Prs OzzyStar2 & Ella01

Okej, du kan vara hans storasyster om du vill. Jag ska skriva snart...

Bara en rolig grej jag tänkte på:

Din ena heter Thomas Frost precis innan tänkte jag döpa min ena till Lena Frost Men bytte sedan he,he..

Great minds think alike

Lena stod på perrongen. Hon drog in doften från stationen och såg sig om. Runt henne for folk förbi. Hon konkade runt på sin lilla koffert. I handen hade hon en bur som egentligen var alldeles för stor för ugglan som satt i. Det var en snövit uggla vid namn Edward. Lena strök undan lite hår som hade klibbat fast i pannan. Det var den första september, solen lyste starkt och det var fruktansvärt varmt.

Lena började gripas av panik klockans visare visade tio i elva. På biljetten som hon höll hårt i handen stod det att tåget skulle gå elva. 9 ¾ stod det på lappen, här fanns perrong nio och tio men hur Lena en kollade kunde hon inte se 9 ¾. Framför henne stod en man med brunt hår.
“Ursäkta”, sa hon ,”vet du hur jag ska komma till perrong 9 ¾?” Han såg på henne en kort sekund och sken upp i ett leende.
“Följ med mig!” sa han och drog med sig Lena till det lilla utrymmet mellan perrong nio och tio.
“Min flicka, Charlotte ska också börja sitt första år på Hogwarts.” Han pekade på en flicka med svart kort hår och isblåa ögon. Lena tittade en kort sekund på Charlotte men hon blängde på henne och Lena vände snabbt bort blicken.
“Charlotte, visa flickan hur man ska göra!” sa hennes pappa uppmanande. Charlotte gav Lena en sur blick och tog några snabba språng rakt mot väggen mellan perrongerna nio och tio. Lena som trodde att Charlotte skulle krocka i väggen rös till när hon plötsligt hade försvunnit.
“Då, så! Din tur.” Lena tog sats och småsprang mot väggen. Plötsligt stod hon framför ett mörkrött ånglok som stod längs perrongen och en stor skylt med texten: Perrong nio och tre kvart.

Hon letade upp en kupé och slog sig ner. Nu började resan mot Hogwarts.
______________________

OzzyStar2 kanske skrev liiite långt, men detta var bara för att det var första inlägget. Om du vill kan du skriva om att de sitter i samma kupé. Jag ska skriva kortare sen, lovar!

Kan du skriva OzzyStar2

Thomas kände hur det fladdrade till i magen när han och hans storasyster gick mot spärrväggen mellan perrong nio och tio. Även fast Sophia gång på gång sagt till honom att det inte var farligt att ta sig igenom in på perrong nio och tre kvart så var han väldigt nervös. Spärrväggen såg så massiv ut... Men det fanns ingen tid att fundera, för Sophia tog tag i hans arm och drog med sig honom fram mot spärrväggen. Thomas ryggade tillbaka lite och blundade när de kom fram till spärrväggen, men kraschen han väntat på kom aldrig. Han kände att hans syster knackade honom på axeln och han slog upp ögonen. Framför honom låg en perrong fullpackad med folk, och när han vände sig om var spärrväggen borta. Istället fanns där ett portvalv med texten Perrong 9¾ ovanför.
"Kan du svara någon gång eller?" hörde han Sophias irriterade röst rakt in i örat.
"Va?" sa han. Sophia himlade med ögonen.
"Jag frågade om jag kunde sticka och leta upp mina kompisar, men du var uppenbarligen upptagen med annat, som att glo som ett fån. Stäng munnen förresten, du ser ut som en fågelholk." Han stängde snabbt munnen och nickade för att visa att hon kunde gå. Sophia log, tog sin koffert och försvann in i folkvimlet. När hon var utom synhåll tog Thomas sin egen koffert och började släpa den mot det mörkröda tåget.

Först fem minuter senare hade Thomas fått upp kofferten på tåget och gick för att leta upp en ledig kupé. Klockan var nästan elva nu och de flesta kupéer var fulla, men plötsligt såg han en som nästan var tom. Den enda som satt där inne var en flicka med rödbrunt hår. Han sköt upp dörren och frågade:
"Kan jag sitta här?"

___________________

Hoppas det inte blev för långt

-Lena -

En pojke kom in i kupén strax innan tåget startade sin färd.
“Kan jag sitta här?” frågade han. Lena nickade och tittade upp på pojken. Han hade eldrött hår och bruna ögon. Lena skulle just säga något när kupédörren öppnades, där stod hon, Charlotte. Hon tittade på dem ett ögonblick och gick sedan in med bestämda steg.
“Alla andra platser är upptagna. Kan jag sitta här?” Utan att vänta på svar trampade hon in och slog sig ner brevid pojken. Lena som glömt vad hon skulle säga när Charlotte klev in funderade och kom på vad hon skulle säga.
“Jag heter Lena, vad heter du?”
“Thomas Frost”, sa han och nickade mot Charlotte ,”vad heter du?”
“Jag?” frågade Charlotte och såg på Thomas. “Jag heter Charlie!” Det blev tyst en lång stund och Lena tog upp en bok som hon läsde för att minska den pinsamma tystnaden. Charlie, tänkte hon för sig själv. Charlie inte Charlotte.

-Charlie -

Charlie suckade tungt och tittade upp i det gråa taket på expressen. Hon såg på Lena och Thomas, det var tyst och lugnt. Sådär jobbigt lugnt. Hon harklade sig och till sin stora förvåning glodde Lena och Thomas upp på henne.
“Jag går ut”, sa hon kort och lämnade kupén.

((Fråga! Får jag styra vad din person säger om det inte handlar om något “stort beslut” bara för att de ska kunna prata?”))

OzzyStar2

EDIT: OzzyStar2 kan du snälla skriva?

~Kim~

Kim släpade sin koffert genom tåget samtidigt som hon tittade in genom fönstren till kupéerna som hon passerade. Hon tittade efter någon som hade Slytherinemblemet fastbroderat på klädnaden, eller någon annan vink om var alla Slytherinelever satt. Även fast hon inte hade blivit sorterad än så visste hon i vilket elevhem hon skulle hamna, och det var ju lika bra att börja bekanta sig med de andra Slytherinarna. Äntligen fick hon syn på en elev med en grönsilvrig slips och stannade. Hon knackade på dörren till kupén, öppnade och frågade:
"Får jag sitta här?"
"Det beror på" svarade en robust pojke med rödblont hår. "Blodstatus?"
"Renblodig" svarade Kim med ett leende.

((Ja, det går bra. Får jag åxo styra dina på samma sätt?))

-Charlie -

Charlie stod utanför kupén. Hon hatade tystnaden, hon behövde någon att prata med men jag var så ensam. Charlie visste inte vart jag skulle ta vägen. Hon styrde sina lätta steg mot en annan kupé, det hördes röster, någon skrek glatt och bakom fönstret skymtade elever. Glada elever. Inte som inne i hennes kupé där alla satt tysta, hon öppnade försiktigt dörren och kikade in.

-Lena-

Lena kikade försiktigt efter Charlotte. Eller Charlie som hon ville kallades. Hon såg på Thomas, han log brett mot henne. Hon ville säga något men kunde inte förmå sig att öppna munnen. Säg något , tänkte hon.

((Det är okej!))

~Thomas~

Han tittade efter Charlie i några sekunder, men sedan ryckte han på axlarna på vände sig till Lena och log.
"Så, vad gillar du att göra?"

~Kim~
När Kim hade satt sig ner bredvid fönstret lät hon blicken svepa över de andra som satt i kupén. I hörnet närmast dörren satt en svarthårig, smal flicka med intensiva, gröna ögon som såg ut att vara i femtonårsåldern. Bredvid henne satt två blonda pojkar som var exakta kopior av varandra, bortsett från att den ena av de hade silvergrå ögon och den andra mörkblå, Kim antog att de var tvillingar. De såg ut att vara tolv eller tretton år gamla, alltså bara ett par år äldre än henne själv. Mittemot den blåögda tvillingen, till vänster om Kim, satt en brunögd flicka med rött, lockigt hår ner till axlarna. Pojken som hon hade pratat med satte sig på sätet mittemot den svarthåriga, till vänster om dörren.

((Ska på träning nu, hinner inte rolla mer ikväll!))