Vi ses i dina drömmar

Det är väldigt bra och jag tror att det kommer blir ännu bättre. och då vill jag såklart ha mer.

I like it

love it!

OBS!!! PÅ SPORTLOVET KOMMER JAG VARA I FJÄLLEN! NO FF'S DÅ!

Kapitel 3
"Ey, Alice!" ropar Clara."Vi måste snacka med dig!"
Clara och Rose hade gått runt sjön och hittade henne vid andra sidan, tätt ihop slingrad med Albin, en Ravenclaw kille som avverkar tjejer lika snabbt som Alice avverkar killar. När Alice hör att Clara ropar tittar hon upp och vinkar medans hon drar sig ifrån Albin.

"Tänk att hon äntligen har hittat en jämlike." fnyser Clara tyst. Clara har aldrig gillat Alice och Rose är den enda som vet varför. Clara har aldrig kysst en kille i hela sitt liv och att se Alice hångla med varenda som går att hitta på skolan gör att Clara känner sig lite... oattraktiv.

Alice kommer fram till dom och kramar Rose hårt. Albin slätar ut sina kläder och går sakta tillbaka mot slottet. Alice vinkar åt honom att gå vidare innan hon vänder sig till Clara.
"Nå, vad kan jag hjälpa dig med?" säger hon glatt.
"Oönskade känslor" svara Clara. "Rose har gått och blivit förälskad. Känslorna måste försvinna."
"Jag förstår." säger Alice och blir allvarlig."Är det en vanlig eller är det kärleksdryck? Har hon verkat onormal på sista tiden? Du vet, gjort konstiga saker? Går det att prata med henne?"
"Jag kan prata och det enda onormal jag har gjort är att jag vaknade skit tidigt imorse. Och mina utvecklade känslor." svarar Rose.
"Är du besatt med killen eller tjejen som du har känslor för?"
"Nej, jag vill bara att känslorna ska försvinna innan jag får dåliga impulser som att kyssa honom."
"Vem är det? Om du vill ha hjälp är det lättare om vet vem det är. Gammal vän eller fiende? En kille som du aldrig har släng en blick på förut?" Alice ser på Clara och Rose. Clara höjer ett ögonbryn och Rose nickar kort. Dom har varit vänner så länge att dom kan kommunicera via kroppsspråk.
"Draco Malfoy" svara Clara kort. Hon vet att Rose aldrig skulle säga det högt själv.
"Det är bara an vanlig förälskelse skulle jag tro. En förälskelse brukar bara hålla tre månader. Som tur är. " säger Alice. "Malfoy? Verkligen?"
Det räcker med en mördande blick från Rose för att få svar på frågan.
"Kan du hjälpa mig eller inte?"
"Nej. Det är en vanlig förälskelse och man ska inte leka med känslor, inte ens lätta. Och att bland i magi i det hela? Det skulle kunna sluta med att du blev besatt av honom för alltid. Jag är ledsen men du får vänta i tre månader"

Rose nickar sorgset och går där ifrån tillsammans med Clara. Dom går under tystnad och Rose inser att tre månader kanske är inte så lång tid. Hon slänger en blick på sitt armbands ur och ser att dom bara har varit ute i en och en halv timme.
"Jag vet vad som kommer få dina tankar på andra vägar ett tag." säger Clara efter en stund. Hon vet att om Rose blir deppig kan hela dagen sluta i kaos (sist så regnade det glitter över Snape hela dagen).

Hon tar tag i Roses arm och släpar med henne till biblioteket. Många tror på grund av Roses attityd och avslappnade stil att hon hatar allt med skolan och aldrig skulle kunna slänga så mycket som en blick i ett bibliotek. Men hon älskar allt som har med lärande att göra och mest av allt älskar hon böcker. Historier där man kan leva tusen olika liv, lära sig mer än man kan drömma om i fakta böcker och läsa vackra dikter i poesi böcker. Allt bara väntar på att bli läst. Clara släppar med henne till deras favorit hörn och slänger fram en bok åt Rose.
"Läs." säger Clara med befallande röst och Rose lyder.

Boken är en kärleksroman. Den handlar om en trollkarl och högt uppsatt man inom ett mörk rike, Mr Charles Castle och den vackra Miss Keira Song, en ljus häxa som lika högt uppsatt men i det ljusa riket. Dom hatar varandra för vad den andra står för. När den mörka Mr Castle blir tillfångad av det ljusa riket så börjar Miss Song träffa honom i smyg. Sakta blir dom kära och Mr Castle håller på att kanske bli en ljust trollkarl när Rose blir utryckt från deras värld av någon. Argt sliter hon bort huvudet från boken, redo att gå till attack och skälla ut vem det än var som hade tagit med hennes medvetande till verkligheten. Men när Rose ser vem det är får hon inte fram ett ljud. Hennes bruna ögon möter gråa. Mitt framför henne står Draco Malfoy.

Bra
Din skrivning har förbättrats och du använder bra styckeindelning nu ^^

Ska bli intressant att höra vad Draco har att säga till Rose

Sticker på Tisdag till fjällen tillsammans med clarisimo och dreamalittledream. Ska försöka lägga upp så mycket jag kan innan jag åker.

Kapitel 4
Rose stirrar på Draco. Han stirrar tillbaka. Efter en stund öppnar Draco munnen. En glimt av igenkännande synts i hans ögon.
"Var det inte du som gjorde så att det regnade glitter på Snape i slutet av förra året?" frågar han.
"Öh... Jo, det var jag..." svarar Rose och vänder bort blicken. Vad ville han egentligen? Kan hon inte bara få vara ifred?
"Iallafall... Jag behöver din hjälp. Jag håller på att få underkänt i flera ämnen och alla som jag har frågat om hjälp har bara sagt att man ska fråga dig. Du ska tydligen vara den bästa. Eller så skrämmer du livet ur dom andra eleverna."
"Jag är den bästa. Och jag skrämmer dom flesta andra tydligen." Rose vill inte skryta med alla verkar ändå tycka det så varför inte använda det. Och då måste det ju sant. Men att ha honom i närheten skulle inte funka. Inte på tre månader iallafall. "Men jag kan inte hjälpa dig. Jag har egna läxor och jag skulle gilla att ha ett liv ibland."
"Kom igen! Du är, sorligt nog, mitt enda hopp om bra betyg! Inser du inte hur förödmjukande det är att be en gryffindor tjej om hjälp? Jag kan betala!"
"Kan du inte bara fråga någon annan igen? Säg att jag hälsar eller något." svarar Rose otåligt. Hon vill fortsätta läsa och hur mycket hon än gillar Draco så vill hon att han ska gå iväg.
"Kom igen! Jag har frågat alla! Och jag behöver den bästa! Var lite schysst!"
"OKEJ!" fräser Rose till sist. "Sluta tjata! Vi kan ses här på måndagar och onsdagar klockan fem till sju om jag inte har något viktigt på gång! Då bokar jag om och du får lov att dyka upp när det passar mig. Jag kommer vara vänlig och göra så att det inte krokar med din Quidditch träning. Kom inte sent och du får inte slöa. Om du vill ha min hjälp får du jobba för den! Fattar du? Jag gör inte det här för att jag tycker det är roligt."
"Visst. Hur mycket vill du ha i betalt? Jag erbjuder som högst fem gaelloner."
"Vi säger 3. Kan du vara så vänlig och dra nu eller? Jag vill läsa boken ifred."
"Okej, bara en fråga. Varför stirrade du på mig imorse?" Den frågan hade Rose inte förberett ett svar till men kommer snabbt på ett bra.
"Jag satt bara och tänkte på hur modig du skulle vara utan ditt följe. Dra självmant eller så kommer jag släpa ut dig." fräser hon till svar och tar upp boken igen. Hon försvinner in i den utan märka att Draco står kvar och stirrar på henne i en stund.

Rose blir återigen utdragen ur boken just när Miss Song ska bli dödad för förräderi på grund av att hon har lyckats hjälpa Mr Castle att rymma. Men nu är det inte Draco. Det är Clara.

"Klockan är fem! Jag glömde bort dig! Förlåt, jag borde ha kommit ihåg att du försvinner i böcker och kommer aldrig tillbaka självmant. Jag satt och gjorde läxor!" Just då hörs ett ljudligt kurrande från Rose mage. Hon var hungrig.
"Jag antar att det är för sent för lunch men om klockan är fem så är det väl lagom för middag? Jag ska låna den här. Kom så går vi."

Rose och Clara går och lånar boken innan dom sticker ner till stora salen för att äta.
"Så Malfoy störde mig när jag läste..." säger Rose efter en stunds ätande.
"Och han lever fortfarande?" frågar Clara och låtsas bli chockad. Hon vänder sig mot slytherin bordet för att kolla om han är där. Rose himlar med ögonen innan hon svarar.
"Väx upp. Du får mig att verka mogen. Han kom och frågade om jag kunde hjälpa mig med läxorna. Jag sa ja så varige måndag och onsdag mellan fem till sju så ska jag hjälpa honom med skolarbetet. Tjänar 3 gaelloner på det." Nu behöver inte Clara spela chockad. Hon är det. Hon tappar sin gaffel med ett ljudligt skrammel och bara stirrar med öppen mun på Rose.
"Ja, jag vet! Men han tjatade och du vet hur jag blir då! Men jag sa att om jag hade något viktigt på gång så skulle jag boka om." säger Rose tyst. Hon hade ingen aning om hur Clara skulle reagera men hon har ingen lust med ett utbrott.
"Malfoy? Hjälpa? Vem är du och var har du gjort den riktiga Rose Moran. För en vecka sedan skulle du jagat ut honom ur biblioteket bara för att han störde dig!"
När Rose äntligen har lugnat ner Clara så dyker efterrätterna upp och till Rose stora glädje så finns det glass. Hon hivar upp minst åtta stora kulor i sin skål innan hon börjar äta. Gud vad hon älskar glass. Glass...

Ett minne svischar förbi och hon hinner inte trycka bort det innan hon minns.
"Rose, Ross ät inte så snabbt för då kanske era hjärnor fryser till is!"
Varken Rose eller Ross tog hotet på allvar. Deras mamma skojade alltid med dom. Rose brukade undra om mamma verkligen var vuxen. Rose skrattade. Pappa kletade ner mammas näsa med glass. Allt var perfekt. Alla var glada. Solen lyste mjukt på dom och det kändes som att hela världen var lycklig. Och sen minns hon natten och vad som följde med det. Alla glada minnen som glider från henne på en och samma natt. På bara några timmar. Och hans ögon. Hans ögon som lyste av lycka. Han hade vunnit. Och hon hade förlorat allt. Allt som någonsin hade varit värt något. Borta.

"Rose? Rose? Vad är det?" En röst sliter bort henne från minnet. Clara tittar på henne med oroliga ögon.
"Jag mår bra... Jag är bara trött." svarar Rose. Hon hatar att ljuga för Clara. Hon vet att Clara kan hjälpa henne men Rose orkar inte nu. Hon ser ner på glassen. Suget som hon kände för den är borta. Allt hon känner är tomhet. Hur hon än försöker att vissa känslor så är hon tom. För att han är borta. Hennes andra halva är borta. Och utan honom kommer hon aldrig bli hel igen. Hennes Ross är död.

Yay! Meer!!!

Superbra!!

Bra ^^
Ska bli intressant att få veta vad som hänt och vad som kommer hända mellan Rose och Draco

Sorry för att det har tagit tid. Har haft fullt upp och har inte hunnit.

Kapitel 5 Claras Perspektiv
Clara ser på oroligt på Rose.
"Rose? Rose? Vad är det?" Något är fel, det syns på hela Roses kroppsspråk. Hon har blivit tom på bara en sekund.
"Jag mår bra... Jag är bara trött."
Rose ljuger. Clara vet det. Det svider till lite men känslan byts ut mot förvirring. Rose ljuger aldrig och om hon gör det så har hon en bra anledning.
"Klockan är bara sex men vad sägs som att vi går och lägger oss. Du kan ju läsa din bok."
Rose nickar tyst och tar boken. Hon går tyst mot utgången och när Clara reser sig ser vad Rose har lämnat efter sig. Glassen. För vissa skulle det bara se ut som att Rose inte är hungrig längre men Clara vet bättre. Om Rose inte äter sin glass är något mer än bara fel. Något är väldigt fel. Och så minns Clara.

Ross. Ross älskade glass lika mycket som Rose gör. Rose mindes Ross. Det hugger till av saknad i Clara när hon tänker hans namn. Rose vet inte att Clara älskade Ross. Clara och Ross hade varit ihop i runt två månader. Det var en hemlighet. Deras egna. Ingen ville berätta för Rose. Och hon märkte inget. När Clara fick reda på att Ross var död så låste hon in sig på sitt rum och grät. Det hade hänt på jullovet under hennes tredje år på Hogwarts och när hon träffade Rose kunde hon inte berätta om vad hon och Ross hade tillsammans. Rose var alldeles för skör då och sen ville inte Clara slita upp smärtsamma minnen för henne. Hon tänkte bara jag berättar senare och senare blev till aldrig.

Clara blev tvungen att vissa sig stark för Rose men själv fick hon knappt tid att sörja. Men hon gjorde det för Rose. Och det betydde att det var värt det. Clara börjar röra sig mot gryffindor tornet i tystnad.

"Rose? Är du vaken?" frågar Clara försiktigt. När hon inte får något svar antar hon att Rose antingen sover eller vill vara ifred. Clara drar av sig sina kläder och sätter på sig sin My little Pony pyjamas. Hon hade fått den av Rose när hon fyllde år och är väldigt fäst vid den. När hon har gosat ner sig i sängen ligger hon och tänker. Hon är inte trött för klockan är ju bara sex men hon orkar ändå inte ligga och läsa. Imorgon är det söndag. Läxornas dag som Clara kallar det. Fast det gör hon bara för att irritera Rose. Och det funkar.

Måndag sen. Blä. Och Rose måste plugga med Malfoy. Clara hatar honom. Hur många gånger har han inte kallat henne smuttskalle? Och Rose är kär i honom. Fast det är ju inte hennes fel. Eller?
"Sluta vara en idiot Clara!" förbannar hon säg själv tyst. Det är inte Roses fel.

Eller?