Blod moon (Privat)

(skulle det inte vara minst tre meningar?)

"Gör det. Gör bara inget dumt bara." Han kom ner och såg på dörren och lade huvudet på sned. Sedan vred han på sig och satte på radion och sjönk ner i soffan. Slöt sakta ögonen.
"Jag avgudar verkligen min syster. Men ibland är hon för mycket."

Layla njöt av den friska kvällsluften hon såg sig omkring hon ville hitta på något. Ett litet barn kom fram till henne och drog i hennes kjol hon såg på barnet.
" mamma " sa den lilla flickan
" Eh nej lillan jag är inte din mamma " sa Layla förvirat.
" Jo " sa fickan. Layla började gå ifrån barnet men det lila barnet följde efter henne. Barnet måste ha tappat minnet eller något tänkte hon.

Han lutade sig tillbaka i stolen och han rycktes tillbaka när han hörde den unga kvinnans röst från radion. Han lutade huvudet på sned och lyssnade. Hon lät söt, smart och väldigt lovande.
Ett leende spred sig på hans läppar och han reste sig upp medan han drog på sig jackan även om han inte behövde det.
Han skulle på kändisjakt.

Layla förföljdes av barnet
" Hörru ska inte du till mamma nu ? " frågade Layla
" Du är min mamma " sa barnet. Barnet kramade Laylas ben hon suckade irriterat.

Han gick på den mörka gatan och såg in i de små affärerna innan han hörde en bekant röst och en mycket mindre. James Spratt till och han log stort när han såg vem det var.
"Vem är det där käraste syster?" Han flinade och pekade på barnet.
"Är det där din leksam som far lovade?"

Layla suckade nu kom James också just rätt person.
" Leksak jo visst irriterande leksak " sa Layla
" mamma " sa barnet.
" för sista gången jag är inte din mamma " sa Layla hon hade god lust att döda barnet.

Han log stort och lyffte upp barnet.
"Ska du ge mamma en puss?" Han log och började gå med barnet.
"Vet du vad? Din mamma är säkert hemma och gör i ordning din mat.." Han såg på barnet.
"Hur gammal är du sötnos?" Han började bli orolig och såg över axeln.
"Har du gjort något än?"

" Nej jag har inte gjort något ungen var sådär konstig när den kom fram till mig " sa Layla. Hon var inte på bra humör och vart på ännu sämre humör när James nästan skyllde på henne på grund av barnets beteende.

(ttre meningar. jag kommer påminna dig när du missköter dig )

Han suckade och såg sig om och började gå fram till närmaste huset och knackade på.
"Jag hoppas din mamma bor här. För det här är ett sånt fint hus. Har du ett fint rum?" Han såg ner på flickan och log. Inga barn skulle dödas. Det klarade han inte av. Visst han var en vampyr men ingen barnmördare.

Layla stod med ryggen mot dom barnet var för gullig för hennes smak. Hon såg snart en kvinna komma springande
" Nora lillan där är du " sa hon oroligt och lyfte upp henne.
" mamma " sa flickan som alltså hette Nora. "Äntligen tänkte Layla hon slapp blev kallad för mamma. Om inte dom ville dö så var det bäst för dom själva att ge sig av på en gång.