Saga med lyckligt slut...

Vad tror du? "Hehe..." Fjärde kapitlet.
________________________________
Kate

________________________________
Jag öppnade långsamt ögonen.
Jag hade fasligt ont i huvudet.
Och i armarna.
Och benen. Överrallt faktiskt.
Jag såg några sjuksystrar.
Jag kunde inte höra vad dem sa, huvudvärken var så förfärlig.
Sen tog den över och allt blev svart igen.
____________________________________
Jane
_________________________________
Luna och jag stod i hallen på sankt mungos.
Vi hade fått transferera oss tillsammans med en lärare för att vi skulle kunna hälsa på Kate.
Vi gick sakta upp för trapporna.
Jag visste inte om jag ville se Kate.
Kanske låg hon där, blodig, död.
Jag blundade hårt och skakade av mig tanken.
Vi gick in i hennes rum.
Där låg hon.
Min Kate.
Ett stort bandage runt huvudet.
Gipsad.
Blodig.
Såg död ut.
Jag kunde inte låta bli att gråta.
_______________________________________
Lucy.
_______________________________
Jag såg att Jane började gråta.
Kate.
Hon låg där.
Min kompis, som hade hjälpt mig när jag kom till skolan.
Som alltid hade stöttat mig när jag var ledsen.
Nu fanns det stor risk att jag aldrig skulle få se henne igen.
Jag började gråta jag med.
Det såg säkert aslöjligt ut, men jag brydde mig inte.
______________________________________
Kommentera fort nu, har egentligen såå mycket mer jag vill skriva.
_________________________________

Jättebra!!

JÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEJÄTTEBRA!!!

Ni vet att jag läser va...

Tänkte det skulle vara en överasskning

Ps:jätte bra alla kapitel.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Suuuuuuperbra!!!!!!!
När kommer nästa kapitel?

Femte Kapitlet
_______________________________________-
Kate
_______________________________________
Jag vaknade. Igen.
Mådde sjukt illa (haha...).
Jag kunde urskilja skuksköterskor och...
Men, det kunde inte vara sant?
- Luna! Jane! fick jag fram, och log, fast än jag hade skitont överallt.
De sprang fram till mig och kramade om mig.
De fick en massa blod på kläderna, men såg inte ut att bry sig.
- Kate, Kate, jag trodde du var död, vi... snyftade dom.
- Ser jag död ut heller? sa jag.
De skrattade till.
- Hur är det med dig? frågade Lucy.
- Mår illa, har typ ont i hela kroppen. Känns som jag håller på att dö, sa jag, och kände att det stämde.
Jane såg mig i ögonen.
- Kate, du får INTE dö. Lucy höll på att dö själv bara för dig.
Jag höjde på huvudet, önskade att jag inte hade gjort det. Höll på att bli medvetslös igen, men INTE, INTE nu när Jane och Lucy var här.
- Gjorde hon? sa jag, och tittade på Lucy.
- Jag blev kanske lite kall när vi var ute och letade efter dig, sa hon och rodnade.
- Lite kall? Du höll på att frysa ihjäl! sa Jane.
- Joo... sa Lucy, och vi började skratta igen.
Sen kände jag att jag behövde vila ett tag.
- Måste vila... mumlade jag, och somnade.
____________________________________________
Jane
________________________________________
Jag höll på att börja gråta igen, men intalade mig att hon bara sov.
En sjuksköterska kom fram till mig och Lucy.
- Hon kommer bli bra, sa hon.
- Vi ska nog gå nu, sa Lucy.
Och så gick vi ner och transfererade oss tillbaka.
Jag satte mig i soffan och kände mig tom.
Sen somnade jag.
________________________________

Taggar mina läsare:
Elsa Gryffindor
Remus Potter
Hermione Granger12

JÄTTEJÄTTEJÄTTEMEGAMUGGLISBRA!!!!

Lucy
_____________________
Jane är inte sig själv längre. Inte jag heller för den delen. När skolåret började var inte Kate här.
Och det var bara jag och Jane som satt och gjorde läxorna, och vi skrattade inte, utan bara stirrade ner på våra läxor.
Vi pratar knappt med varandra, bara nåt enstaka "Hej" ibland. Undrar varför Kate kunde göra sån stor skillnad.
Vi har varit och hälsat på henne några gånger till, men varje gång har hon sovit.
Jag önskar Jane kunde prata med mig mer, jag behöver henne.
Jag suckade och gick in till Talmagin.
Jag var 3 minuter sen, Jane satt redan där. Hon tittade olyckligt på mig. Jag satte mig ner diskret, och läraren märkte inte att jag hade kommit in. Jag hade självklart min plats brevid Kate (ja, jag satt brevid Jane på andra lektioner) och Jane satt brevid Lovisa.
Det kändes så tomt brevid mig. Men, Kate skulle komma snart det, visste jag!

Det vet jag också att också!

Jättebra kapitel, jag längtar verkligen till nästa!!

Super mera nu tack det är bra