103 dalmatiner (Prs)

Namn: Melwin Patricks
Ålder: 21 år
Utseende:
Familj: Mamma Anita och pappa Roger.
Övrigt: Melwin jobbar på en hundgård och äger hundarna Schall, Danny och Poppy, han äger även marsvinet Joey.

Aaaaaw.

Lets begin

Du börjar

Oki

Jag låste upp dörren och gick in. Alla hundar låg fortfarande och sov. Jag log och smög iväg till mitt arbetsrum. Det fanns massor av papper att fylla i. Min medarbetare Sven skulle snart komma också. Plötsligt hördes hundskall. Jag gick snabbt ut och såg alla hundarna vakna stå och skälla på Sven som hade kommit med mat.
- Haha godmorgon!, sa Sven.
- Tja, sa jag och log.


Alonzo satt bakom ratten i Cruellas bil. Hon hade nu suttit i fängelse för andra gången och skulle släppas ut. Rödljuset blev grönt och Alonzo trampade på gasen. Bilen for iväg.

Jag satt på mitt kontor. Utanför sken solen. Jag såg på klockan. Om fem minuter skulle jag ha ett möte. Jag hade blivit övervakare som min mamma. Jag tog upp koppen med grönt te som stod på skrivbordet och drack lite. Jag tittade på fotot av min dalmatin undan. Jag log. Hon skulle snart ha valpar


Cruella De vil var nu återigen fri från sitt straff efter att andra gången ha kidnappat oskyldiga dalmatinervalpar. Hon hade blivit botad på nytt av doktor pavlov och blivit av med sitt pälsberoende. Hon kände sig mycket stillsam och lugn nu. Hon tog av sig sina fängelsekläder och tog på sig en klänning. Svart och vit förståss och en kappa. Hennes hår som var hälften svart och hälften vitt var prydligt uppkammat i en hög boll på huvudet.

Alla hundar skällde högt på Sven som tittade på mig.
- Ska du inte ge dom sin mat då?, sa jag och log.
- Jodå, hämta era matskålar!, sa Sven. Alla hundar rusade iväg och hämtade en varsin skål i olika storlekar, sen ställde dem sig på ett led framför Sven och fick sin frukost.
- Fixade du mat till Joey?, sa jag och såg på det svarta marsvinet som låg i sin koja och tjöt högt.
- Jadå, i påsen, sa Sven och nickade mot en påse vid dörren.

Alonzo körde fort in genom grindarna och tvärnitade utanför fängelset. Förra gången tog han med sig Fluffy som en present, nu hade han en katt med sig. Förhoppningvis gillade hon katter också.

Efter några minuter knackade det på dörren.
-Kom in!,sa jag och harklade mig
Dörren öppnades och en av mina klienter kom in. Casper green. Han hade suttit inne för knarkinnehav i fyra år och var nu fri. Jag var hans övervakare och såg till så att han skötte sig.

-Hej,sa han och satte sig

-Hej. Hur har det gått på cafét?,sa jag

-Jodå,det funkar bra,sa han


Cruella vek ihop fängelsekläderna och la dem på sin säng i cellen hon hade haft,sedan gick hon ut ur fängelset. Hon drog ett djupt andetag och blundade. Sedan fick hon syn på sin bil.

Jag nickade och hämtade påsen, så fort det prasslade började Joey tjuta högt.
- Jaja ta det lugnt, skrattade jag och hällde upp mat till honom med.
- Borde vi inte göra nåt kul med hundarna?, sa Sven.
- Promenad?, sa jag.
- Visst, sa Sven.

Alonzo fick syn på Cruella och log genast.
- Miss De vil, sa han lite darrigt.

Jag antecknade allt han pratade om. Han hade jobbat på ett café som samhällstjänst i tre månader nu. Jag såg på klockan. Tiden gick så långsamt när casper var här. Han skulle jämt hålla på och prata om alla eleganta damer som han jobbade med på cafét. Jag himlade med ögonen.


-Alonzo! Min trogne betjänt! Har du väntat på mig?,sa Cruella vänligt och gick mot Alonzo