~Kärlek i en Flammande Bägare på Hogwarts~ [PRS]

Penelope ser glatt på Jade, haha, du och din lugg. Tänker hon och fnittrar lite medan hon lyssnar på Jade.
"Hur min sommar har varit, jadu, fantastisk!" Skrattar hon bubblande fram medan hon tar tag i sin vagn nu när det bara är fyra minuter kvar tills tåget går.
"Hur har din sommar varit, fyllt många block?" Frågar Penelope Jade och ler uppmuntrande och nyfiket. Penelope har alltid älskat Jades teckningar, alltid tyckt att hon är otroligt skicklig. Hon börjar putta på vagnen med sitt bagage för att överlämna sina två stora koffertar till tågpersonalen medan hon lyssnar på Jades svar uppmärksamt.

"Jaså, så bra? Något speciellt?", frågar Jade nyfiket och griper tag i sin väska, snart ska tåget gå, snart kommer de äntligen att vara påväg. Hon fortsätter sedan med att svara på hur hennes egen sommar varit
"Min sommar har varit som vanligt", hon skrattar till lite, "Men jag haft faktiskt bara fyllt två block. Jag har några jag vill visa dig sedan, det var en stor marknat i St Ives och därifrån fick jag med mycket!", hon tänkte på bilderna i blocket hon hade i väskan. Och bilderna i det andra blocket, det med Severus.

Som alltid känner hon hur hon sjunker in i tryggheten att vara kring Penelope. En av de få människor hon kunde vara helt sig själv med och bara slappna av.

Penelope räcker koffertarna till en utav tågets lastare klädd i en röd dräkt. Mannen grymtar besvärat över vikten men säger inget. Hon vänder tillbaka sin blick mot Jade som ser ut att ha en lite drömmande, eller i alla fall en lugn, blick i sina ögon.
"Åh, du måste berätta allt om marknaden för mig sen, jag var på Olympiaden med Morgarath då, vi hade vår första hopptävling på 1 och 20." säger Penelope och flyttar sig så att Jade kan räcka sin väska till mannen i rött.
"Det var det speciella också, vi kom på andra plats, mamma roffade åt sig första plats med bara en sekund." fnittrar hon fram innan hon fortsätter.
"Men, du sa att du hade teckningar att visa, jag är så nyfiken! Du vet hur fantastiska jag tycker dina målningar är gumman." Penelopes röst är len och mjuk som alltid när hon talar med Jade, den blir sådan automatiskt. Jade är inte hennes bästa vän, hon är mer än så. Som en syster. Bästa systern man kan tänka sig enligt Penelope.

Jade följer Penelopes exempel och lämnar även hon över sin väska innan hon krokar arm med sin vän, ler brett och säger
"Åh, grattis Penelope! Jag bara vet att du tar hem förstaplatsen nästa gång!"

Hon kan inte hjälpa att känna ett litet stygn av avundsjuka. Inte över att det gått bra för Penelope på tävlingen, det var hon bara glad över, utan över relationen mellan mor och dotter. Den hon aldrig skulle uppleva själv. Snabbt ruskade hon på sig för att bli av med de negativa känslorna och fortsatte prata medan de gick ombord på tåget.

"Har ni haft chansen att tävla mer i sommar? Åh, Pene, du borde varit med på marknaden! Så mycket glädje! Och vattnet glänste i solen och det spelades musik i hamnen så att folk kunde dansa. Vi skulle haft så roligt där! Men för att du inte var det så fick jag offra mig och rita allting istället", hon blinkade mot sin vän, "Du gör mig alltid så glad när du säger att du tycker om mina målningar! Jag hoppas du ska tycka om dessa också"

Penelope ser med lite rosenröda kinder på Jade, lite generad över berömmet hon får för tävlingen. Penelope har aldrig varit särskilt bekväm med att få beröm från människor om det inte gäller hennes skolarbete. Men hon älskar när Jade ger henne beröm och komplimanger eftersom hon vet att Jade är ärlig mot henne.

"Jag har varit på en del tävlingar, men inte så många och en del var mest för skojs skull. Du vet, sådana under en meter vilket inte är någon utmaning för Morgarath eller mig längre. Men det är skoj att åka på pay-and-jumps." svarar Penelope medan hon hoppar in i tåget, det är fyllt med elever som försöker hitta en kupé att trycka sig in i. Hon börjar gå bort mot Ravenclaws del utav tåget medan hon föser undan första års elever som frenetiskt konkar på sina väskor och för ett himla väsen av sig.

Hon föser luggen ur ansiktet igen och och följer efter Penelope som banade väg för dem genom alla nervösa förstaårselever. Hade de verkligen varit så där små? Hade hon själv sett lika nervös ut? Resan till Hogwarts kändes alltid magisk, men nyhetens behag hade avtagit efter de första åren. Nu ville hon helst bara blunda och vara framme, till viss det för att hon hade en tendes att bli åksjuk av tågets rörelser.

"Åh vad roligt! Själva stämningen på tävlingar är ju alltid speciell oavsett vad för tävling det är", säger hon mot Penelopes rygg och följer henne in i en tom kupé. Med en suck drar hon igen dörren för att slippa oväsendet utanför.
"Jösses vilket liv de för!"

Penelope skrattar lite medan hon dimper ner på ett utav de två sätena.
"Haha, ohja, alltid samma sak varje år tycker jag. Men jag kan inte fatta att vi också varit sådär små. Det känns ju helt otroligt just nu." Säger hon och suckar medan hon lutar sin rygg mot väggen bredvid fönstret och lägger upp benen så hon täcker nästan hela sätesbänken som har en härligt ljusblå färg.
"Så, du sa att du hade teckningar att visa mig? Jag är sååå nyfiken just nu!" ler Penelope fram och dumpar sin axelremsväska på golvet bredvid henne. Men innan väskan hunnit slå i golvet öppnas kupédörren och en elev tittar in. Penelope gissar på att han går i år fyra eller kanske fem.
"Kan man sitta här inne eller?" frågar han med irriterad röst. Penelope känner igenom honom från Gryffindors elevhem.
"Ne, det är upptaget här inne ser du väl." säger hon och stirrar på honom, smått irriterad över hans korkade fråga. Hon kan inte hantera människors om ställer dumma frågor. Killen suckar och drar igen dörren igen. Penelope vänder sin uppmärksamhet mot Jade men nu med ett leende.

"Nej jag kan inte heller förstå att vi varit sådär små", ler Jade och slår sig ner på sätet mitt emot Penelope och ställer ifrån sig väskan bredvid sig, "Och aldrig att jag hade vågat braka in i en kupé med äldre elever och frågat om sittplats", Hon rynkade på pannan men skrattade sedan och öppnade sin väska.

"Okej, jag vill visa bilderna från st. Ives först tror jag. Och jag vill att du är totalt ärlig, jag är säker på att en del av dem inte är så bra. Jag lyckas aldrig få till ljuset ordentligt.", hon drar i ett av blocken hon har i väskan för att få upp det men det hakar fast i ett annat. I det blocket som absolut inte borde visas för någon, Severus-blocket. Jade ser som i slow motion hur det följer med det andra blocket upp för att sedan flyga i en liten båge och hamna på golvet, uppslaget vid bilden hon målat kvällen före. Hon slängde ifrån sig blocket hon höll i handen och dök ner och slog hastigt igen blocket. Hon kramar det intill sig och sätter sig med flammande kinder på sitt säte igen.
"Jo.", hon harklar sig och vill inte riktigt möta Penelopes blick, "Jag har målat en hel del i sommar"

Penelope ler mot Jade när hons er de absolut illröda kinderna.
"Gumman, det är inget jag inte vet om och det är inget jag inte sett förut." säger hon lugnande och hoppar över till det andra sätet för att kunna se Jades teckningar bättre.

"Och du vet," fortsätter hon, "att jag alltid är ärlig. Sen kan det inte hjälpas att jag tycker att typ allt du målar är fantastiskt." skrattar hon glatt fram. Utanför kupén dunkas och hoas det av eleverna som tar sig fram. Men tågvisslan ljuder och resan mot Hogwarts börjar sin långsamma lunk framåt. Penelope slänger ett öga ut ur tåget där föräldrar står samlade på perrongen och vinkar av tåget. Men hon vänder snabbt tillbaka blicken mot blocket som Jade gömmer i sin famn.
"Så, kom igen, visa mig nu då. Jag vill ju se." säger hon och ser menande på Jade med sina röda kinder och omväxlande bakstrukna och framträngande lugg.

Hon vet att Penelope redan sett en hel del av hennes teckningar av Severus. Hon vet även att hon aldrig skulle fölöjliga dem, men hon kunde inte låta bli att bli generad ändå. Det var så löjligt alltihop. Han skulle aldrig se åt henne i vilket fall.
"Tack Pene.", viskar hon ändå och tar ett djupt andetag innan hon byter till blocket med bilderna från st. Ives. Hon slår upp en bild mitt i blocket, en som hon arbetade på särskilt länge. Den är gjord med kolkrita och porträtterar en äldre kvinna i ett godisstånd. Kvinnan är omgiven av barn och ler stort medan hon håller fram en enorm godisskål.
"Den här kvinnan gav ut godis till de barnhemsbarn som kom förbi. Du skulle ha sett hur glada de blev"
Hon bläddrar sedan vidare till ytterligare en bild, gjord i hamnen. En familj sitter på en bänk med varsin glass.
"De flesta bilderna liknar varandra, det är ju en marknad trots allt", sa Jade och räckte över blocket till Penelope för att hon skulle kunna bläddra själv. Rodnaden hade lagt sig och istället log hon blygt. Att visa sina täckningar var som att släppa in någon i hennes tankar.