DA klarar allt... Även tidsresor? [PRS]

Monni

Alla stirrar på hatten som börjar sjunga en sång om de olika elevhemmen.
Elevhemssången
-Oh hjälp var lång den var.., viskar jag till Ellie.
-Ja och den handlar om att vi ska hålla ihop, svarar hon. Jag tittar mot slytherinarna och viskar;
-Hålla ihop? Med dem? Jag tystnar snabbt när Professor McGonagall tittar ut över stora salen.
Jag tror att de flesta faller in i någon slags dvala som tar in namnen och elevhemmet och inget annat och bara bryts när en elev sorteras till deras elevhem. Jag drar en lättnadets suck när Rose Zeller sorteras till Hufflepuff och efter Professor Dumbledores tal griper jag tag i en form med stekt kött och lassar upp det på tallriken.

Jag tittar på medan Monni lassar upp kött på talriken och jag tar sedan av köttet efter henne. Sedan tar jag en massa andra saker och börjar tillslut äta. Och mmmm vad gott det är! Sedan säger jag till monni- jag undrar om Dumbledor brukar klippa sitt skägg? Sedan börjar båda skratta och jag sätter nästan i halsen men sedan lyckas vi sluta skratta och börjar prata om allt vi gjort under sommarlovet. Jag var först på hemma och sedan åkte jag och min familj på semester i Frankrike. Monni säger att hon inte haft så roligt sommarlov. Men det var kul när du kom till mitt hus och vi spelade quiditch. Sedan kom efterrätten och jag tog tag i en skål med vaniljglass

Monni

När efterrätten kommer kastar jag mig mot rabarberpajen och öser upp vaniljglass och vispgrädde bredvid.
-Så Luna var var du på Hogwartsexpressen och när vi åkte vagnarna, frågar jag när jag har tagit till mig.
-Jag åkte med Harry Potter, Hermione Granger, Ron Weasley, Neville Longbottom och Ginny Weasley, svarar hon drömmande. Om jag inte hade vetat att hon alltid pratar så där hade jag trott att hon var kär i någon av dem.
-Jaha, säger Ellie, vi letade efter dig.

Efter middagen i stora salen går vi upp till Ravenclawtornet med Luna och när vi kommer upp har det samlats en liten klunga med andraårselever utanför.
-Vad är frågan, frågar Ellie medans Luna står och ser drömmande ut. Jag går fram och knackar med portklappen som ser ut som en örn. Vad är det som fortsätter för alltid? frågar en mjuk röst. Det är tyst i en sekund.
-Tiden fortsätter i all evighet tills allting slutar, säger Luna drömmande och rösten svarar Klokt svar.

När vi kommit in i Ravenclaws sällskaps rum går vi tre upp för trappan till tjejernas sovsalar. Sedan går vi till vårt rum och innan jag slänger mig på min säng så ger jag Nellie min uggla lite vatten och så öppnar jag buren. Plötsligt säger Monni- titta det ligger ett brev på din säng Elli. Oj vem kan det vara ifrån undrar jag? På framsidan står en text. Så här stod det: Om du denna profetia lyssnar på kan det ödesdigra följder få.

Monni

Jag ser hur Ellie bleknar och öppnar kuvertet och börjar med mässande röst läsa från ett pergament

Om du denna profetia lyssnar på
Kan det ödesdriga följder få
Födelsedatum kluriga är
Men deras skall ni få höra här
Månad och dag är fjorton delat i två
Och den andre skall födas månad nummer fyra tio dagar innan nästa månadsfrö skall så
Två flickor födda år tvåtusen
Skall söka efter råttan knappt värd att kallas musen
De skall genom tiden glida
Och i kriget stå på den utvaldes sida
Detta är en varning ni fått
För tiden mäts i olika mått
Ni skall undra vem förrädaren är
När ni fyra modiga pojkar lär känna där
Två gamla trollkarlsätter med stor rivalitet
Där en från vardera tillsammans blir en enhet
De skall som bröder uthärda det mesta
Och skämta med de flesta

När hon har läst klart blir både jag och Ellie blekare och stirrar på varandra.
-Jag är född den tjugonde april, viskar Ellie.
-Och jag är född den sjunde juli, viskar jag tillbaka,

Och eftersom min pappa ville att jag skulle lära mig de gamla trollkarls ätternas historia så vet jag att blacks och potters familjer alltid haft stor rivalitet.

Monni

Vad tänker du på? Viskar jag skrämt och dimper ner på sängen och plockar fram min trollstav, rosenträ 11 1/2 tum enhörningshår.
-Geminio, muttrar jag och pekar med trollstaven på min klädnad. Genast dyker en till klädnad upp på sängen och även den duplicerar jag. När jag är klar ligger det fyra klädnader på sängen.
-Colovaria, säger jag tydligt (jag har lärt mig att det inte blir rätt färg om man inte säger det tydligt) och tänker på rosa. Inte den rosa som den nya försvar mot svartkonstläraren, Professor Umbridge bar utan en lugn mjuk färg.
-Colovaria, säger jag igen och den här gången tänker jag på silvergrått. När jag har gått igenom de två sista är de en vit, med glitter i rosa och lila och en ljus blå. Jag tänker att jag får ändra på dem mer senare och vänder mig med ett djupt andetag mot Ellie.
-VAD??!! Utbrister jag när jag ser hennes ansiktsuttryck, Det hjälper mig att lugna ner mig.
-Jaha, säger hon tvekande.
-Så fattar du någonting mer av profetian, mer än att den handlar om oss? Undrar jag.

Nu har det gått en vecka sedan terminen börjat och allt är i full gång med läxor och quiditch träning. Jag tänker på profetian väldigt mycket och jag tror att Monni också gör det men vi pratar bara ibland om den. Nu var det lördag och jag och Monni hade precis ätit frukost. Sedan sa Monni medans vi gick upp till vårat sällskapsrum- Elli tror du att det kan vara en tidvändare profetian syftar på när den säger att vi kommer glida genom tiden? - Jag tycker att det låter helt logiskt Monni ,sa jag, vi kan ju alltid gå till biblioteket idag och läsa om dom. När vi kommit fram till dörren knackade jag på dörren. Då sa örnen som gåta - vad är det som mäter en sak slut? Som svar sa jag.- detta är tiden. - Bra svarat sa örnen och dörren svängde upp och vi gick in i Ravenclaws sällskaps rum. Jag gick och hämtade en pergament rulle medan Monni satt kvar i sällskaps rummet. När jag kom ner igen sa hon jag undrar vilka de fyra modiga pojkarna är. Hon hade ett undrande uttryck i ansiktet. Ahh sa jag kanske får vi reda på det i biblioteket. Eller när profetian slår in sa hon.

Monni

Jag känner en krängning i magen när jag sa att vi nog fick reda på vilka de fyra modiga pojkarna var när profetian slår in.
-Den behöver inte slå in, svarar hon fördröjt och börjar vira sitt svarta hår runt sin trollstav.
-Inte? frågar jag som svar.
-Har du inte lyssnat alls på lektionerna i spådomskonst? frågar Ellie irriterat.
-Ehhm, nej..., svarar jag henne.

Jaha dåså borde du ha lyssnat på proffesor trealawney för hon sa att man inte kan ändra sitt öde.