prs Dragon Fantasy

När AI såg tjejen hoppa upp på fötter insåg hon att tjejen antagligen inte heller var helt normal. Några ögonblick kände AI hopp för mänskligheten, när tjejen pratade artigt och reste sig. Hoppet försvann snabbare än det kommit till. AI suckade inombords samtidigt som hon kämpade emot impulsen att spring för att komma bort från lukten. Fortfarande rörde hon inte en min. Samma uttråkade utryck. Kunde hon ens visa andra ansiktsuttryck? Hon hade inte lust att försöka.
AI kände sig så hjälplös, hon önskade att hon hade krafter som var mer fysiska så hon kunde straffa tjejen på något sätt. AI tvivlade inte på att var starkare än den magra tjejen. Jobbet var på tivolit var väldigt fysiskt, AI hade muskler. Men om tjejen hade krafter var de helt klart fysiska. Inte värt ett försök. Var det bäst att bara vända sig om och gå? AI kunde inte göra så mycket annat. Dessutom ville hon bort från lukten.
Om AI kunde visa känslor skulle hon antagligen flina åt tjejens reaktion när hon såg bordet som dukade sig själv. Som ett försök till straff kunde AI faktiskt använda sina egna krafter. Kraften var inte menad att användas när hon var ensam med någon som gav henne uppmärksamhet. Då blev det enkelt jobbigt för personen att se på henne. Det var svårt att fokusera blicken och det var enkelt att få ont i huvudet. Och det gick inte riktigt att säga hur AI såg ut.
"Jag tycker synd om dig" sa hon enkelt, utan att verkligen tänka på vad hon sa, hon ville bara att tjejen skulle se på henne. Sedan använde hon kraften.

Rizzo såg inte åt kvinnans håll med en gång, hon var inte så intressant som det som har hänt. Men efter ett tag registrerar även Rizzos sega hjärna vad kvinnan sagt och något förvånat vänder hon sig mot kvinnan eller det som inte var kvinnan.
"Va?" sa hon något segt och rynkar pannan kvinnan var där men ändå inte.
"Vad i helvette." fräser hon till och drar ett djupare bloss som om det skulle bli enklare då. Hon tog ett steg fram där kvinnan borde vara, men hon kliver snett och far omkull och hon skrattar till ett drucket skratt. Hon hade väl inbillat sig allt och kvinnan hade väl gått.
Hon lägger sig ner på marken och drar ytterligare bloss, hon hade bara inbillat sig allt, inbillat sig kvinnan, det som hänt på marknaden. Nu ville hon bara dra in mer och det gjorde hon, tills cigaretten var slut och hon letade efter mer i fickan, något starkare.

AI stod hela tiden tyst och stirrade på kvinnan. Hon höll andan för att inte andas in röken. Det gjorde henne lite nöjd att kvinnan blev förvirrad, men det var inte riktigt tillräckligt för att AI hade lust att lämna tjejen. Hur kunde hennes liv ha gått så fel? AI hade en anledning, hon hade sålt sin själ till tivoli ägaren. Hon kunde inte bli fri.
"Varför gör du såhär? Har du inget bättre för dig?" frågade hon, med samma entoniga röst som vanligt. Hon hade fortfarande på sig sitt "kamouflage", kanske skulle tjejen fortfarande inte kunna se henne alls, vilket skulle vara ganska kul, eller så skulle AI framstå som en annan person som tjejen inte riktigt brydde sig om, någon en bara glömde när den gick. Så var det oftast när AI använde kraften, fast då brukade hon inte prata med folk, eller stå bredvid i princip osynlig ett tag.
AI granskade tjejen lite noggrannare. Hon såg ut att vara lite yngre än AI själv, vilket antagligen ingen som inte visste hur gammal AI egentligen var skulle gissa. Klädvis verkade de vara lite av varandras motsatser. AI kunde inte minnas en dag sedan hon började jobba på tivolit då hon inte hade haft långa byxor och en hoodie. Granskningen fick också henne att misstänka att tjejen inte bortskämd ungdom som hade ett problemfritt liv om det jämfördes med AI. Det var möjligt att hon faktiskt hade en förståelig anledning till att hon gjorde vad hon gjorde. Precis som AI själv hade haft.

Rizzo får tag i ännu en cigarett och låtsas först inte om vad det nu är som talar med henne. Hon lägger sig på rygg och ser upp i himmelen, drar ett djupt bloss med halvslutna ögon och ler åt det som spelar upp sig bara i hennes sinne, för hennes blick.
"Varför?" mumlar hon och kastar en blick på flickan, men det är som att hon inte reagerar att hon är där.
"För att jag kan, jag har tjänat ihop det själv då han inte gav mig i pengar. Jag ska arbeta ikväll till hyran och detta är härligt." sa hon i något lyckligt tonfall. Att hon köpte detta istället för mat sa hon inte och att hon egentligen ville bli av med det och hennes liv sa hon inte heller. Det var helt enkelt ett sätt i att stå ut med tillvaron något som ingen verkade förstå.
Rizzo drar några bloss till men ögonlocken blir bara tyngre och tyngre. Snart faller hennes hand ner på gräsmattan och hon tappar cigaretten. Rizzo drar nu djupa andetag och hon sover tungt.

AI gick i folkvimlet som fanns nu på det öppnat, färdig uppsatta tivolit. Det var kväll och folket i staden verkade uppskatta att det fanns något nytt att göra.
Även om det var väldigt mycket folk på tivolit hade AI inte fått till uppgift att hjälpa till någonstans. Istället skulle hon utnyttja att det var så mycket folk till att ta lite plånböcker. AI använde sin kraft så ingen gav henne någon uppmärksamhet. Skulle hon mot förmodan bli upptäckt skulle ingen kunna ha något klart minne av hur hon såg ut så fort vänt sig om. Inte för att det var någon större risk. I alla år AI hade varit en ficktjuv på tivolit hade hon blivit upptäckt en gång. Hon hade hunnit springa iväg innan någon kunde stoppa henne, och sedan kunde hon lugnt fortsätta jobba den kvällen, utan problem.
Medan hon gick omkring höll AI också utkik efter flickan från tidigare. Efter att hon somnat släkte AI snabbt hennes cigarett och lämnade henne. Hon hade tänkt kolla igenom tjejens fick för att beslagta andra farliga varor och möjlig se om hon hade lite pengar. Men hon gjorde det inte. Varorna ville AI inte ha i sina händer, det var illa nog att känna lukten. Den gav AI en viss känsla av enkel lycka. Som om hennes liv inte var så illa och att allt var okomplicerat och skulle bli bättre. En del av AI ville ha mer, den andra ville bara lägga sig ner och dö på grund av det. Hon litade i alla fall inte på sig själv med sådana saker inom räckhåll. Pengarna lät AI tjejen också behålla, hon behövde de säkert mer än AI själv. Sanningen var att AI inte hade så mycket användning av pengar. Det mesta hon fick tag på var hon tvungen att ge till ägaren, hur hon än fick det. Visserligen blev en antagligen bättre behandlad om denne tjänade in mer pengar. Men i detta fall var det inte värt det.
Om AI hade haft rätt om flickan, att hon hade någon slags kraft, skulle hon antagligen dyka upp på tivolit. Det drog åt sig folk med krafter. Det var ägarens fel. Om inte AI hade sin kraft skulle hon ha haft ett ordentligt liv.
AI drog upp sin luva över huvudet och stoppade händerna i hoodiens framfickor, inte för att någon egentligen kunde se det. Men det fick henne att känna sig säkrare på något sätt.

Rizzo var vaken och hon var i folkvimlet på marknaden. Hon hade vaknat av att hon var ensam och att allt var uppbyggt. Hon mindes vad som hänt som något diffust och visste inte vad som var sanning och vad som var det inte. Dessutom hade hon en hemsk huvudvärk som var efterdyningar av drogen. Hon hade tagit sig upp och tänt ytterligare en innan hon hade tagit sig ner.
Så nu var hon där, rejält berusad och drucken då hon även fått i sig alkohol. Hon stod och hängde vid ett träd knappt medveten om världen. Ett par män var med henne, försökte få hennes uppmärksamhet för att dra sig in i skuggorna och ha kul. Rizzo som var alltför borta följde med dem till en mer avskild plats där hon utförde sitt jobb med männen. Vad hon inte visste var att hon var skuggad av ytterligare en man, ägaren och han såg nöjd ut. Då de var klar lämnade de henne med kläderna i oordning och en sedel i ena handen.
Hon rättade till sina kläder och såg efter dem, medans hon la sedeln i flickan. Hon var ostadig på fötterna och visste med sig själv att hon inte borde fortsätta. Men hon tog klunkar ur en flaska hon hade i handen och gick mot dansen som var i full gång.

Efter ett tag fick AI syn på tjejen. Hon var i värre skick än tidigare. AI visste inte om hon borde känna medlidande eller avsmak. Det var avsmaken som var tydligast, men det var kanske inte helt rättvist. AI visste inget om vem tjejen egentligen var. Hon bestämde sig för att följa efter tjejen för att se vart hon tog vägen. Hon märkte snart att hon inte var den ända som gjorde det. Ägaren förföljde tjejen. När AI såg det stannade hennes steg av till viss del. Hon var rädd för ägaren, och om han också förföljde tjejen tänkte AI se till att hålla ett säkert avstånd. Ägaren var den ända som kunde känna märka och känna igen AI när hon använde sin kraft. Det var en av de största anledningarna han skrämde henne.
AI hade lust att varna tjejen, men hon misstänkte att det var försent. Även om det inte skulle vara det skulle tjejen aldrig lyssna på henne, som bevisat som tidigare. AI stannade upp mitt i ett steg. Det var sant, tjejen hade varit väldigt otrevlig emot AI. Varför funderade AI ens på att hjälpa henne? AI hade ingen aning, men hon ville i alla fall se hur det gick. Hon fortsatte hålla ett visst avstånd.

Rizzo stod och talade med ett gäng killar, kanske samma som förut, hon visste inte. Faktum var att hon var så där illa däran att hon inte kunde ta tillvara på sig själv längre.
Då kom en äldre kraftig man till dem och skuffade undan de andra männen. Han log mot henne, ett vad hon i sitt tillstånd tyckte trevligt leende, men det var skadeglatt. Vad Rizzo inte visste var att detta var hennes nya arbetsgivare.
"Hej min sköna." sa den storväxta mannen och drar undan en hårslinga från hennes ansikte. Rizzo ler ett drucket leende då hon vet vad han vill. Men hon är på väg att förlora balansen och snubblar till. Mannen skrattar och tar tag i henne.
"Bäst att jag tar dig till min vagn." sa han och lyfter upp henne. Utan motstånd låter Rizzo honom ta med henne, hon vet vad som skall ske. Men hon vet inte allt, hon vet inte att hennes liv kommer att ta en snabb vändning.
Ägaren ser till att hon skriver på kontraktet innan han gör ordning ett glas med en sömnbryggd, en sömnbryggd som gör att hon skall vakna långt senare då de lämnat staden bakom sig.
Men innan hon får den ger han sig på henne, han ägde henne nu som alla andra.

Dagar senare då de alla har packat ihop och de ska fara ligger Rizzo utslagen på en madrass i den stora lastbilen där alla är. Hon har ännu inte
gett ifrån sig en tillstymmelse till liv.

(Gjorde ett litet tidshopp nu om det är okej? )

AI vek undan blicken så fort ägaren började prata med tjejen. Hon skämdes över att hon inte kunde göra något.
AI var yngre än de flesta var när de skrev under kontraktet. Hon hade gjort det samma kväll som tivolit åkte vidare, så hon hade inga tankar på att fly förrän det var försent. Hon hade försökt fly i nästa stad de kom till, det var då hon hade insett sitt misstag på riktigt. Om tjejen hade varit yngre att AI varit redo för att göra mycket mer för att hindra henne att. Hon var kanske redo på att offra sitt liv för att rädda någon från det hon själv levde med.
Resten av tiden i staden förtryckte AI minnet av tjejen så gott hon kunde. Eftersom att hon sällan pratade, eller gjorde något annat som distraherade henne från sina tankar var det inte lätt. Men hon lyckades i alla fall glömma bort att känna sig skyldig. Det fanns inget hon kunde gjort. Även om hade försökt ordentligare skulle tjejen antagligen inte brytt sig.
Nu när det var dags att åka,och AI såg tjejen igen för första gången sedan första kvällen kände hon sig lite skyldigare igen, men framför allt förbannad. Hon skulle nu jobba med den otrevliga dumma tjejen. Toppen!
Ingen av de känslorna märktes utifrån. AI tittade enbart uttråkat och surt på flickans avsvimmade kropp.

((Det var nog bäst ))

Rizzo vaknar med ett stönande och tar sig för pannan då hon försöker resa sig upp. Hon märker att hon ligger på en madrass av något slag och att golvet gungar som de varit på havet.
Nu var det inte så, lastbilen hade startat men så mycket gungade inte. Det var bara Rizzo som kände så och inte heller hade hon aldrig varit ute på havet.
En gumma kommer fram till henne och lägger en blöt kall trasa på hennes panna och ger henne ett glas med vatten.
"Det går över." mumlar gumman och Rizzo som inte verkar fullt medveten ännu. Om henne sitter en massa människor på madrasser, kuddar, stolar och annat som fanns till hands. Ägaren var inte där han hade en egen vagn, men alla anställda fanns här.
"Var är jag? Vad hände?" mumlar Rizzo fram och kisar för att öppna ögonen. Hon hade inte något minne av kvällen och mådde hemskt, Vad hon än druckit var det för mycket. Hon som ofta brukade ta något hade legat däckad och fri i ett par dagar.