Våga vara rädd

1 september

Varje år var det likadant. Veckan innan skolstarten alltså. Breven med listor som skulle komma, nya klädnader som skulle köpas och sys upp, alla böcker, och självklart middagen vi äter tillsammans med familjen Weasley den 31 augusti.
Och nu var det tydligen dags igen. Det ringde på dörren, några sekunder senare hörde jag den öppnas och jag hörde mammas och Hermiones entusiastiska röster. Trött och ganska irriterad reste jag mig upp och gick ut i hallen där de kramade om varandra. Rose stod någon meter bakom dem, i dörröppningen, men jag lät inte ens min blick snudda vid hennes. ‘’Ni träffades igår’’ sa jag entonigt till mamma, och jag hörde pappas steg bakom mig. ‘’Ron!’’ utbrast han och ger sin vän en stor kram. Jag vände irriterat bort blicken från dem. Hugo ställde sig bredvid mig, han var 13 nu men nästan lika lång som jag. Jag avundades hans ansikte, den raka näsan, leende munnen och glittrande ögonen. ‘’Svårt att tro att det var typ 30 timmar sedan de träffades’’ muttrade han och jag log. Lily kom springande nedför trappen men stannade till då hon såg Hugo. Jag såg hur rodnaden steg på hennes kinder och hon tvekade på att gå fram. ‘’Lily!’’ sa Hugo men jag hörde en orolig klang i hans röst. Min syster var lång, nästan 170 centimeter, och hennes röda hår väckte uppmärksamhet vart hon än gick. Hon var inte speciellt söt heller, om jag får säga det själv. Men blicken i Hugos ögon sa något annat, när han log mot henne och kramade om henne. Jag såg hur Lily stelnade till och skrattade för mig själv.
James, som skulle börja sitt sjunde år på hogwarts, kom ut från sitt rum med håret åt alla håll. Han hade nog glömt att vi skulle ha gäster idag.
Alla glada hälsningar avbröts av ett högt skärande pip från köket, och mamma ryckte till. ‘’Visst fan, kalkonen!’’ muttrade hon och skyndar iväg.
Efter att vi hade ätit var jag tvungen att sitta kvar och prata, trots att allt jag ville var att gå upp till mitt rum och sova.
När klockan till slut blev halv elva på kvällen reste sig Hermione. ‘’Nej, vi måste nog åka hem nu’’ sa hon och Hugo reste sig också upp. Rose tvekade lite, men följde efter.
Ron satt kvar på sin plats, han stannar alltid kvar på kvällarna, åker inte hem förrän sent på natten. När Rose, Hugo och Hermione åkt gick jag uppför trappan och in på mitt rum. James följde efter mig in, och jag undrade självklart varför. Det svaret skulle jag få.
‘’Albus’’
Jag ignorerade honom, men han fortsatte säga mitt namn. ‘’Vad?’’ suckade jag, samtidigt som jag drog fram mina jeans och en vanlig t-shirt.
‘’Rose är kär i dig’’ sa han. Jag stelnade till, trodde inte på vad jag hörde, och vände mig långsamt om. ‘’Va?’’
Han flinade. ‘’Visste du inte det?’’ och jag skakade på huvudet. ‘’Hur fan har du lyckats att inte märka det?’’
Jag höjde på ögonbrynen. ‘’Är du seriös?’’
Svaret blev en nickning. ‘’Du gillar väl henne med?’’ Jag kunde inte hålla gapskrattet inne, men höll mig för munnen. ‘’Rose? Hur skulle jag kunna gilla Rose’’ skrattade jag.
James gav mig en irriterad blick. ‘’Rose är faktiskt söt, James’’ muttrade han och jag skakade på huvudet. ‘’Det tycker jag inte’’
Utan ett ord lämnade han rummet. Den kvällen hade jag svårt att somna, eftersom jag bara kunde tänka på Rose. Var James verkligen seriös?
Tillslut lyckades jag ändå slappna av, och föll ner i en drömlös sömn….


‘’Albus!’’
Det var Lily som väckte mig nästa morgon, med håret uppsatt i en hästsvans och ett glatt leende på läpparna. ‘’Vi åker om en kvart!’’ Jag frös till is, i en halv sekund, för att sedan kasta mig upp. ‘’En kvart? Hur ska jag kunna hinna det?’’ fräste jag, och Lilys glada leende försvann. ‘’Du kanske skulle bett någon väcka dig tidigare’’ muttrar hon och går ut ur rummet. Efter att ha dragit på mig jeansen jag la fram igår, och tröjan, rusade jag nedför trappan. Frukosten stod framme på bordet och jag bredde snabbt en macka som jag tuggade i mig medan jag sprang runt och plockade ihop det sista.
Jag var ganska säker på att jag hade med mig allt, men jag kunde inte hitta min trollstav. Jag rusade runt i huset och letade överallt, vart fan var den?
‘’Albus, ta det lugnt!’’ fräste mamma när jag började rota i James väska. ‘’Vad håller du på med…?’’ sa James som kom in i rummet samtidigt som jag drog upp min stav från hans fack med underkläder. ‘’Vad fan James?’’ sa jag argt och höll upp den. Han flinade och jag kände ilskan bubbla upp inom mig. Jag tog två steg fram och slog honom så hårt jag kunde i magen. Hans överkropp föll framåt och han började kippa efter luft. Det var nog bara jag som hörde orden han väste till mig. ‘’Jävla bög’’
Rodnaden steg på mina kinder, men jag ignorerade vad han sagt och gick snabbt iväg för att hämta min väska.
En halvtimme senare stod vi mellan perrong 9 och 10 på king’s cross tågstation. ‘’Albus, du först’’ sa mamma och knuffade mig framåt. Jag nickade och började gå mot pelaren med snabba steg. Blundade precis innan jag skulle kolliderat med den, och fortsatte gå. Plötsligt stötte min vagn emot något, hårt, och jag hörde något falla och dunsa emot golvet. Jag öppnade ögonen och tittade ner på den jag kört på, och försökte undvika att möta hans blick.
‘’Vad fan, Potter’’ muttrade han, och när jag väl vågade möta hans blick vek han undan. Han borstade bort smuts från sina jeans och gav mig en irriterad blick under sina långa ögonfransar som gjorde mig alldeles varm inombords. ‘’Du kanske skulle stått och dagdrömt någon annan stans, Malfoy’’ blev mitt svar, fast jag helst av allt ville fråga om han gjort sig illa. Scorpius reste sig upp och gick iväg, jag såg hur han gick upp bredvid sin pappa och sa något. Draco Malfoy gav oss ett ögonkast, och jag visste inte varför, men pappa log mot honom. Ännu mer chockad blev jag när Draco log tillbaka. Ingen annan hade märkt något, och jag bestämde mig för att strunta i det.
‘’Okej, kom igen nu’’ sa mamma och började fösa oss framåt som en hord med får. Jag tog ett steg efter James upp på tåget och Lily följde efter. Jag såg Scorpius kliva på några vagnar bort, och skulle gått åt hans håll om inte Lily dragit mig i armen. ‘’Kan inte du sitta med mig, Albus?’’ Jag nickade och följde efter henne.
‘’Fel håll! Fel håll!’’ skrek en röst inom mig men jag fortsatte gå bort från honom, tillsammans med min syster. Hon hittade snabbt kupén där hennes vänner satt och jag gick efter henne in. Några av tjejerna kastade långa blickar på mig, men det berörde mig inte. De kom snabbt in på ämnet smink och jag började dagdrömma, såg Scorpius ansikte framför mig, och där satt jag med fyra trettonåriga tjejer, på väg tillbaka till Hogwarts.



----------------------------------
Well people, here it is.
Om no taggar folk ni tror vill läsa så kan ni få en kaka och en kram ♥

Super bra ♥

♡.♡ Åh herregud låt mig krypa ihop i ett hörn och gråta för det här är så jäääkla bra♥ Alltså allvarligt, jag överdriver nt när jag säger att det här är den bästa fanficen på mugglis < 33

DU ÄR SÅ BRA OCH DET HÄR ÄR MITT NYA KNARK SÅ JAG KOMMER DÖ OM DU INTE LÄGGER UPP MER SNART

Rainbow cat :3, läs. Nu. Om du inte gör det kommer jag... kommer jag... KOMMER JAG SNO DINA SAXAR!

Oh btw i loved dat drarry-moment too c:

Alltså detta är fantastiskt jag är död denna ff:en är den bästa på hela mugglis (som Isabelle Granger) redan sagt) alltså ååh kvinna du är så duktig ♥♥♥

Aww tack ♥
Isabelle Granger ofc, Drarry is everywhere ♥

Awesome!♥
Ännu mer awesome blev det när det lilla Drarrymommentet kom♥

Goodeligood lilla rosa apa.
Jag bevakar.

Pink Yaku Duli Tumbili!

Funderar på att skriva nästa kapitel nu c;

GÖRT!

Go, what are u waiting on?:d