Ett annorlunda Hogwarts

Sophie
_______________________
Vi skulle delas in i grupper, vilka som skulle köra förbannelsen på varandra.
Jag fick vara med den killen från slytherin Laura hade stirrat på.
Ja, jag hade sett det.
Jag tror han hette Lucas.
Jag hann inte tänka föränn Lucas hade kastat förbannelsen på mig.
Jag föll ner på golvet och "knivarna" kom igen.
Jag trodde han skulle ta bort den, men det gjorde han inte. Jag skrek. Jag dör, tänkte jag.
Men då hände någonting oväntat.
Laura tog bort förbannelsen på mig och kastade sig över Lucas.
- Crucio! skrek han, men missade och det kom på vår lärare.
Jag fnissade till.
Det var totalt kaos.
Jag rusade ut.
- Sophie!
Jag vände mig blixtsnabbt om.
- Lamslå!
Det var Lucas igen.
Och nu kunde jag inte röra mig.
Han flinade, kastade sin osynlighetsmantel över mig, och sprang iväg.

Jättebra längtar till nästa !

Bra

Förlåt Cissy, men nu skriver jag...
______________________________________
Laura
______________________________________
Hur kunde han!?
Jag stod ute i korridoren, Sophie var borta.
Jag sprang fram, och krockade med någonting.
Jag såg mig omkring. Ingenting.
Jag kände mig fram med händerna.
Där, där var något.
Jag tog tag och lyfte. Och kunde inte tro mina ögon.
Jag hölli en osylighets mantel!
Och under var...Sophie...
Hon var lamslagen.
- Enervate, sa jag, och Sophie rörde sig igen.
- VEM i hela värden var det? skrek jag, fast jag redan visste.
- Lukas.

Bra

Det gör inget
____________________________________________

Lucas:

Jag sprang mot mitt uppehållsrum nere i fängelsehålorna. Jag vet inte varför jag gjorde sådär, hon hade ju egentligen inte gjort mig nånting.
Jag satte mig med en suck ner i soffan som gav ifrån sig ett stort moln av damm.
- Vad gör du här, sa en förvånad röst, har inte du lektion?
Jag vände mig om och såg en av killarna som jag delade sovsal med komma mot mig.
- Åh, sa jag, hej Robin
- Vad gör du här, frågade Robin igen
- Inget särskilt, sa jag och ryckte på axlarna, jag råkade förhäxa läraren och lamslog nån dum gryffindorelev bara.
- Oj, sa Robin, bra jobbat Lucas.
- Tack, sa jag.
Men innerst inne i mig, så började en ny sorts känsla att bubbla inom mig, en känsla av ånger…

AWSOME

Good

Lucas
______________________________
Jag vaknade av att solen lyste, och att någon knackade på porten in till uppehållsrummet.
Jag öppnade. Och där stod Laura och den där andra tjejen från gryffindor.
Laura såg riktigt sur ut. Hon var söt när hon var sur... Nej, herregud, tänk inte så.
Laura sa bara ett ord.
- Varför.
Jag var tyst.
- Varför,varför gjorde du det!
Jag stirrade in i hennes blå ögon, som stirrade arg in i mina gråa. Jag önskade jag hade ögon som var likadana. Hennes var som stjärnor.
- KAN DU INTE PRATA ELLER?! Varför?
Nu började hon gråta.
- Förlåt... fick jag fram.
- Hon kunde dött... Om inte jag hade krockat med henne... snyftde Laura.
- Kom in och sätt er, så ska jag berätta allt, sa jag och visade in dem i rummet.

Sophie:

Jag stod bara där tyst, Laura hade väckte mig alldeles för tidigt och släpat iväg mig ända ner till fängelsehålorna, jag tror att vi hade gått i ungefär varenda trappa på hela Hogwarts. Jag gäspade stort och satte mig ner där Lucas pekade.
- Luna, sa jag och gäspade igen, kan vi inte komma tillbaka sen istället, jag är för trött, min mage kurrade ljudligt, och hungrig. tillade jag och suckade.
- Nej det kan vi inte Sophie, sa Laura bestämt, han gjorde nånting son var fel och han måste gottgöra dig.
- Räcker det inte bara med ett förlåt, sa jag försiktigt.
- Nej, sa Laura och stampade med foten i det hårda stengolvet.
- Vill ni att jag ska berätta varför jag gjorde det eller inte, sa Lucas irriterat.
- Du behöver inte vara så kaxig, sa Laura och blängde surt på honom.