Fabulöst roll med Kim Potter (PRS)

Jag slänger på mig några kläder och rusar ned för trappan.
Jag hinner tänka: Min väckar klocka var tvungen att inte funka!!!
Jag tar med ett äpple i farten och sätter det i munnen samtidigt som jag snabbt tar på mig jackan.
Jag låser dörren, hoppar på cykeln och cyklar iväg.
När jag kommer till skolan så rusar jag in, tar snabbt av mig jackan och halvspringer till klassrummet.
Jag hinner precis in i klassrummet innan det ringer in.

----------

Skulle vi ha med lite kärlek också?

Jason ~

Jag öppnar dörren till klassrummet och läraren ler ett strålande leende mot mig.
"Ah, Jason!", hon klappar mig på ryggen och vänder sig mot klassen igen.
"Det här är er nya klasskamrat, Jason. Jason, du kan väl sätta dig bredvid Claudine?", frågar hon och jag nickar bara till svar.
Jag sätter mig bredvid flickan med det mörkbruna håret och hänger väskan runt stolen.
"Hej", mumlar jag.

Claudine ~

Jag kollar nervöst på killen som satte sig bredvid mig.
"Hej" säger jag blygt och rodnar.
"Vi börjar med att presentera oss alla för Jason" säger våran lärare och fortsätter "jag heter Johanna".
Alla säger sitt namn och vi startar lektionen på riktigt.
"Ni kan slå upp era matte böcker på sidan sjuttiofem" sätt hon och alla bläddrar upp den sidan.

-------

Sorry för kort, har idétorka.

Jason ~

Efter någon timme ber Johanna oss att stänga böckerna och gå ut.
Jag slänger lätt med huvudet så att håret ska komma ur ögonen.
Jag iakttar intressant flickan som tydligen hette Claudine.
"Så, tänker du berätta om dig själv?", frågar jag henne.
Hon har mörkbrunt skinande hår och vackra chokladbruna ögon.

Claudine ~

Jag kollar försiktigt på honom när han pratar med mig.
Jag rodnar.
"Ehm, jag heter Claudine Summers, men det visste du redan. Min familj består av min mamma, min pappa, och min storebror. Jag dansar, och sjunger på fritiden." Säger jag ganska blygt medan jag packar ihop mina saker.
Ja! Jag klarade mig utan att säga något dumt! tänkte jag.

-------

Dumma idétorka!

Förlåt för att jag tjatar Kim Potter…

Jason ~
"Åh", svarar jag bara och slänger ryggsäcken över ryggen.
"Ses då"
Med snabba steg är jag ute ur klassrummet och drar upp mobilen.
Jag sätter in hörlurarna i öronen och låter "Centuries" fylla mina öron och sudda ut omgivningen.
Men jag kan inte släppa Claudine ut ur mitt huvud.

Jag kollar efter honom en liten stund.
Jag går mot mitt skåp och lämnar mina saker.
Jag tar med mig min väska och går mot dörren.
Min mobil ringer och jag tar upp den för att svara.
"Claudine" svarar jag.
"Hej gumman" säger mamma.
"Är det något speciellt?" Frågar jag mamma.
"Jag är i stan, så du blir ensam när du kommer hem" säger hon.
"Okej, hejdå" säger jag och lägger på.

------------

Btw om du har sett på Superhjältarna, så kan Claudine göra likadant som elastaflickan också...

Jason ~
Dagen går löjligt snabbt och nu står jag och väntar på bussen.
"Hey! Du är ny, va?", säger en främmande röst.
Jag vänder mig om och drar ut ena hörluren.
"Japp", svarar jag kort mot den blonda flickan som hälsade.
"Katrine", småler hon och räcker fram sin hand.
"Jason", svarar jag och tar hennes hand.
Just då kommer bussen.
"Ses", säger hon och vinkar av mig innan hon hoppar på sin cykel.
Något är skumt med henne.

Claudine ~

Jag märker att bussen redan är där, så jag skyndar på stegen lite.
När jag kommer fram till bussen så hoppar jag på och letar efter en ledig plats.
Jag märker att det är väldigt fullt, och att den enda som jag känner som sitter ensam är Jason.
Jag går fram till sätet där han sitter och sätter mig bredvid.
- Hej! Säger jag till honom när jag sätter mig.

Jason ~
Flickan Claudine slår sig ner bredvid mig och jag ler svagt mot henne.
Hon hälsar och jag nickar till svar innan jag vänder blicken mot fönstret igen.
Av ren tristess börjar jag räkna busshållplatserna till mitt hus. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju.. Där.
Plötsligt rycker jag upp ur mina egna tankar och vänder mig mot Claudine.
"Skulle du inte gå av för en stund sen?", frågar jag henne, ingen annan är kvar på bussen förutom någon gammal tant som håller på att gå av.
"Jag bor bara några kvarter bort, men.. Om du vill kan jag följa dig hem?"