PRS mellan Selma... och Mikaela120

Matt kände det som en smärta genom hela kroppen. Som en hjärtinfarkt nästan. Fast i själen.
Och, han insåg att han ville kyssa Jake. Väldigt mycket. Otroligt mycket. Det kliade i fingrarna efter att röra vid honom. Ifall han ville att något skulle ske inatt var han tvungen att ta initiativet. Kanske skulle det bli en en-natts-sak. Kanske skulle Jake knuffa undan honom, men då kunde han skratta bort det. Matt kom undan med det mesta bara för att han var populär. Det var en ond värld han levde i, men han klagade inte över sin position i samhället.
Och, månen var bakom molnen. Ifall han inte ville flippa ut totalt så behövde han göra det nu.
Så, han följde efter Jake, in i skogen och så fort han inte kunde se någon annan längre så grep han lätt tag om hans handled, vände på honom och kysste honom.
Dumt, dumt, dumt, dumt, dumt, dumt, dumt, dumt, dumt, dumt, tänkte han samtidigt som han kände hur hela hans kropp slappna av i en suck. En kyss... Han hade aldrig känt något liknande.
Det kändes spännande och... fantastiskt.
Men, han visste att det skulle vara en väldigt kort stund. Han visste att Jake skulle knuffa bort honom vilken sekund som helst. För Matt var galen. För Matt var pansexuell. Det var inget man var i dessa kretsar. Hälften av ungarna visste inte ens vad pansexuell innebar. Men, Matt visste. Och Jake fick honom att inse det mer och mer och mer.
Han hade stött in i honom med flit. Men, det kunde inte Jake få veta. Det kunde inte någon få veta.

Jake såg in i Matts ögon. Han hade kysst honom. Stjärnorna sken, vatten var vått, och Matt hade kysst Jake. Bara sådär. Alla fantasier han haft om att det här skulle hända, men som han vetat aldrig skulle bli sanna... Nu hade det hänt.
Jake tittade bort och kände hur kinderna hettade till. Sluta Jake sade han till sig själv. Han är full... Han gjorde det säkert för att ge dig falska förhoppningar. Han gjorde det för att spela ett spratt.
Jake vände sig mot Matt igen. "Men... v...varför?" Direkt efter att han frågat så tittade han upp på himlen igen. Det var fullmåne, men det syntes knappt för alla gråa moln.

"Varför? Uhm... Ja... bra fråga... Uhm..." Matt famlade med orden samtidigt som han tittade upp mot månen, nervös. Han visste vad som skulle ske.
Dumt. Dumt. Dumt. Dumt.
Vad hade han gjort? Varför?
Matt kände hur han själv rodnade samtidigt som paniken gjorde honom nykter. Och fullmånen. Utvecklingen hade startat. Damn it. Han hade inte riktigt förväntat sig det. Han hade räknat med att han skulle hinna hem.
"För att du verkar som en underbar person jämfört med alla andra", sade han kanske aningen för snabbt. "Och det är exakt därför jag måste..." Han bet ihop käkarna när smärtan sköts ut genom hela hans arm. "... Dra. Exakt... Dra", sade han snabbt, släppte flaskan och började backa.
Han flämtade till, kände hur armen vred sig på ett konstigt vis.
Dumt. Dumt. Dumt.
Han såg fortfarande Jakes ansikte. Vilket betydde att Jake såg hans ansikte. Vilket betyder att Jake såg allt.
Dumt. Dumt. Dumt.
"Dumt... Dumt... Aj, fan i helvete. Korkat", muttrade Matt medan han tog stöd mot ett träd, bet ihop käkarna. Han rev med klorna längs det, försökte att få bort den kliande känslan. Han ville jaga. Men, han fick inte.
Dumt. Dumt. Dumt.
Varför gick han till det här partyt?
Dumt.
Men, på något mirakulöst vis så kom han till sjön och hans skrik av smärta tystnade av vattnet som kom in i hans mun. Han hade en evig kamp om att skrika eller andas. Försökte han ta luft så fick han inte skrika. Och, ifall han skrek så blev han av med all luft.
Dumt. Dumt. Dumt.

[Jag blev förvånad att du svarade för att vara ärlig xD)