Stuck Inside A Maze

Finns det plats kvar för i så fall vill jag vara med

So, for the fun of it... I started watching the movie on my phone nu när jag äntligen kommer ifrån det där jävla luciafirandet. (I hate singing... I hate it. Why the fuck did I agree to it?)

Men jag gör det för att förstå liite mer eftersom jag inte ens fattade vad den "öppna platsen" var för något. Det vet jag nu. haha. xD Men kan ungdomarna komma från hela världen? o.o Alltså inte bara från typ USA/England eller kommer de därifrån?

Jodå jag tror jag förstår, jag lägger till det

visst gör en mall bara!


Hahahha filmen är riktigt bra, men inget i jämförelse med böckerna
Jaadå de kan komma varifrån som helst Öppna platsen är ju liksom bara ett ställe i mitten av labyrinten där det finns gräs och plats att odla saker Där kanske finns en liten sjö eller nåt också? O.o vi kan fast lägga till det, att det finns nån form av mini-sjö där ?

Namn: Raspberry (Yes. YES. BECAUSE NAMES ARE WEIRD, MATES.)
Ålder: 17
Kön: Kvinnligt
Vapen: Raspberry har två dolkar fastbundna i rep. Knivar och rep används både och som vapen.
Packning: Idrottskläder alltså: Shorts, en svart XL T-shirt med texten: I got this! i guld, en rosa sport-bh, ett par trosor, extra par strumpor samt en blå sport-bh i en storlek för stor(hon minns inte varför hon har den) och en stor badhandduk samt en halvfull flaska schampoo. Förutom det har hon skolböcker i matematik och engelska, ett randigt A4-block samt ett pennskrin med massor av olika sorters pennor. Hon hade också rollerblades fasthängda på väskan. På dessa stod det hon är rätt säker på är hennes namn: Raspberry.
Utseende:
Raspberry har en grön munkjacka med päls som på bilden, hon tycker om den. Den luktade av en parfym... inte nu längre såklart. Men det känns bra att veta att hennes tröja luktade gott en gång i tiden. Förutom det har hon säckiga jeans med många fickor i en mörkgrå ton, under den gröna tröjan har hon en vit t-shirt... före detta vit och under den har hon en enkel svart BH... tejpad och snörad vid det är laget. Hennes gympadojor är tejpade och snörade likaså. Hon har varit där ett tag.
Övrigt: I have no idea... om något inte är okej med mallen säg till. Hah. xD

Namn: Aurora ( Rora)
Ålder: 17
Kön: tjej
Vapen: Dolkar
Packning: Sitt ritblock ( Där hon ritar alla sina tankar och drömmar),Pennor, extra kläder (en lång svart kjol och ett svart linne), en vattenflaska,ett rep och svart ögonskugga
Utseende:
Kläder: Ett par svarta slitna jeans, en alldeles för stor svart tröja och ett par svarta convers och är kraftigt sminkad i svart ögonskugga.
Övrigt: Har varit i Labyrinten i 1 år. Hon är kall mot alla och visar knappt några känslor ( Men hon har känslor visar dom bara inte) hon är försiktig och lite blyg innan man lära känna henne.

(( Hahaha lol, bara Slytherin-rollare här då ;' ) Och jag är enda rollaren med en kille som char ^^ anyways, jag börjar väl då ))

David stirrade upp mot de massiva labyrintväggarna, i en veckas tid hade han gjort samma sak. Gått upp på morgonen, satt sig på det fallna trädet intill skogen och stirrat på väggarna. Desperat försökt lista ut något som kunde hjälpa honom på traven, men ingenting hade kommit till hans vetskap. Allting han visste var sitt namn - David - och att han hade en större önskan än någonting annat att komma därifrån.
Ungdomarna omkring honom hade skapat någon form av ett samhälle, där de hade delat upp arbetsuppgifterna sinsemellan. Sådana som hade gett upp hoppet om att hitta en väg ut, sådana som trodde att detta var deras verkliga värld. David trodde annat, han visste att det fanns en väg ut och att det var deras uppgift att lösa gåtan. Hur var frågan som fortfarande hängde i luften.
Achilles, en kort kille med hängande axlar, hade berättat för David om deras samhälle. Om man ville gå med i det fick man privilegier till sovplatser, mat och något att fokusera på istället för att tänka sig galen på labyrinten. Annars fanns det ungdomar som dykt upp och gett sig av för sig själva in i labyrinten, vissa hade kommit tillbaka och andra hade försvunnit helt och hållet. Hade de lyckats hitta en väg ut? Eller hade de vilda djuren ätit dem levande?
David suckade och petade med käppen i den hårda marken. Han kom ingen vart med sitt grubblande och ändå var han inte säker på ifall han borde delta i samhället eller ge sig ut i labyrinten.

Aurora satt lutade mot labyrintens vägg och ritade i sitt ritblock om hennes senaste dröm. Hon var trött på att vara fast här men visste inte hur hon skulle kunna komma här ifrån. En bild av en sol hade trät fram på pappret och hon fortsatte skissa på bilden men hennes tankar var långt borta från samhället och var på en helt annan plats. hon lyfte blicken och kollade på den nya killen som inte hade varit här så länge. " Om han fortsätter stirra på muren kommer han bli galen" mumlade hon för sig själv och suckade. Hon reste sig sakta upp med blocket i handen och gick iväg till killen. " Du inser väl att det hjälper inte att stirra på muren för att komma på en lösning" sa hon kallt och kollade på honom. Blocket la hon ner på marken och kollade på muren. " Jag har försökte rita upp muren men det går inte för den ändrar på sig rör på sig under natten så nästa dag ser den annorlunda ut" sa hon och gav ifrån sig en suck.

Samantha förs upp i en faslig hastighet i något som verkar vara en bur. Hon hinner knappt reagera innan solen skiner rakt ner mot henne och får henne att kisa. Plötsligt stannar buren med ett ryck och Samantha ger ifrån sig ett skrik.
Hon ser upp och ser ett gäng med människor stirra ner på henne. Var någonstans var hon? Var kom hon ifrån? Vem var hon?
Hon rycker åter till då en man som liknar mer en jätte än en man hoppar ner till henne. Snabbt tar hon sig upp på fötter och hon känner något slå mot sin sida. Ett svärd? Var kom den ifrån? Dock visste hon med sig själv att det var just ett svärd hon kunde hantera.
"Hej där, vad är ditt namn?" säger den store medans starka armar nås ner till henne och med hjälp av dem och mannen kommer hon upp. Då hon äntligen fått fast mark under fötterna får Samantha fram något.
"Samantha.....Sam." presenterar hon sig, men rynkar på pannan, inget mer vet hon.

(( Melody Malfoy, du har sett/läst The Maze Runner va? Denna story är inte samma som Maze Runner, den enda likheten är att ungdomar är fast i en labyrint ;' nothing more ))

Han hade kommit fram till några slutsatser, att labyrintens väggar var alldeles för höga att kunna bygga en stege till, att den var djupare än helvetet själv och att han snart skulle vara tvungen att ge sig ut dit själv. För att vara ärlig så var det hans enda lösning på problemet, om han inte kom på något bättre hade han en annan sak att göra, nämligen komma tillbaka och bli en del av samhället tills det blev hans vardag.
"Öh ... va?" David höjde blicken med en ryckig rörelse för att sedan kisa med ögonen mot solens strålar. En tjej stod framför honom, med en relativt kall blick. "Rör på sig under natten? Låter inte troligt, de är ju enorma."
Han ställde sig upp, ryckte tag i sin ryggsäck intill stocken och kastade den över axeln innan han passerade henne i riktning mot de enorma väggarna. Lika bra att han började direkt, det var ingen idé med att sitta där och vänta på att någonting skulle hända.