Rollspel [Privat med Spiderpig & HAGRIDBIG]

Jag gled genom staden på väg mot tunnelbanan. Plötsligt kom det ett starkt ljus från gatan som steg uppåt.
- Firestar!? skrek jag.
Hon tittade sig omkring.
- Var är du påväg? frågade jag.
- Tunnelbanan! skrek hon tillbaka.
Du då?
- Jag orkar inte skrika, landa på det där taket, sa jag och pekade på ett tak.

Vi landade på taket intill. På taket berättade The black shadow allt om det han hittat i mannens ficka och jag allt om samtalet.

-Vi borde ge os av klockan är 00.45 och vi skulle vara där. Vi har fortfarande typ 3,5 minuter kvar härifrån. Sa jag och kollade på Shadow som såg ut att tycka samma sak.

- Men det är antagligen en fälla om du fick ett samtal, sa jag.
- Well, no shit, sa Firestar.
- Vi borde nog göra upp en plan.
Du kan komma in som lockbete så kommer jag om något händer, de vet ju inte att jag ska komma.
- Sure!

När vi närmade oss flög jag ner och Shadow stannade uppe på taket.
Jag smög ner i tunnelbanan och där stod en massa folk som jag hade tänkt mig. Det var massor med lådor, jag kunde inte se deras innehåll.

En av männen skar upp lådan och då kunde jag se att den var fylld med vapen.

Jag skulle precis gå upp för att berätta för Shadow när jag kände en hand runt min mun.

Jag såg Firestar gå in i tunnelbanan och jag tog av mig ryggsäcken och tog fram några rökbomber och några sömnbomber med sömngas i. Sen satte jag på mig väskan igen och lade rökbomberna i mina innerfickor i kappan. När jag tittade ner på gatan igen såg jag en bil stå parkerad utanför tunnelbanan och en man på väg ner för trappan ner till Firestar. Jag skyndade mig ner för huset.

Jag gjorde min hand varm och tryckte den sedan i hans huvud. Han skrek till men jag lyckades komma ut till Shadow. Shadow kastade en rökgranat och jag flög upp till hans tak.

-Vad såg du? undrade Shadow
- Dem hade massor med lådor med vapen i... sen kom den snubben och ja sen hjälpte du mig. Men en sak är klar, dem har något fuffens för sig och det har med Maries upptäckt att göra.

- Hur många var de? frågade jag.
- 8-9 stycken, svarade Firestar.
- Perfekt, ta en gasmask, sa jag och räckte Firestar en gasmask från min väska.
- Vad ska vi göra?
- Vi ska söva dem med mina sövbomber.
Kan du ringa polisen så behöver vi inte gå med alla 9 till polisen.

Jag tog fram bomberna från min väska samtidigt som Firestorm ringde polisen. Några människor var fortfarande ute och letade efter oss och Fire storm kastade en rökbomb mot dem som söv alla 3. Sen flög vi ner från taket och ställde oss utanför.
Firesatar räknade ner med sina fingrar. 3, 2, 1.
Sen gick vi in och söv några till.

Precis när jag skulle kasta en bomb så tog någon tag om min mask och drog av den. När min mask blev avdragen så tappade jag några gasbomber som exploderade. Utan mask så somnade jag snabbt. Innan jag somnade så såg jag kvinnan som hade tagit min mask. Halva hennes ansikte var en robot.

Hon tog på sig masken och började gå mot Firestar.

Jag såg kvinnan gå mot mig men jag hade inget jag kunde använda. Om det inte varit för att Shadow och dem andra skurkarna varit här hade jag kanske använt eld.

Men eftersom tunnelbanan var täck med gas kunde jag inte göra något. Shadows kropp skulle inte klara explosionen och det är inte säkert att det skulle ha påverkat cyborgen heller.

"Förlåt Shadow" tänkte jag och sen vände jag mig om och sprang upp för trapporna. Cyborgen följd efter jag kunde höra den men när jag var uppe och stod omringad av poliser var hon borta!

Det var även Shadow. Kanske hade vaknat och teleporterat sig? Eller var han kanske fången?

"Shadow jag kommer tillbaka, Stay stronge!" tänkte jag för mig själv.

-Firestar? frågade en av poliserna mig.
-va? ja det är jag! svarade jag fortfarande ledsen över att jag var tvungen att lämna Shadow bara sådär.

Polisen tog mig till sidan och bad mig sedan berätta allt men jag kunde inte. Dem skulle aldrig ha trott på mig om cyborgen och hur hon bara försvann.

Jag berättade så mycket jag kunde sen gick jag hem för att försöka få lite sömn men kunde inte sova. Så fort jag blundade började jag tänka på Shadow.

När jag vaknade satt jag fastbunden med någon sorts rött rep.
Jag försökte teleportera mig ur dem men det gick inte.
- Hahahahaa, försök gärna, en gammal man med en grå mustasch kom fram till mig. Repet håller ihop dina molekyler vilket hindrar dig från att transporteras med din kraft.
- Okey...var är jag?
- Det behöver inte du veta, det ända du behöver veta är att jag ska använda dig till att komma in i laboratoriet.
- Varför skulle jag hjälpa dig?
- Jag bryr mig inte om du vill eller inte. Jag kan få dig att göra det när jag vill.

Då märkte jag att något satt fast runt minhandled.

- Vad är de där? sa jag.
- Med den kan jag få dig att Telerporteras.
Är du klar? Kvinnan med robot ansiktet kom fram.
- Ja, sa hon.
- Då skickar jag in er i rum 3, sa gubben och tryckte på en knapp på armbandet som satt runt min handled.

Jag kände hur jag blev till damm och plötsligt var jag i ett vitt rum, antagligen laboratoriet.
Cyborg kvinnan var också med mig.
Jag försökte röra mig men föll, dumma rep tänkte jag.
Kvinnan sprang ut ur rummet.
Jag försökte komma loss men det gick inte.
Plötsligt hörde jag en signal gå genom byggnaden, larmet hade gått.
Cyborgen kom in springande med någon metall i händerna och tryckte på knappen på mitt armband.

Plötsligt var vi tillbaka i rummet med gubben
- Hittade du den? sa gubben.
Kvinnan gav den till honom.
- Perfekt, sa gubben.

Tunnelbanan var gasfri och polisen hade inte hittat något. På övervaknings kameran såg man inget så dem hade öppnat stationen igen.

Eftersom jag inte hade något bestämde jag mig för att gå dit igen fast nu i mina normala kläder. Allt var som vanligt på tunnelbanan

Jag la märke till lite blodskvätt som log på golvet. Men om det var blod från någon som varit här i går visste jag inte.

"Jag får gå hit i natt och ta ett prov på det" tänkte jag.

Jag var på upp för trappan när jag möts av en man med brännmärken i ansiktet. Jag antog att det var han jag mött i natt så istället för att lämna stationen hoppade jag på vagnen bredvid den mannen tog så jag kunde se han.

Vi åkte 3 stationer innan han hoppade av. På stationen möttes han av en dam i samma ålder som han. Dem pratade en liten stund och sen gick dem vidare.

Jag skulle precis börja gå efter dem när det knackar på min axel. Jag vänder mig om och får se en gammal barndomsvän.

- Serena? Det var så länge sedan! Hur är Mr, Mrs Van der woodson? Frågade hon glatt
-Eeh! Häy Vanessa! Jag har rätt brotom! Svarade jag samtidigt som jag kollade bak.

Jag kunde se dem hoppa in i en taxi tillsammans.

-Oh! Okej em...hör av dig Serena!
-Ja! Och hälsa Georgina! Svarade jag snabbt innan jag vände mig om och började sakta gå.
Taxin var borta och återigen hade jag inget.