Möts halvvägs [PRS]

Dayna rynkade på näsan, söt... hon?? Hon skakade lätt på huvudet. Det märktes tydligt att detta inte var någon som var särskilt social då han saknade mycket social kompetens, så som alla andra vattenbändare. Dayna kände hur hennes ansikte blev smått rött. Hon skämdes och röt därmed tillbaka.
"Har inte dina föräldrar lärt dig att det är ohyfsat att stirra?"

Ben svarade inte han började gå därifrån , han var röd i ansiktet hans mamma och pappa hade visst lärt honom men han hade inte lyssnat på dom så bra.

Dayna skrattade högt när han gick iväg. Gud vilken mes, tänkte hon för sig själv. Hon märkte att det började bli mörkt. Hon såg sig omkring i letan efter en sovplats. Hon ville inte ligga rakt på marken där alla kunde se henne. Tittandes upp mot trädet såg hon att grenarna såg rätt stabila ut och satt rätt tätt. Hon säkrade ryggsäcken och började klättra. Hon stannade inte förrens hon var ungefär mitt i trädet. Höjden hade hon inget problem med. Hon var van vid hustak så ett litet träd var ingenting. Dayna satte sig på den tjockaste grenen och tog av sig ryggsäcken. Där drog hon fram en filt hon hade fått med sig. Med lätta tag svepte hon in sig i den och satte sig lutad mot stammen.

Ben beslöt sig för att gå hemåt det började ju bli mörkt. Han gillade inte att vara ute i mörkret. Han såg upp mot tjejen innan han började gå hem. Han hoppades att tjejen var kvar där i morgon. Hon var lite underlig vilken tjej skulle annars klättra upp i ett träd?. Han kunde inte få ut tjejen ur huvudet hon var så vacker. " Men ben tillbaka till verkligheten du vet var din pappa sagt. Tjejer gör en vimsig " tänkte han bestämt.

Dayna gnuggade händerna fram och tillbaka mot varandra för att få upp blodflödet. Hon visste att hon hade dålig blodcirkulation i sina händer och hon ångrade sig genast att hon inte tagit med sig vantar. En gnista sköt ut från hennes händer och träffade ett hennes hår. Högra sidan av hennes hår satte fyr och panikslagen som hon blev försökte hon desperat släcka det genom att slå på det. Dayna tappade balansen och tillade ner från grenen. Med en hög duns landade hon på marken. Sådan tur så slog hon inte sig så hårt. Hon landande förvånansvärt bra. Hennes svanskota var smått öm men det var det enda. Hon lyfte handen mot där det en gång varit hår. Hela hennes högra sida av huvudet var numera hårlöst. Hon flämtade till och klättrade snabbt upp i trädet igen. Hon slet upp sin väska och rotade efter den lilla spegeln. Dayna öppnade locket och beundrade sitt hår. Det såg inte så farligt ut, det såg ut som att det var meningen.
"Jahapp" sa hon tyst och drog handen genom det stubbiga håret. Då har man sidecut sa hon och skrattade. Det avbrända håret var av lite annan nyans än resten men det såg inte konstigt ut. Dayna satte luggen bakom det vänstra örat och skrattade lätt. Bara mindre hår att bry sig om.

Ben vaknade tidigt nästa morgon han var ssnabbt ut ur huset. Han brukade ta ett morgondopp varje morgon och gjorde det ävenen den här morgonen. Ben dök i sjön han simmade lätt runt i vattnet doppet var alltid sköpt och uppfiskade.

Ett fågelkvitter inte långt från Dayna väckte henne ur hennes lätta sömn. Hon lyfte händerna mot ögonen och gnuggade hårt. Hennes isblå ögon stirrade trött ut mot trädet. Dayna sträckte på sig ch gäspade. Hur länge hade hon sovit? Solen var fortfarande ljust orange som om den nyss stigit upp. Hon log, hon hade alltid tyckt om soluppgångar. De var så vackra. Dayna drig handen genom håret, en kraftig flämtning blev reaktionen av det saknade håret. Hon satte sig snabbt upp och försökte förstå varför hon inte längre hade något hår. Hennes minnen kom tillbaka och hon flinade. Dayna lutade sig tillbaka mot trädstammen igen och drog fliten över sig. Hon slappnade av och tittade på hur solen långsamt steg upp över himlen och fyllde världen med ljus.

Ben klev upp ur vattnet och torkade sig med handuken han hade med sig. Han tog sedan på sig kläderna och såg ner i vattnet. Han sträkte ut handen över vattnet och förde den över vattenytan. Det började bildas vågor han log och satte sig ner. Han åt en tugga av äpplet han hade med sig. Var tjejen kvar borta vid gränsen? skulle han våga gå dit och kolla?.