Veni, Vidi, Vici!

(Har ändrat min mall lite, såg att jag klistrat in fel ansikte. Men det gör ju inget då ni ännu inte träffat henne )

Johanna ser på liket och suckar, hon ville inte vara en del av detta spel, bara en spelpjäs för makten. Resolut tar hon tag i täcket och knuffar ner kvinnan med en duns i golvet. Undra om en svävare skulle hämta kvinnan, eller om hon var fördöd?
Johanna brydde sig väl inte, men om kvinnan var en deltagare hoppades hon att de skulle sända tillbaka kroppen till sin familj.
Efter det lilla beviset på omtanke och mänsklighet sätter sig Johanna på sängen med benen i kors och yxa i knät för att vänta på vad som skulle ske härnäst. Skulle hon dödas kunde de lika gärna sända farorna efter henne än att hon skulle leta på dem. Än så länge behövde hon varken mat eller vatten så hon kunde gott stanna här. Men kände hon spelledarna rätt skulle de inte låta henne sitta overksam alltför länge, det skulle bli för tråkigt för publiken som ville se blodet flyta.

Jezebel tittade ner när han hörde något på våningen under honom, det var en man, en främmande man. Något som egentligen inte var så konstigt, då hans bekantskapskrets inte var så stor, han kände igen många människor, men vänner, ja hade hans ens någon? Han skakade på huvudet, vänner var något han klarade sig utan. Jezebel studerade mannen, han hade annorlunda kläder och han verkade tala för sig själv, något hann fann intressant, endast galna människor talade med sig själva, högt åtminstone. Det lät som om han försökte kontakta någon, kanske hörde han röster eller såg människor. Jezebel ryckte till när mannen öppnade en dörr och en hund kom inflygande. Jezebel älskade djur, men han kunde se att det var något fel på den här hunden, den verkade ha drabbats av rabies, eller något liknande. Nyfiken på vad mannen skulle göra fortsatte Jezebel studera honom där han stod, plötsligt stelnade han till, han hörde ett ljud som kom bakifrån och han vände sig genast om, mot honom kom ytterligare en död människa, hur många fanns det? Jezebel kunde inte minnas att dokumenten han funnit nämnt något antal, men om det var ett misslyckat experiment, kunde många människor vara drabbade. Den döda kom närmare honom och han kände att han hade räcket i ryggen när den döda stötte till honom. Trots att människan framför honom var död var den stark och Jezebel kände att han fick anstränga sig en aning för att hålla i mot så den döda inte kunde riva ur hans ögon, med stor ansträngning fick han den döda över räcket och han såg hur den föll ner på nedervåningen. Han tittade på liket, men de började åter röra sig, hur var det möjligt? Det andra liket hade dött av ett enda högg, det här klarade att ramla ner ifrån andra våningen. Jezebel såg sig omkring, varifrån hade det kommit? Han fann en dörr som stod på glänt till vänster om honom, kunde de öppna dörrar, eller hade dörren inte varit stängd ordentligt? Jezebel stängde snabbt dörren ifall det fanns fler på andra sidan och sökte sedan av rummet för att se vart liket tog vägen, det var på väg mot mannen och Jezebel lutade sig intresserat mot räcket för att se vad den andra mannen skulle göra, han gjorde ingen insats på att hjälpa till, han ville se människor dö och detta var ett lika bra sätt som något annat.

Johannas frid stördes av hundskall och morranden följt av en smäll fast mer på avstånd. Hon rynkar pannan i koncentration och gissar att det är en mutant det är frågan om. Ett genmanipulerat djur som styrdes utav spelledarna för att skapa en viss effekt. Oftast var det död, men annars att mota spelare åt ett visst håll där nya faror lurade eller andra spelare.
Detta innebar då att det fanns andra spelare och att en sådan inte alls var långt härifrån.
Hon tar sig upp från sängen och går fram till dörren för att se hur läget var samt vem det var som blev anfallen. Hon gläntar på dörren för att se vad som händer. Hon ser en man i hennes egen ålder hålla en stor hund på avstånd samt en sådan där levande död sak komma gående mot honom. Johanna ser tvekande på situationen, hon gillade inte att oskyldiga människoliv gick till spillo. Det ville säga om de inte hade någon koppling till de hon ansåg som skyldiga. Exempelvis skulle hon gladeligen skära halsen av presidentens barnbarn bara för att komma åt honom.
Men mannen här? Var han också bara en bricka i spelet? Hon visste inte, men hon stängde dörren till bara en springa för att betrakta vad som skedde och komma till hjälp om hon behövdes och om hon kände för det. Hans kläder var dock inget hon sett förr, inte från distrikten, kanske var han ändå en soldat från huvudstaden? Fast de brukade inte vara klädd så. Men vad visste Johanna, då hon själv var utbildad soldat så visste hon att förklädnad alltid var bra för att komma åt fienden.

Jezebel hade studerat den andra mannen, han hade klarat av både hunden och mannen, något som var till en besvikelse för Jezebel, personen dog inte. Samtidigt var det intressant, det var inte dåligt att klara av de båda. Han hade sett att mannen upptäckt honom och han övervägde att stanna kvar, mannen kunde kanske svara på några frågor han hade, men samtidigt kunde mannen kanske ligga bakom det här. Jezebel var tveksam, han ville ha svar men han fann ingen mening med att rusa in i något. Han hade sett att mannen kunde sina saker och Jezebel hade ingen lust att möta honom i närstrid, Jezebel var lönnmördare, inte närstridssoldat. Han vände sig graciöst om och gick tillbaka ifrån dörren han kommit, han fann det bäst att ha övertaget genom att återvända till den delen av huset han kände till. Jezebel bestämde sig för att återvända till trapporna han funnit tidigare och gå ner den vägen. Han höll kniven och skalpellen vaksamt i händerna, han visste inte om det fanns fler döda i huset, men han misstänkte att det fanns fler än de han mött. Han kom snart fram till trappan han passerat tidigare och gick ner för den, han visste inte vart han skulle hamna, men han föredrog det framför att möta mannen.

Johanna är mäkta imponerad utav mannens bidrifter. Det där var inte någon vanlig liten tarvlig soldat som trodde sig kunna om försvar och attack. En tarvlig soldat i vit skyddsutrustning från topp till tå och med högteknologiska vapen. Johanna rös lätt till vid tanken på dem. De var deras vapen som och deras skydd som gjorde dem så farliga och kallhjärtade en del av orsaken till att Johanna aldrig skulle bli en hel människa igen.
Dock skulle Johanna behöva vänta tills mannen var försvunnen innan hon kunde ta sig vidare ty detta verkade vara ett rum utan sidogångar. Hon kunde visserligen möta honom redan nu. Men det var något alla förväntade sig i spelen så hon gjorde det inte. Hon gissade ändå att de ville ha den episka slutstriden på liv och död i slutet som vanligt. Johanna visste med sig själv att hon skulle vara bland dem sista och hon gissade att även mannen var en kandidat. Vem de andra var visste hon ännu inte. På hans sätt gissade hon att han var en karriärist, en sådan som blivit tränade sedan barnsben, dock verkar denne aldrig blivit uttagen för spelen, försen nu.

Jezebel hade funnit fler av de döda och han hade dödat en men snart hade det kommit två mot honom och han hade flytt in i ett rum som varit tomt och nu satt han där och tryckte. Han hade ställt skrivbordet för dörren ifall de kunde gå igenom dörrar. Han var osäker på vad han skulle göra, de tre som funnits i korridoren han kommit till hade varit snabba, den ena hade han lyckats döda, men de andra två hade kommit emot honom för fort. Jezebel var nu säker men inlåst och han visste inte om han skulle försöka ta sig därifrån, eller om de döda skulle stå kvar utanför. Jezebel suckade och såg på sängen i rummet och la sig ner, det fanns ingen mening att stå upp. Han la sig ner och stirrade upp i taket och tänkte över säsongen, han visste inte vart han var, varför han var där eller vad han skulle göra? Han tog fram dokumenten och började läsa igenom dem ordentligt, han ville veta vad det var han mötte, och om det stod hur man kunde döda dem.

Då mannen försvunnit in i ett angränsande rum till det hon befann sig i tog hon sig ut i hallen eller vad man nu skulle kalla det. Hon funderade på att stänga in mannen men fann inte det mödan värt och hon såg heller inget lämpligt föremål att stänga för dörren enkelt och ljudlöst.
Dock visste hon inte vad hon skulle göra härnäst, att besöka ett nytt rum betydde ny fara och ny glädje för presidenten.
Johanna var inte den som skulle dö i första tagen, det visste de alla. Men de ville se hennes kamp, se henne försvagas och dö.
Så för att göra tvärtemot vad alla förväntade sig satte hon sig ner i trappen. Hon lutade sig mot trappräcket och la fötterna på trappsteget för att göra det bekvämt för sig.
Tillsynes såg det ut som om hon enbart vilade, men självfallet hade hon koll åt alla de håll och bara väntade på ett överfall eller att något skulle hända. Hon började känna sig ytterst uttråkad.
"Kom igen Snow, är detta det enda du förmår? Du börjar bli gammal." sa hon ut i tomma intet, medvetet om att hon utmanade ödet och presidentens vrede, vilket roade henne.

Jezebel hade läst igenom dokumenten, de hade inte förmedlat någon större information, men han hade fått reda på att du inte förvandlades fören du blev riven eller biten. Den detaljen var väldigt viktig då Jezebel inte ville se ut som de lik som han mött. Han hade inget emot att dö, han välkomnade döden, men att tvingas vandra runt efter döden, var inget han längtade efter. Jezebel var ovetande om hur länge han legat i sängen och läst, han gick upp och fram till dörren för att lyssna efter ljud på andra sidan, han hörde låga andetag och han bestämde sig för att långsamt öppna dörren och han höll kniven i handen när genast en av de döda försökte ta sig in genom dörren, han högg den i huvudet, när den andra tryckte på och dörren flög upp Jezebel backade och såg på den döda mannen som kom emot honom och han tog tag i händerna på honom och stoppade in kniven i tinningen på den döda. Till hans förvåning fick han blod på sig, den döda föll ihop på marken och han andades ut. Han skulle försöka undvika att möta flera stycken igen. Han lämnade rummet bakom sig och gick igenom nästa dörr, fortfarande vaksam. Han visste inte vad han kunde stöta på här, han såg att det var ytterligare en korridor och han bestämde sig för att öka takten, han ville komma härifrån, han funderade på om det fanns någon plats som var säker på det här stället? Han passerade några dörrar innan korridoren tog slut med ytterligare en dörr som han öppnade. Han såg till sin förvåning att han hade hamnat utomhus, han han dock inte se sig omkring en längre stund innan en av de döda kom mot honom. Jezebel föll omkull när den ramlade över honom och han kämpade för att komma loss. Den döda försökte bita honom i nacken och han fick tillslut av honom sig med hjälp av en spark och Jezebel hoppade över den döda och skar halsen av honom, även den här hade blod i sig som hamnade över honom, och han misstänkte att de inte varit döda så länge. Jezebel reste sig upp och torkade bort blodet ifrån ansiktet, men han såg att hans vita rock hade blod över sig, inget som var ovanligt för honom, men nu hade han inget byte. Jezebel öppnade grinden och såg sedan på en dörr som ledde tillbaka in i herrgården och han bestämde sig för att gå in igen, då han inte fann det tilltalande att försöka finna en väg i den mörka skogen, Jezebel öppnade dörren samtidigt som det blixtrade till bakom honom. Han såg att han åter kommit in i entréhallen, han hade kommit ut genom något som liknande en tavla, framför sig hade han trappan ner till första våningen, och bredvid sig på sidorna hade han trappor upp till andra våningen och avsatsen där han tidigare stått. Han såg att framför sig var mannen han tidigare sett, men också en okänd kvinna. Han höll kniven och skalpellen i handen, och stod lugnt och såg på främlingarna.

Johanna synar intresserat mannen och hans vapen, vapnet var utav en sort hon inte sett förr. Men det betydde inte att det inte fungerade och huvudstaden kom alltid på nya sätt att göra livet surt för människorna i distrikten. Om detta även var en arena var det inte märkligt att han hade ett sådant vapen. De kanske gömde vapnen i år? Eller så fick alla med sig ett par som hon själv?
Dock verkar han veta hur man behärskar vapnet och Johanna kände inte för att dö ännu. Men hon sitter kvar och ler roat mot honom.
"Johanna Mason i egen hög person och du själv?" sa hon enkelt, men med en röst som sa att han borde känna igen henne. Varför gjorde han inte det ens? Hon var väl lika efterlyst som någon annan av rebellerna, hon hade vunnit spelen, hon var ett känt ansikte.
Hennes hand går dock till sidan där en av hennes kastknivar befinner sig, enklare att använda en sådan i detta läge om mannen tänkte sig gå till anfall.
Hon ser dock upp då hon hör steg på ovanvåningen och ser ytterligare en man.
"Nej men så trevligt, det verkar bli fest." sa Johanna något ironiskt och drar handen genom håret. Hon var på sin vakt, men var ovanligt avslappnad då hon var van vid liknande situationer och inte fruktade för sitt liv.
Mannen nedanför trappan verkade definitivt vara tränad som hon själv var, men inte mannen ovanför trappan. Men man skulle aldrig nedvärdera motståndare, det hade de som varit i hennes hungerspel fått lära sig, då hon då inte var tränad.

Jezebel studerade de andra två vid foten av trappan, de verkade vara uppe i ett samtal och han fann ingen mening att hoppa in i det. han hade heller ingen vidare lust att samtala med dem, men vad skulle han göra, det kände som om han inte kunde döda dem heller, vilket var vad han egentligen ville. Han önskade att han hade förmågan att döda folk med hjälp av tankekraft, men det var en dröm som inte ens var värd att drömma om. Jezebel studerade dem fortfarande under tystnad, de båda verkade vara väl beväpnade och han hade ingen lust att möta någon av dem i en strid, han valde att endast studera dem för att se vad som hände.