Grönt hjärta, rött blod [SV, FF] - collab med Tvilling

Super bra!!! Men kanske använda ett annat uttryck än "vid merlins skägg!"

Bevakar

DÄR kom den efterlängtade kommentaren och då kommer som lovat nästa kapitel. De tidigare två delarna skrev vi som sagt för två år sen, men det här och de kommande kapitlerna är nyskrivna.

______________________________________________________________

Kapitel 2, del 1.

När Sam vaknar morgonen därpå känner han en bultande värk i sina leder. “Visst fasen, syskonen morot”, tänker han bistert med en grimas. Han sätter sig upp i sängen, och placerar sina bara fötter på de kalla stenplattorna. Han tar på sig sina glasögon och tittar sig omkring i rummet. Smärtan i kroppen har börjat avta, men han är fortfarande skakis och hans ben känns som gelé.
“Din nedrans padda, upp och hoppa med dig. Vi ska ned till stora salen för frukost. Hänger du med?” Sams rumskompisar tittar uppfodrande på honom, men han bara skakar på huvudet till svar. Han får ett kaxigt: “Skyll dig själv” varefter dem lämnar sovrummet. Sam reser sig upp från sängen och tar prövande ett par steg. När han inte trillar omkull ler han snett och drar på sig sin klädnad. Han drar snabbt en hand genom håret får att få ur de värsta tovorna, men ägnar inte någon större tid åt att ordna till frisyren.

Efter att ha rätt ut sitt hår med trollstaven och fyllt i sina ögonbryn inleder Clotilda jakten på det där röda läppstiftet hon fick av Sam förra julen. Det är egentligen några nyanser för ljust men hon kan inte förmå sig själv att slänga det. Hon hittar det bakom Mackenzies narcissusparfym. Hon plockar upp glasflaskan prydd av blommor och sprutar ett sprut i luften.
“Mm, hon har i alla fall bra luktsinne”, säger Clotilda till sig själv och andas in den söta doften. Hon sprutar lite på handlederna innan hon sätter ner glasflaskan och beger sig upp mot Stora Salen. De långa borden är nästan tomma och bara tidsoptimister som hon själv sitter utspridda här och var och slänger i sig sin frukost. Clotilda rör om i sitt rykande kaffe och tar en klunk. Tur för syskonen morot att kaffet i alla fall smakar detsamma. Hon reser sig upp just som en bredaxlad, lång figur sätter sig ner på andra sidan bordet.
“Åh, Blaise. Har jag läppstift på tänderna?” frågar hon och blottar sina tänder i ett leende.
Den mörka killen blänger kort på henne innan han skakar på huvudet. “Näe, men du kanske borde borsta tänderna”, flinar han.
“Och du kanske borde tvätta ur all gélen ur håret”, säger Clotilda muntert innan hon vänder på klacken med kaffet i handen.

“Clotilda, om du hade kommit en sekund för sent hade du varit körd”, väser Sam sammanbitet när han får syn på Clotilda, som lugnt tar en klunk av sitt kaffe och rycker på axlarna.
“Tur att jag är här då”, ler hon med tänderna. Hörntänderna är vassa och några av framtänderna är sneda. Sam får en flashback från när de var små och Clotilda trillade av gungan i lekparken vid Sams hus. Hon tappade en tand och flera blev sneda. Han kan inte låta bli att skratta åt minnet. Han hade kämpande burit hem henne. Det var när Clotilda fortfarande var längre än Sam.
“Vad skrattar du åt?”
Sam gestikulerar mot Clotildas tänder och tar sig samman. “Du har nåt rött på tänderna”, säger han. “Du har väl inte gått och blivit vampyr?” Han flinar.
“Det är läppstift”, informerar Clotilda honom och tar hastigt bort det med ett finger. “Blaise sa att jag inte hade något.”
“Zabini?” frågar Sam. “Vad har du pratat med honom om?” säger han med avsmak. “Äsch, spela roll”, muttrar han. Sam suckar och vänder sin uppmärksamhet mot elevskaran som står och viskar om deras nya lärare i försvar mot svartkonst. “Vad snackar de om? Det är lite tidigt för skvaller för min del”, säger Clotilda släpigt.
Sam tittar på Clotilda. “De diskuterar den nya läraren. Personen som utgör andra halvan av syskonen morot”, viskar han i hennes öra.
Clotilda känner Sams andetag mot sitt öra och ryser ofrivilligt till. “Jag, eh, tänkte också på morötter när jag hörde deras n- namn”, viskar hon tillbaka.
Sam flinar och säger tyst: “Jag vet.”
Clotilda byter ställning på benen. “Jag slår vad om att de är rödhåriga”, skrattar hon men tystnar fort när en ljus, pipig röst avbryter henne.
“Jag kan intyga att det där stämmer”, säger han ilsket och får de andra elevernas uppmärksamhet också. “Jag är Alecto Carrow, bror till den alldeles förtjusande Amycus.”
Clotilda gömmer sitt ansikte bakom Sams axel för att inte visa sitt roade leende. Eleverna kommer se till att det här blir en jobbig termin för syskonen morot, tänker hon men inser inte att det kommer bli precis tvärtom.
Sam känner ev svag doft av Clotildas parfym och han ler svagt. En söt doft på en söt tjej, tänker han innan han hinner stoppa sig själv.
Alecto öppnar den tunga dörren och släpper in Slyterhin- och Gryffindoreleverna i klassrummet. Sam skyndar sig in med Clotilda tätt bakom sig. De sätter sig tillrätta längst bak i klassrummet och ser hur salen snabbt fylls med viskande elever.
Clotilda lägger sin hand lätt över Sams arm. “Hur känns det idag, Samie? Efter cruciatusförbannelsen, menar jag.”
Sam ler snett mot Clotilda. “Jag överlever”, säger han med en grimas, lägger sin hand ovanpå Clotildas och kramar hennes hand innan han fokuserar på Alecto.
Eleverna som inte redan tystnat gör det tvärt med en snärt från professorns hand. “Idag ska vi se vad ni går för, så vi vet hur vi ska lägga upp …. kursplaneringen.”
Alla elever vänder sig om när dörren till klassrummet slås upp med en smäll. In kommer Amycus Carrow med ett tåg förstaelever bakom sig. Under knäpptysta blickar går den korta, men inte alldeles smala, kvinnan genom klassrummet och radar upp de små eleverna framför sextonåringarna. Slipsarna varierar mellan blått och gult men alla elever ser lika rädda och nervösa ut.
När Evanna, som är Hufflepuffelev, passerar Clotilda och Sam ger hon sin bror en blick som för att säga ‘det här var inte vad du hade berättat om Hogwarts’.
Alectos röst skär igenom rummet och kräver allas uppmärksamhet. “Idag ska vi öva på cruciatusförbannelsen...på småglinen här”, säger han med ett elakt flin som inte alls stämmer ihop med hans pipiga röst. Han gör en gest mot förstaårseleverna som nu har gått ihop till en klunga.
Clotilda svär högt. “Fan heller!” utbrister hon och gestikulerar vilt med båda armarna, “Ni kan ju inte tvinga oss att skada de nya eleverna!”
Instämmande humanden hörs här och var i klassrummet och Sam kastar en orolig blick på Evanna.
“Jag vägrar”, säger han tvärt till Amycus, som står och blänger på klassen. “Fan heller att jag skadar någon utav de här barnen.”
“Samma här.” Clotilda lägger armarna i kors.
“Jag också”, säger en röst längre fram i klassrummet och Clotilda noterar det röda hårsvallet. Ginny ger dem båda en förstående blick. Clotilda fnyser men känner en form av tacksamhet gentemot Ginny. Fler Gryffindorelever höjer sina röster i ilskna protester, medan Slytherinarna förblir tysta.
Amycus och hennes bror ser inte nöjda ut. “Det var modigt av er”, säger kvinnan och sätter händerna på sina väl inbäddade höftben. “Eller ska jag kalla det dåraktigt och korkat? Hur som helst är det inget som uppskattas i det här klassrummet!” Det sista ryter hon ut med en sådan styrka att de små förstaårseleverna rycker till. “Jag har hört hur Gryffindorare ska vara.” Hon säger det med en suck. “Du!” hon pekar med ett krokigt finger på Clotilda som rycker till av den plötsliga påhoppningen. “Följande elever följer med blondin-Slytherin till fängelshålorna.” Clotilda antar att det inte är någon idé att tala om för Amycus att hon inte är blond egentligen. Kvinnan pekar på Sam med sin andra hand. “Du.” Och så fortsätter utdelningen av pekningar till Ginny och de andra som protesterat. “Du, du, du, du. Är inte alla där när jag kommer kan jag inte garantera att alla kommer kunna gå på egna ben till nästa lektion. Iväg!”

Super bra!!det förvånar mig att inte fler läser denna ff!!Längtar tills nästa kapitel

OMG SÅ BRA BEVAKARHELT KLART MEN VILL HA MER

åååhh, hade glömt att bevaka tråden så såg inte att det hade kommit ett nytt kapitel!
hahahahah, clotilda är ju en sass-master!

Tack för era kommentarer! 8D

AmandaPotter03, jag tror det är längden på kapitlerna som skrämmer folk.
Wesii, ahahhh visst är hon!

Yo guys, här kommer nästa del :3

_____________________________________________________

Kapitel 2, del 2

“Vem fan tror hon att hon är?” säger Clotilda ilsket när gruppen lämnat klassrummet. Clotilda och Sam spatserar arm i arm ner till fängelsehålorna.
Sam skakar på huvudet. “Jag har ingen jävla aning om vad som händer med utbildningen här på Hogwarts”, muttrar han tjurigt. Ginny, som går precis bakom Clotilda och Sam, kommer med en frustrerad kommentar.
“Snape är rektor nu, vad förväntade ni er egentligen?”
Clotilda stirrar häpet på Ginny och den tacksamheten hon kände innan är som bortblåst. “Ursäkta mig, Ginny”, säger hon skarpt, “Men jag förväntade mig inte att få utstå en massa skit bara för att vi har bytt rektor. Det enda jag förväntade mig var långsammare tal.”
Ginny ryggar tillbaka av Clotildas hätska svar och förblir tyst resten av vägen.
Det tar inte lång tid innan Amycus dyker upp. Gryffindorarna och Slytherinaren har knappt hunnit sätta sig tillrätta i det kalla källarrummet. Det finns inga fönster där nere och Clotilda vill inte ens veta vad det är för intorkat lager som runnit nerför väggarna.
“Njut av stunden, Gryffindorelever, det är inte ofta ni får privilegiet att vara här nere.” Ginny ger ifrån sig ett tjut av smärta när Amycus riktar sin trollstav mot henne, och Sam kastar sig automatiskt framför Ginny. Clotilda drar efter andan när hon ser hur Amycus min förvandlas till en skräckinjagande grimas.
“Ditt förbenade vårtsvin”, morrar Amycus mot Sam. “Jag minns allt dig. Du gjorde precis samma sak igår.”
“För helvete, Sam. Sitt ner!” väser Clotilda.
Sam, som är ur stånd att röra sig, flämtar till svar. “För tillfället ligger jag ned, tack så mycket. För övrigt, nej.”
Clotilda hjälper honom upp på en stol samtidigt som Amycus attackerar en annan elev. Sam ser på med en hjälplös min och när han försöker lamslå Amycus studsar trollformeln tillbaka på inte bara Sam men på de andra eleverna i rummet också.
Clotilda muttrar en svordom och petar på kroppen som landat över henne med sin ena hand. Den högra handen ligger klämd mellan hennes rygg och stengolvet. “Gå av från mig, jäkla...”
Ginny reser sig mödosamt upp och stirrar oförstående på Sam. “Var det inte Amycus du skulle lamslå?” frågar hon upprört.
Sam reser sig upp från golvet och blänger på Ginny. “Om du inte har märkt det så ligger alla andra också på golvet. Det är inte precis som att jag siktade på dig.” Från andra sidan rummet hörs gnyenden och smärtsamma rop när Amycus mumlar fram trollformler som får blåsor, skrapsår och öppna sår att uppenbara sig på eleverna.
“Jag skulle inte klandra honom om det var dig han siktade på”, muttrar Clotilda och håller om sin hand.
En av killarna gör ett försök att slänga sig mot dörren, men innan han når fram till dörrhandtaget har Amycus kastat en trollformel som får honom att tappa balansen och falla hårt i golvet. Sam kastar sig över Amycus med ett vrål och båda landar på golvet med en dov duns. Amycus trollspö flyger ur hennes hand och landar ett par meter bortanför henne. Utan någon förvarning lyfts Sam upp från golvet och innan han hinner inse vad det är som händer hänger han upp och ned. Hans glasögon glider av näsan och när de slår i golvet bryts dem av på mitten.
“Vad fan…” Clotilda kommer på fötter och drar tafatt i Sams arm, men han rör sig inte ur fläcken. Mitt i räddningsförsöket är det något som krasar till under hennes fot. En halva av Sams glasögon ligger krossad där hans hår nästan nuddar golvet. Amycus ger ifrån sig ett ilsket läte och får Clotilda att flyga tvärs över rummet innan hon måttar iväg en spark mot Sams ansikte. Han ger ifrån sig ett rop av smärta när Amycus fot träffar honom i ansiktet.
Sam, som knappt är vid medvetande längre, svär lågt när han ser hur Amycus siktar in sig på Clotilda som en hök. “Låt henne vara”, mumlar han och i ett sista desperat försök att hålla henne ifrån sin vän tar han tag i Amycus fot och drar så hårt han kan. Hon trillar och slår i huvudet i ett utav borden och förlorar medvetandet. Strax därefter faller Sam i golvet. Han landar illa på huvudet, sluter ögonen och allting blir kaos.
Clotilda och Ginny springer fram i panik till Sam som ligger på golvet vriden i en smärtsam position. Clotilda känner desperat efter en puls, och sjunker lättat ihop när hon känner ett svagt dunkande under hans hud. Tillsammans använder de sina gemensamma krafter för att lyfta upp Sam. Clotilda har ett stadigt grepp om hans huvud och Ginny bär varsamt hans ben. Sams rumskompis, som har lyckats klara sig utan en skråma, tar tag om bålen på Sam. Med en enkel alohomora är de ute ur fängelsehålan och lämnar Amycus kvar.

Oj har man sett, ett nytt kapitel!
Go on, read it

Jaa! Bra

Super bra kapitel!!!