That one day we became demonhunters (PRS)

It's okay. x3 Det va bra iaf, tror jag skriver något liknande. c; x))

~~

Glassplitter, sedan den starka lukten av vanilj.
"Helvete" det är bara en viskning, men herregud blir det fart i henne. Thyra drar fram en handduk och torkar upp den doftande vätskan från sitt golv. Med svidande ögon och rinnande näsa slänger hon den i tvättkorgen och skrapar hetsigt ihop bitarna av glas med sina små bleka händer. Hon slänger de och inser hur dum hon var som använde bara händerna. Små skärsår börjar synas över dem. Kan den här dagen bli sämre än såhär? Hon hoppas innerligt att hon inte utmande universum på något sätt med de där orden.
Fem minuter senare står hon i hallen och inspekterar sig själv i spegeln. Hon gör onödiga försök att platta till håret, ser att hon börjar få mörka ringar under ögonen och inser att grunge-stilen faktiskt klär henne även om det är "så ute". Thyra drar på sig sina kängor och sprakar iväg en vinflaska innan hon öppnar dörren och smäller igen den tillräckligt hårt för att hennes mamma ska vakna ur fyllesömnen.
Ute har det regnat, pölar är placerade huller om buller på gatan med radhus där hon bor. Den fuktiga luften runt henne börjar lukta vanilj medan hon börjar sin gång mot skolan. Efter ett litet tag ser hon en vattenpöl som är lite djupare än alla andra. Hon tänker att hon borde kunna gå rakt igenom den utan några problem då kängorna är vattentäta. Men ungefär i mitten utav pölen försvinner marken under hennes fot. Är det en brunn som av någon anledning är öppen? Hon hinner i alla fall inte tänka på det så mycket. För nu har hålet slukat henne. Och hon faller genom ett tomrum, faller precis som parfymflaskan. Men sedan landar hon rakt på ändan och tappar nästan andan.

"Aj... aj, aj, aj." Klagar Emmett innan han vrider om protesen igen. Den sitter fast, den sitter ju fast ordentligt men vissa delar vill bara inte sitta fast som de ska. Han hatar när det händer. Han gnider rygg och ben där han tagit den värsta smällen. Han landa iallafall inte direkt på ändan iallafall och hans protes kan ta några smällar här och där. Doktorerna sa det iallafall, speciellt eftersom han vill kunna cykla och sådant måste den kunna ta lite smällar. Han gnider sig i huvudet också, han slog sig inte men det är så färgglatt runt omkring honom. Han vänder sig om, han ser... en brunn? Eh... något sådant iallafall. Den ser inte ut som dagens brunnar. Det ser ut som ett hål i marken, kom han upp därifrån? Han reser sig och dyker snabbt igen. Det är någon på andra sidan, någon tjej. Han bryr sig inte speciellt om det... han bara förväntade sig det inte... alls. Uhh, känner han henne? Han vågar inte titta upp igen. Tänk om hon tror att det är hans fel?
"Udda... Jag hade hopp om att legenden skulle bringa krigare, icke särpräglat klädda ynglingar." Säger en sällsam och fridfull röst. Emmett snurrar runt och tog sig så snabbt han kunde upp på fötter, fast föll lika snabbt när han drogs ned till marken igen av hans väska. Han ligger och blinkar chockat upp mot den blå himmel.
Vad hände med regnet?

((Förlåt att jag svarar så sent, haft mycket den här veckan. x// But imma try n' do this good x3 ))

Thyra försöker ta långsamma och djupa andetag. Hon inspekterar sig själv och allt runt omkring henne. Hur kan allt vara så torrt? Var är hon? Bredvid sig ser hon en brunn-liknande sak, tror hon. Kom hon upp ur den?
"Vad i hel-" En annan röst avbryter henne, så lugn att hon nästan blir ställd. Sedan sjunker orden in och hon kan lokalisera den som uttalade dem. Det är en man utan något hår på huvudet, han ser lite ut som en buddhistisk munk kan se ut i ansiktet. Fast han är klädd i bruna, pösiga linen byxor och en vit tunika med läder-harnesk över. Thyra ställer sig upp och borstar irriterat av sina byxor. Hon ser någon falla till marken på andra sidan brunnen men är mer intresserad utav mannen som står snett framför henne.
"Och vad har du att säga till om det?" Fräser hon. Ärligt talat så var det här en hemsk dag. Hon luktade starkt utav vanilj och nu (enligt hennes mening i alla fall) förolämpade en främling hennes klädsel. Hon hade lust att hoppa tillbaks ner i den där brunnen, men var för irriterad på den här okända mannen för att kunna lämna situationen.