Prs mellan Irskoo och 9 3/4

Jag går bort till en maskin. Något Ursa har hittat på. Den hittar den man söker. Jag skriver in Linn Wright i ett sökfält.
Maskinen plingar till och zomar in på en gränd.
Jag vet att det är dit jag måste.
Jag knäpper med fingrarna.
Jag hamnar lätt på marken bredvid ett litet gäng flickor. Ungefär tre meter bort ligger en flicka. Jag tittar på den lilla gruppen igen. Där är hon Linn Wright.
"Jag måste gå nu", säger Linn.
perfekt tänker jag. Nu har jag chansen.
De andra säger hejdå och Linn börjar gå. Jag följer efter henne.
Hon går in på en skola. Det måste vara där hon går.
Jag glider snabbt fram ca 4 meter framför henne. Jag vänder mig så att jag ser henne och knäpper med fingrarna.
Hon ser mig.
Jag önskar att jag kunde prata med människor.
Jag tittar på henne.
Hon stirrar på mig och blinkar.
Jag ser hur lamporna slocknar.
När dom tänds igen står jag tio decimeter från henne. Jag sträcker ut min hand och kniper ihop mina ögon. När jag öppnar dom igen ligger hon på marken. Död.

Jag hör ett skrik. Jag ställer mig snabbt upp.
Vem det än vaf som skrek måste jag få veta.
Jag springer så snabbt jag kan och känner mjölksyran i benen.
Jag kände lukten av blod på långt håll. Lukten förde mig till skolan.
När jag kom in såg jag en varelse stå framför en livlös människa på marken. En bil kör förbi och ljuset från bilen lyser upp det mörka rummet för en stund.
Då ser jag vem som ligger på marken. Linn.

En tår rinner ner för min kind. Jag har dödat någon.
Ursa tittar på mig.
"Du utförde jobbet", säger han.
"Jag tänker ALLDRIG mer döda någon", snyftar jag.
"Jo, så länge som jag har dig i min makt måste du döda", säger han.
"Nej!" Säger jag.
Han höjer sin hand och knäpper med fingrarna.
Jag landar i korridoren jag dödade Linn i.
Hon ligger på golvet. Bredvid henne sitter en flicka.
Det måste vara hennes kompis.
"Döda henne " Säger en röst i mitt huvud.
Jag försäkrar mig om att jag är osynlig.
Döda Linns kompis säger rösten.
Jag kan inte.
Lamporna i taket slocknar.
De tänds igen.
Hon kan se mig.
Flickan på golvet stirrar på mig.
Hon ser mig.
Jag tittar på henne.
"D-det var du som dödade henne", säger flickan.
Jag vill säga Ja men jag ville inte. Men jag ser bara sorgsen ut.
Jag nickar.
Jag tror att flickan förstår mig.
Jag höjer handen och knäpper med fingrarna.
Jag landar hos Ursa igen.
"Du dödade henne inte." Säger han.
Jag skakar på huvudet.
Han tar tag i mig.
"Du kommer att få ett HÅRT straff", säger han.
"När?" Lyckas jag få fram.

Jag stirrar på den platsen där flickan stod.
Jag förstod direkt vad hon var. Ett spöke.
Jag kollade mina fingrar. Linns blod fanns på dem. Jag kunde inte motstå doften och slickade mina fingrar.
Nej. Om jag dricker blod nu blir jag galen och vill bara ha mer.
Jag stirrade länge på Linns kropp. Snart kunde jag inte motstå doften.
Allting blev svart.
När jag öppnade ögonen var jag i ett mörkt rum.
Framför mig stod en man.
"Välkommen" sa han och fortsatte: "Jag heter Ursa"
Bakom honom stod någon.
"Oj! Glömde jag att presentera Matilda? Fast ni har säkert träffats" sa han och skrattade.

Jag stirrar på flickan. Är hon mitt straff?
Jag tittar på henne. Det är flickan som satt bredvid Linn. Linns kompis.

Vi båda stirrade på varandra.
"Haha, det behövs alltid en vampyr!" Skrattade han hånfullt.
Skulle dom använda mig för att döda?

Jag tittar på henne. Hon ser rädd ut.
"Ursa, är hon mitt straff?" Frågar jag på ett annat språk.
Med antydan på flickans blick förstår hon inte.
"Nej", väser han på språket flickan inte förstår.
Jag sväljer. Det blir något hämskt.

Flickan och Ursa pratar med varandra på ett underligt språk.
Det blir en vild diskussion.
Jag passar på att se mig omkring och ser en konstig maskin.

Jag tittar på flickan. Hon har upptäckt maskinen Ursa har gjort. Undrar vad hon heter.
Hon är rätt så vacker.

Flickan, eller Matilda som hon heter, tittar noga på mig. Det börjar kännas lite obehagligt så jag vänder mig om.
"Va glor du på?"