Marodörernas tid

Nike lyssnar och nickar, Uppsala säger henne inte mycket, hon visste huvudstaden men inte mer än så rent geografiskt sätt.
"Valhall, så ni är alla döda krigare?" sa Nike med ett skämtsamt tonfall till Freja även om hon hört talas om skolan men inte mer än så. Sedan ser hon fundersamt på Merlin som hoppat ner och åter på Freja.
"Jo, det är sant." ler hon och ser ut då tåget statar. Det regnar nu så mycket att folket på perrongen knappt syns. En ångvissla hörs och snart ger de sig av.
Ett jamande hörs åter från Merlin som försöker påkalla Frejas uppmärksamhet och hon nickar.
"Självfallet, han är en egen individ och tycks vilja det." log Nike och drar handen genom håret.
"Så vilket elevhem tror du att du kommer hamna i då?" frågar hon då hon gissar att Freja är påläst om detta.

Freja ser hur Nike nickar intresserat, även fast det syns att hon inte har en aning om vad 'Uppsala' är. Freja skrattar till.
"Njae, men skolan är döpt efter det mytologiska Valhall på grund av att det från början var en skola för schamaner som hade i uppdrag att påkalla gudarna. Därför tyckte man att det var passande att döpa skolan till Valhall", förklarar hon med ett leende, glad över att någon verkar intresserad över hennes ursprung.
Hon hör hur en tågvissla ljuder och tåget startar med en ryck. Hon tittar ut genom fönstret och ser och alla föräldrar och syskon vinkar glatt. Jag är på väg, tänker hon förundrat. Katten jamar igen vid hennes fötter, och den här gången tar hon upp honom i knät och stryker honom över den mjuka pälsen. Han spinner nöjt.
"Jag vet faktiskt inte", svarar hon på Nikes fråga. Hon hade självklart läst på allt hon fått tag på om Hogwarts, både innan hon sökt dit och sen ännu mer när hon väl kommit in. "På Valhall har vi inga elevhem, så jag har inte behövt funderat över det tidigare. Vilket går du i?" frågar hon med ett leende, och kliar katten under hakan.

Nike lyssnar och nickar.
"Jo, jag har läst om det. Vet inte så mycket om Valhall dock." säger hon mer allvarligt men ler sedan mot Freja.
"Jag är glad att du inte trodde jag fått namn av något skomärke." sa hon med en blinkning även om det var det de flesta trodde. Hon ser landskapet åka förbi i en faslig hastighet och vänder åter uppmärksamheten mot Freja.
"Gryffindor, varför vet väl ingen människa." sa hon med en liten suck. Visst om man jämförde med sådana som Peter så var hon väl mer Gryffindor, men andra? Hon hade inte alls det mod som krävdes och drog sig ofta undan i dispyter och samtal. Varför hon ens talade med Freja var väl konstigt, men kanske för att Freja inte visste något om henne. Dessutom var inte Nike blyg och osäker, mer att hon ibland inte visste hur hon borde göra och höll därför tyst.
"Hur är det på Valhall om ni inte har elevhem då?" sa hon och såg frågande på Freja.

"Nä, det är inte så många som känner till Valhall. Det är ju inte som Hogwarts", säger Freja med ett litet skratt. "För det första är det inte så många elever i varje årskurs. De nordiska magikerna är relativt få och trots att skolan tar in elever från både Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island, är vi inte mer än ungefär 15-20 i varje årskurs. Så det skulle inte vara någon idé att ha elevhem som på Hogwarts. Istället är man i en klass med alla jämnåriga, och sovsalarna är uppdelade i tjejer och killar. I min årskurs är vi tio tjejer och sju killar".
När hon nämner sina klasskompisar känner hon en liten saknad efter dem. På Valhall hade terminen redan börjat, och hon hade varit där första dan för att säga hejdå till sina vänner. Hon skakar av sig de ovälkomna känslorna och håller katten närmare sig som tröst. Hon ger Nike ett leende.
"Nejdå, trodde inte du var döpt efter en sko, det hade varit väldigt konstigt", skrattar hon. "Jag är glad att du uttalar mitt namn rätt, var orolig att folk skulle säga det fel"
Utanför fönstret susar det brittiska landskapet förbi. Hon slås av att hon saknar de svenska skogarna som brukar susa förbi utanför tågfönstret. Det här är inte hemma. Men jag ska göra det till mitt hem, tänker hon bestämt.
"Jaså? Varför skulle du vara i Gryffindor om du inte tycker att du passar in där?" frågar hon förvånat och ser på Nike. "Jag trodde man hamnade i det elevhem man passar in i. Gryffindor står väl för de modiga och tappra?"

Nike var tyst en lång stund efter Frejas uttalande om skolan och hon gissar att flickan har något av hemlängtan. Merlin verkar dock finna sig i behandlingen och han var väl van, dess ägarinna behövde också tröst då och då. Merlin var en bra tröstekälla då man inte hade någon annan.
Nike ler lite halvt och nickar åt Freja.
"Hade säkert uttalat det fel om du inte presenterat dig först." sa hon med ett halvt leende som sedan försvinner när de började tala om Gryffindor och rycker på axlarna.
"Vet väl inte jag, alla kan väl göra misstag." sa hon med en helt annan röst och blickar ut mot landskapet och avslutade därmed samtalet. Den nyss öppna flickan blev sluten som en mussla och med ett jamande hoppade Merlin upp i sin ägarinnas knä som stöd och tröst.

Freja önskar att Merlin hade stannat i hennes knä som nu känns väldigt tomt utan kattens varma tyngd. Men Nike blev plötsligt väldigt tyst, och hon antar att även katten förstod att något inte var helt rätt, och därför gick tillbaka till sin ägarinna.
Hon ger Nike en forskade blick. Den andra flickan ser ut genom fönstret och hennes ögon ligger i skugga bakom hennes glasögon. Freja undrar vad hon tänker på, men misstänker att det har något att göra med sitt elevhem.
"Tror du verkligen det?" frågar hon försiktigt. Hon inser att Nike kanske inte vill prata om det, och byter snabbt samtalsämne.
"Så... vilken årskurs går du i? Du ser ut att vara i min ålder". Hon försöker sig på ett leende och hoppas att Nike ska besvara det och frågan.

Nike verkar långt bort i sina tankar och märker inte försen ett tag att Freja ställt en fråga till henne. Det tar ett tag för att försöka erinra sig vad det var.
"Årskurs?" säger hon frågande och nickar åt sig själv som svar.
"Sista, och du själv?" frågar hon artigt men inte med samma glöd som hon haft i samtalet innan. Istället tar hon fram en tjock bok och slår upp den för att läsa, för att slippa tala om det hon inte ville tala om och för att tänka på annat.
Det var inget emot Freja i sig, bara Nikes sätt att reagera och dra sig undan då saker blev svårhanterliga och obehagliga.

Freja känner sig något besviken när Nike tar upp en tjock bok och försvinner bakom den. Så gick det med hennes försök att skaffa vänner. Hon måste ha sagt något fel, efter som hennes kupékamrat gick från att tala öppet och glatt till att försvinna bakom en bok och strunta i henne.
"Sista jag med...", säger hon tyst, ganska säker på att Nike inte kommer höra henne, eller ens bry sig om svaret.
På ett sätt förstår hon, hon har själv alltid vänt sig till böckernas värld. Men hon vill inte spendera hela sin vistelse på Hogwarts bakom en bok. Hon har inget emot att vara ensam för det mesta, men hon vill samtidigt ha någon vän. Nike hade verkat lovande, men nu drog hon sig lika snabbt undan.
Freja sparkar av sig skorna och drar upp fötterna under sig. Merlin kommer fram och hoppar upp bredvid henne. Han jamar och puttar på hennes arm med huvudet.
"Du vill i alla fall prata med mig", säger hon på svenska och kliar katten under hakan. "Till skillnad från din matte, jag vet inte vad jag sagt som blev så fel". Merlin ger henne en lång granskande blick.

Nike nickade nästan omärkbart till svar åt Freja och känner hur Merlin lämnar hennes knä. Nike vet vad det betyder, att flickan blev ledsen över hennes uppträdande. Nike ville säga något men ju mer tiden gick desto mer tryckande blev tystnaden. Landskapet ute hade blivit mörkt och lamporna i vagnen tänts då det vanliga skramlet från vagnen hördes.
Nike la ifrån sig boken och kastade en blick på Freja som än hade Merlin i knäet. Hon hade talat med honom också men Nike hade inte förstått det.
"Vill du ha något från vagnen?" säger hon dämpat som en ursäkt eller en öppning till ett samtal om kvinnan ens ville det.

Freja ser förvånat upp från katten i sitt knä när Nike tilltalar henne. Hon hade övervägt att själv ta fram en bok, men hon ville fortfarande hålla det öppet ifall Nike skulle ändra sig och ändå vilja försöka prata med henne igen.
Istället hade hon spenderat tågresan med att gosa med Merlin och prata med honom. Hon brydde sig inte om ifall Nike tyckte hon var konstig som pratade med hennes katt, men hon såg i alla fall till att prata på svenska så den andra tjejen inte skulle förstå henne. Hon hade berättat för Merlin allt om sina tankar och känslor kring att lämna Sverige och börja på Hogwarts.
"Vilken vagn?" frågar Freja, och ger Nike en granskande blick. Innerst inne är hon väldigt glad över att hon pratar med henne igen, men hon vill inte visa det allt för mycket. Hon gillar inte att bli ignorerad. Då öppnas dörren till kupén och en liten tant sticker in huvudet.
"Ska det vara något från vagnen, små vänner?" frågar tanten och ler mot dem.
"Ah, den vagnen", säger Freja och ger Nike ett lite leende. Merlin jamar nöjt i hennes knä.