler ett brett grin och tillägger, "vi kan ju inte låta Minnie ha ett alldeles för lugnt år, vi ska ju ta GET-examen." En idé tar form i mitt huvud och mina läppar spricker upp i ett leende.
"Eller...", fortsätter jag, fortfarande med ett lycksaligt ansiktsuttryck liggande över mitt ansikte.

James Potter

Vi går in i kupén. Jag är, minst sagt, överlycklig över att vara tillbaka på det välkända gamla tåget. Sirius börjar, som vanligt, planera vilka busstreck vi ska göra i år och jag lyssnar intresserat på, jag har ju själv några idéer.

"Eller..." flinar Sirius och jag rätar ivrigt på mig i sätet.

"Vad, Sirius?" frågar jag snabbt.

(Vet att det typ är det sämsta inlägget, men eftersom jag inte vill ta över dina karaktärer eller motsäga det du skrivit så finns det väl inte mycket mer än så att göra )

(Ja då får jag väl svara så snabbt jag kan ) (och NEJ jag dissar inte Peter han passar bara inte in att rollspela här! )

Sirius Black
Vid James fråga börjar jag, istället för att le lycksaligt, flina.
"Har du någonsin hört talas om omvänd psykologi?", frågar jag oskyldigt, även om mina ögon förråder mig.
"Omvänd vad då för nåt?", frågar Peter och jag ställer mig upp i kupén.
"Jo så här är det Peter," säger jag och börjar vifta lite med händerna i luften, "om vi säger att...hmm...James vill bli av med ett fan som vill att han ska förklara vad quidditch är och om det är kul?", Peter nickar stumt och jag fortsätter, "då kan han inte direkt säga att det är den bästa sporten i världshistorien för då kommer han aldrig att bli av med fanet, eller hur? Om han istället säger att det är jättetråkigt blir han kanske av med honom. Det är omvänd psykologi!"

(Blev kanske inte så bra men, bättre än inget om två dagar... Hur man nu kan mäta när inget kommer...)

James Potter

Jag låsas bli förolämpad över Sirius ord, och ska jag vara ärlig så blir jag faktiskt lite sur. Som om JAG, James Potter, Gryffindorlagets lagkapten och erkänd som den mest quidditchgalna elev Hogwarts någonsin haft, skulle säga att quidditch är en dålig sport!

"Det skulle jag ALDRIG säga!" protesterar jag mot Sirius ord.

Sirius Black(återigen, jag dissar inte Peter han passar bara inte in...)
"Men om du... Okej visst", säger jag "det skulle du aldrig säga. Det var mer principen jag var ute efter", fortsätter jag snabbt.
"Vad har det med oss att göra?", frågar Peter en aning trögt och jag himlar lite smått med ögonen.
"Så här Peter, vad är det som lärarna skulle tro om vi inte gjorde några skämt på en vecka?", börjar jag förklara.
"Att vi koncentrerar oss på våra studier?", avbryter Peter mig frågande.
"Knappast, de skulle tro att vi planerade nåt, stort...", svarar jag och ler ett "oskyldigt" leende "Jag föreslår att vi gör nåt sånt."

Remus Lupin

"Jag fattar inte!" säger James och Petrr samtidigt. Jag himlar med ögonen mot dom. (A/N sorry för att jag snodde din karaktär lite där^^)

"Nej det är just likt er det, fattar aldrig någonting!"

"Och vad ska det betyda?!"

"Kanske att jag tycker att ni är korkade", flinar jag mot dom och vänder mig mot Sirius innan dom hinner protestera. "Jag tycker att det är en lysande idé Tramptass, jag är faktiskt förvånad över att jag inte kom på det!"

"Jag fattar fortfarande int..."

Jag suckar. "Sirius, kan du förklara?"

Sirius Black
"Visst", säger jag glatt, "om vi inte skämtar på en vecka, eller längre så kom...", min röst dör ut när James avbryter mig.
"Men det kommer ju att bli oändligt tråkigt" klagar han, aningen surt. (A/N ledsen att jag tog honom där men det kändes som om han skulle säga något i den stilen då)
"Noop, det kommer det inte bli", säger jag bestämt "till exempel så kommer lärarna att bli, låt oss säga, annorlunda mot vad de brukar vara..."

[u]James Potter[u]

Ett leende sprack upp i mitt ansikte när jag förstog vad Sirius menade.

"Nu fattar jag! Men om vi ska köra på det så MÅSTE vi göra typ världens största busstreck sen!"

(Kort, vet, men det fanns liksom inte så mycket att säga!)

Peter Pettigrew
Efter vad James sagt hade Sirius börjat babbla på med idéer på olika saker de kunde göra och jag lutade mig mot fönstret och känner hur jag glider bort, rösterna inne i kupén låter avlägsna och jag skymtar en uggla som flyger över skogen vi för tillfället passerar. Jag föreställer mig att jag flyger över en djup ravin och suckar lite. Jag kommer aldrig att bli smidig nog för att kunna flyga bra...
Det hörs ett högt brak och plötsligt befinner sig min koffert i knät på mig. Jag tittar förvirrat upp och det första jag ser är Sirius som ser förskräckt ut, samtidigt som han skrattar. Eller snarare kväver ett skratt som vill ut. Jag puttar snabbt ner väskan och börjar skratta åt Sirius min. Och ljuden han ger ifrån sig, han låter som en delfin som kluckar, fast med ett förstummat ansiktsuttryck.