Malfoy och Granger

Kapitel 3

Hermione

Jag gick ut från Snape's klassrum och sprang ikapp Harry och Ron.
"Vad tusan har hänt med Malfoy?" frågade Ron förvirrat.
"Va? Vad menar du? Han är väl som vanligt?" ljög jag.
Jag tyckte också att han betedde sig konstigt.
"Jamen han stod ju upp för dig. Han erkände att han fällde dig. Det är inte likt han," fortsatte han.
"Ron har faktiskt rätt Hermione. Malfoy beter sig, ehm, snällt" sa Harry.
"Han är nog lite förtjust i dig, Hermione," sa Ron med löjlig röst.
"Var inte fånig, Ronald. Malfoy avskyr mig," svarade jag.
Han avskyr mig. Det var jag väl medveten av. Ändå blev jag lite ledsen när jag tänkte på det.
Hela vägen till Försvar mot svartkonster lektionen sjöng Harry och Ron små kärlekssånger om mig och Draco. När vi äntligen kom fram slutade de sjunga.

Klockan 6

Jag gick mot Snape's klassrum med tankarna snurrande i huvudet. Varför hade Draco egentligen erkänt att han fällde mig. Jag suckade och struntade i det. Jag antar att folk kan förändras på ett sommarlov.
Jag kom fram till klassrummet och öppnade dörren. Där stod redan Snape och Draco.
"Där är du ju Ms. Granger," sa Snape och både Snape och Draco kollade på mig.
"Ni ska städa upp här. Både efter det som ni har orsakat och det som fanns här innan. Ni ska städa på mugglarsätt. Det lär ju bli enkelt för Ms. Granger. Jag kommer tillbaka om 1 timme och då ska det vara rent här." fortsatte Snape och gav oss varsin kvast. Sen gick han.
"Ja, det är bäst att vi börjar," sa jag och började sopa.
Draco kollade på hur jag gjorde och försökte göra likadant. Fast han slog mest upp och ner med kvasten.
"Har du aldrig städat förut eller?" frågade jag och skrattade.
"Nä, vi använder bara magi till sånt hemma. Vadårå?" svarade han.
"Kolla, såhär gör man," fortsatte jag och visade han hur man skulle göra.
Efter ett tag så sopade han ganska bra.
Efter 45 minuter var vi klara. Jag hade aldrig sett det så rent här. Jag tog våra kvastar och ställde dem mot en vägg.
Sen ställde jag mig bredvid Draco igen.
"Wow, det är verkligen rent här," suckade Draco.
"Ja, jag gillade hur du sopade först," svarade jag.
"Men jag hade ju faktiskt aldrig gjort det där tidigare," svarade han.
Jag började skratta.
Sen blev allt tyst. Draco kollade med sina gråa ögon in i mina bruna. Sen kysste han mig snabbt.
Jag fylldes av så många känslor.
Draco kollade på mig förvånat som om han inte fattade vad som precis hänt.
"Ja-jag, jag tror Snape kommer snart så. Jag går och sätter mig där borta," sa jag lite generat och satte mig på en stol i andra sidan av rummet.
---
Jag blir jätteglad av att några har börjat läsa den

Jättebra kapittel!
Jag gillar att du har fångar Rowlings karakrärer, liksom man märker att det är Herminoe du skriver om!

Super *bevakar*

Kapitel 4

Hermione

Nästa dag regnade det på Hogwarts. Men det var helg så det var ett bra tillfälle att sitta i sällskapsrummet och plugga. Eller att försöka hålla sig borta från Draco.
"Hur gick det igår med Malfoy?" frågade Ron medans vi var på väg till Stora salen för att äta frukost.
"Va? Vadå? Vad är det med Malfoy? Vi gjorde inget! Vad menar du?" svarade jag nervöst.
"Ta det lugnt. Hur gick det igår på kvarsittningen?" frågade Ron igen.
"Heh, jaha. Ehm, vi fick städa. På mugglarsätt. Det gick väl bra. Han är ganska trevlig faktiskt," svarade jag och rodnade.
Jag var fortfarande förvirrad från det som hände igår, men han var faktiskt inte så hemsk som jag trodde.
"Trevlig? Sen när blev han trevlig?" frågade Ron spydigt.
"Ni sa ju själva att han betedde sig konstigt. Jag tror han bara är missförstådd," svarade jag.
Jag blev på något sätt arg på Ron.
"Missförstådd? Vad kan det bli för missförstånd av att kalla någon för smutsskalle?"
Ron lät väldigt sur.
"Han är inte trevlig, Hermione," fortsatte han.
"Just nu är det bara du som beter sig otrevligt," snäste jag åt honom och gick ifrån han och Harry.
Jag kom in i stora salen och satte mig bredvid Ginny.
"Hej," sa jag lite snabbt till henne och tog för mig frukost.
Jag kollade mot Slytherin bordet.
Där satt Draco bredvid Pansy. Pansy pratade på med Draco men det syntes långa vägar att Draco inte alls var intresserad av vad Pansy hade att säga.
Draco kollade snabbt på mig, och sen kollade han generat ner i hans tallrik.
Jag åt upp min mat och klev upp från bänken. Jag kollade åt Ron och Harrys håll och såg att Ron viskade något till Harry. Sen kollade de på mig och skrattade till.
Då fick jag nog.
"Ron, jag vill prata med dig," sa jag argt.
"Jag äter," svarade Ron och började tugga på en macka.
"Jag bryr mig inte. Vi ska prata nu!" fortsatte jag och slog mackan ur hans hand.
"Herregud, lugna ner dig," svarade han och ställde sig upp.
Vi gick ut från Stora salen och ställde oss i ett hörn.
"Ron, jag är så trött på hur du ska bete dig hela tiden,"
Ron tittade frågande på mig.
"Du ska veta att du bara kastar sten i glashus när du säger att Draco är otrevlig. Du är faktiskt inte så snäll du heller ibland," fortsatte jag argt.
"Är jag otrevlig?" frågade han.
Han började också låta arg.
"Ja, det är du!"
"Då kan väl du börja hänga med Malfoy. För ni båda två är lika störa töntar." morrade han till svar och gick tillbaka till Harry.
Jag satt mig på ett trappsteg. Sen kom tårarna.
Jag menade inte att förlora Ron som vän. Jag var bara så trött på honom. Och alltid när jag blev ovän med Ron, blev jag också ovän med Harry. Jag begravde ansiktet i händerna.
"Hur är det?" frågade någon.
Jag tittade upp och såg Draco.
"Jag är helt okej," svarade jag och torkade mig i ögonen med ärmen på min tröja.
"Är du säker?" frågade han.
"Nej," svarade jag och tårarna började rinna ner för kinderna.
"Det är bara det att, Ron är så dum," fortsatte jag och snyftade.
"Det visste jag redan. Men du borde inte bli behandlad dåligt. Jag vet att jag inte har behandlat dig så snällt heller, men jag ångar mig," svarade han.
Jag vet inte vad som flög i mig, men jag slängde mig runt halsen på Draco.
"Jag förlåter dig," sa jag tyst och snyftade.

Åh, men super!

MER,MER,MER!!!!!!!!!!!!!! NUUUUUUUUUUUUUUUU

(*bevakar*)
MER!!!

*bevakar* helt klart

SUPER BRA MEEERA

MER