Nån som vill?

"Det är bara svårt att stanna när man springer full fart..." försökte Todd förklara och skrattade nervöst.

Todd betraktade henne medan hon tyst drack något varmt ur en pappersmugg, troligtvis kaffe. Han bet sig i läppen och försökte svälja sin nervositet. Bara ut med språket så jag kan gå sen!

"Jag letar efter en pojke som heter Todd Denton Home"

Todd spärrade upp sina ögon och stirrade förvånat på henne. Varför letade hon efter honom? Vad ville hon? Vem var hon? Todd svalde och försökte lugna ner sin puls som hade börjar rusa vilt igen.

'Tyvärr, jag känner ingen sån' sa han och vände sig om för att gå iväg.

Arya skrattade till kort och glädjelöst då hon såg hur han ville fly.
"Jaså gör du inte? Du känner inte någon med det namnet?" säger hon silkeslent och lutar sig mot ett träd.
"Du känner inte till någon med det namnet? Att det brukar hända honom märkliga saker? Att han kanske både har dyslexi och ADHD? Att han lätt kan hamna i trubbel av saker som inte är hans fel? Att han kan se saker andra inte kan?" sa hon lugnt och drack sitt kaffe, väl medveten om att pojken skulle vända sig om, hon visste att det var han och hon gillade att leka med sina offer.

Todd stannade och stirrade tomt framför sig. Hon började räkna upp saker. Saker som stämmde om honom. De sakerna hände Todd ofta, varje dag. Han sneglade bak över sin axel. Hon stod nu lutad mot ett träd, drack sitt kaffe och såg väldigt nöjd ut.

'Nej, jag känner ingen...' sa han, trots att han visste att hon inte trodde på honom. 'Jag känner inte denna kille'

Han såg in i skogen, vad ville hon honom? Han svalde och sneglade på henne. Det hon höll i handen. Det långa, bronsblänkande metallen. Det var ett svärd, men varifrån hade hon fått den? Och hur kunde hon gå omkring med ett svärd mitt bland folk? Kanske var hon en cosplayare, eller kanske en Lajvare. Kanske hade hans vänner skickat henne för att spela henne ett spratt.

Plötsligt kände sig Todd med ens lugnare. Hon kunde vara vem som helst som bara bestämde sig för att spela honom ett spratt. Anledningen till att hon visste hans namn var säker också något självklart. Kanske han hade tappat något som han hade skrivit sitt namn, eller så kunde hon bara gissat och haft en väldans massa tur. Ingen anledning att ble nervös för.

'Så, vad vill du dendär....Todd?' Frågade han.

Arya log och släppte svärdet hon hade hängandes längst sidan. Hon började istället koncentrera sig på kaffet som om det upptog all hennes intresse.
Men hon såg blickarna från honom, såg hans blick på svärdet.
"Jag vill tala med honom om hans riktiga föräldrar, om att han är ovanlig men på ett bra sätt. Att det finns många som honom som har samma problem som honom." sa hon och mötte sedan hans blick, hon var inte alls lika hotfull längre.
"Att inte alla kan se detta svärd så som inte alla kan se alla monster och det oförklarliga som händer om honom." sa hon med allvar.
"Jag vet, jag och många till."

Todd såg på henne, slukade varenda ord hon sa. Ovanlig på ett bra sätt? Det fanns många med samma problem? Todd hade svårt att tro hennes ord. Varför skulle han tro hennes ord? Vad hade hon gett honom som bevis att han kan lita på henne? Han visste inte ens vad hon hette. Hon hade bara kommit mot honom, sett hotfull ut och berättat att hon letar efter en Todd Denton Home. Trevlig hade hon inte direkt valig heller.

'Monster? det finns inga monster' sade Todd svagt, om det var till henne eller sig själv visste varken han eller någon annan. Han rynkade pannan och såg på henne 'Monster finns inte'

Hon måste gjort någon sökning på honom, eller något. Det kunde inte vara sanning att det fanns flera "som honom". Vad visste hon om honom och hans problem? Det var inget som angick en främling på gatan. Hans så kallade problem tillhörde han själv, hon hade ingen rätt att lägga sig i!

'Vad angår det dig?' frågade han med skakig röst.

"Ja monster. Erkänn att det hänt dig något ovanligt du inte kunde förklara. Något hände som bara du såg ingen annan och du fick skulden. Kan gissa att du fått byta skola ett antal gånger med." säger hon trosvisst och sätter sig ner medans hon pekar upp i trädets krona.
"Ett sådant monster tillexempel, de kommer nu. Två halvblod på ett och samma ställe." sa hon och kom upp på fötter. Hon hade druckit upp sitt kaffe och såg på monstret, väntade på attack.
"Jag är Arya, en av Nikes döttrar. Vem min far är behöver du inte veta.." sa hon kort.

Todd blängde på henne. Varför skulle han erkänna? Vad hade hon med saken att göra?

Hon pekade upp mot trädkronan medan hon babblade på.
"Ett sådant monster till exempel"
Todd spärra upp ögonen, vad var det där för något? Uppflugen på en av grenarna var en flicka. Hon hade lång, råttfärgat hår nästan sämre vårdat än Todds egna hår. Hon hade på sig en en gång vit, enkel klänning som nu var nästan bara trasor som hängde över hennes axlar. Från armarna växte bruna fjädrar ut och formade ett par vingar och istället för vanliga fötter hade hon gripklor, som en stor fågels.

Todd svalde, och tog några steg bakåt. Hon igen?

Todd sneglade på skinnjacks-tjejen. Hon presenterade sig som Arya, "en av Nikes döttrar". Nike? Var det någon som Todd borde känna till? Varför skulle han bry sig om hennes föräldrar? Han såg tillbaka till fågel-flickan. Hon gav honom ett leende och lade huvudet på sned. Todd tyckte hon faktiskt såg en aning söt ut, tills hennes leende förvrändes till ett galet grin och blottade sylvassa tänder.

Todd hörde vingars flaxande och grenars knakande från träden runtomkring, var det fler av dem?

"Nej men oj." sa Arya milt förvånat, som hon hade talat om vädret och såg upp i trädets krona då fler av flickans systrar dök upp.
"Så du har hämtat dina systrar?" sa hon artigt och ställde sig vid Todd för att få en bättre översikt över det hela.
"Då vi båda är halvblod, alltså en dödlig förälder och en gudaförälder lockar vi till oss sådana." sa hon och pekade på de vingbeklädda flickorna.
"Kom ner då sötnosar." skrek Arya och drog sitt svärd samt kastade en dolk åt Todds håll.
"Det här, det är det som är kul." flinade Arya medglänsande ögon då flickan med sina systrar kom nedflygande och började väsande gå mot dem.

Todd såg mellan Arya och fågel-flickorna. Arya såg inte alls förvånad ut, som om fågel-människor var helt normala. Hon drog sitt svärd och utmanade varelserna uppe i träden. Todd såg på henne medan hon talade.

Halvblod? Gudaförälder? Vad snackade hon om? Todd hade inga gudar som föräldrar. Visst, han älskade sin mamma väldigt mycket och skulle lätt beskriva henne som en gudinna, men det var bara nonsense. Gudar fanns inte! Och varför skulle monster dras till honom, ändå? Om han var hälften gud, skulle de inte vara rädda då?

Todds hjärna bubblade över av frågot och förvirring och han märkte aldrig dolken som Arya passade honom. Den spetsade marken precis mitemellan hans fötter och Todd hoppade baklänges av överraskning.

"Det här" sa Arya och flinade "Det är det som är kul!"

Fågel-flickorna tog av från grenarna i träden och dök ner över dem. Vassa klor rev och slet i hår och kläder, sökande efter svaga punkter. Todd skrek och skyddade sitt huvud med sina armar. Hans löparjacka revs snabbt till trasor och han försökte springa där ifrån, men han kunde inte hitta ut ur molner av klor och fjädrar.

"Bort! Låt mig va!" skrek han och slog desperas omkring sig. Han träffade någon i magen. Fågel-flickan gnydde till innan den väste och började ursinnigt attackera honom på nytt, ännu vildare.

"Sluta! Gå härifrån! Hjälp!"

Aryaa skrattar lågt men slutar sedan då en av dem börjar ta tag i hennes jacka.
"Nej du, du rör inte min jacka ostraffat." morrar hon fram och sticker svärdet rakt i magen på den första som faller samman. Hon upprepar samma procedur men det verkar bara komma flera och flera.
"Kom igen stick." skriker hon tillslut till Todd som verkar ha en massa om sig. Hon slår sig fram till honom med blödande sår i ansiktet och skinnjackan trasig. Hon rycker tag i hans hand och drar i väg med honom.
"Var bor du? Fort." skrek hon och försökte avvärja de vassa klorna som skar över dem.