Fluffiga grisar och andra hemskheter

Nike hade hört dem och tanken om att fly försvann snabbt. Hon gjorde istället det enda tänkbara, hon gjorde som rösterna sa.
Sakta reste hon sig och kom fram bakom busken med händerna över huvudet, den vänstra lite halvt uppe då hon inte klara av att lyfta den mer.
Jaktkniven hon kommit över hängde längst hennes sida, men mer beväpnad än så var hon inte.
Hon försöker se människorna, men ljuset från ficklampan bländar henne så hon bara kan urskilja konturerna av en man och en kvinna. Hon stod kvar blek och rädd, men försökte att inte visa det.

Carol såg på kvinnan som kom fram, hon verkade sliten, men vem gjorde inte det nu för tiden. Hon såg jaktkniven i hennes bälte och Daryl nickade.
"Rör dig inte" sa han och Carol gick fram till kvinnan och tog hennes kniv och backade sedan, hon såg att kvinnan var skadad, men sa inget om det.
"Vad gör du här?" frågade hon istället när hon ställt sig bakom Daryl igen. Carol var alltid försiktig när hon mötte människor, hon hade mött alldeles för många dåliga människor på vägarna, och hon hade klarat sig så här länge genom att inte sänka garden och hon tänkte inte börja nu. Carol såg på kvinnan och inväntade ett svar.

Nike sänkte olovandes sina armar då kvinnan tagit hennes kniv. Hon orkade inte ha dem höjda och hur det än var hade de redan avväpnat henne. Inte för att hon var något hot, men hon var det ännu mindre nu.
Hon följer kvinnan med blicken, men det tog ett tag innan ögonen anpassat sig till mörkret igen. Men hon tyckte kvinnan påminde henne om någon.....
Hon såg på kvinnan och mannen innan hon svarade, försökte anpassa sig till mörkerseende.
"Plockar svamp" svarade hon lågt och fortsatte sedan.
"Vad jag gör precis här, beror på att jag letade efter någonstans att slå läger." sa hon fundersamt och tystnade innan hon höjde blicken, studerade kvinnan.
"Carol?" frågade hon tvivlandes och såg på henne.

Carol slängde en blick på Daryl när kvinnan visste hennes namn, de verkade båda förvånade, även om det enda som skvallrade om det var deras korta ögonkontakt.
Carol kunde inte minnas att hon träffat kvinnan tidigare, och att någon visste ens namn brukade aldrig betyda något bra.
"Hur vet du vem hon är?" sa Daryl hotfullt och Carol la en hand på hans axel och han lugnade sig lite, inte så att kvinnan skulle kunna märka det, men Carol märkte det, hon hade känt Daryl länge nu, enda sedan början. Carol var fortfarande förvirrad över hur kvinnan visste hennes namn.
"Har vi träffats?" frågade hon.

Nike ryckte bakåt då hon hör mannens hotfulla stämma. Hon kunde inte hjälpa det, de levande döda hade hon lärt sig att förstå, men människor som ville henne illa skrämde henne. Walkers kunde man övervinna med list, men människor?
Men deras ord bekräftade hennes antydan om att det var Carol, men även hon hade förändrats.
"Vi har jobbat samman, på kontoret. Jag är Nike." sa hon och skylde inte Carol att inte känna igen henne, det gjorde hon inte ens själv.

Carol såg förvånat på kvinnan, var det Nike? Hon kände verkligen inte igen henne, Nike hade varit kvinnan som sett perfekt ut jämt, alltid sminkad, kläderna i perfekt ordning, Carol hade trott att om ett hårstrå legat fel på hennes huvud hade kvinnan blivit galen.
"Lilla Nike?" sa hon förvånat, utan att sänka sitt vapen, bara för att hon känt kvinna innan apokalypsen så betydde det inte att hon inte var fientligt inställd.
"Känner du henne?" sa Daryl.
"Jag gjorde, för något som kändes som om det var en livstid, vi jobbade ihop" svarade hon och Daryl såg på kvinna men sa inget.
"Är du ensam?" frågade Carol.

Nike höjde på ögonbrynet, lilla var väl att ta i. Hon var ändå en fjärdedel mot döden om hon skulle leva i hundra år vilket knappast var troligt.
Trots situationen hon befann sig i verkade hon mer avslappnad och tillfreds än hon någonsin gjort innan då Carol känt henne. Hon hade velat vara alltigenom perfekt för att dölja den verkliga Nike. Det hade gjort henne stel och tillbakahållen med skratt och andra olämpliga saker.
"Ensam." svarade hon dock på Carols fråga med ett något roat uttryck i ansiktet.
"Den som vill slå sig samman med mig är antigen galen eller desperat." sa hon endast, då hon inte var den typiska överlevaren.

Daryl såg på henne och sedan på Carol som nickade och söte med ficklampan över skogen och lyssnade efter ljud men hon hörde inget.
"Vad har du gjort för att kunna säga det?" frågade Daryl och Carol var också nyfiken, de flesta människor valde inte att vara ensamma och gjorde allt för att passa in med en grupp.
"Hur många walkers och hur många människor har du dödat och varför?" frågade Carol henne, det var de frågorna de människor som ville joina dem när de bott i fängelset, de fungerade lika bra här även om de inte hade några planer på att låta Nike joina dem, inte bara så där iallafall.

Nike såg på dem och började bli otålig. De kände varandra, kunde de inte bara låta henne gå eller om möjligt stanna för natten.
Hon såg på mannen och på Carol, det började låta som ett polisförhör.
"Jag har inte gjort något. Det är väl saken, folk vill ha överlevare." sa hon enkelt och hon räknade sig inte som dem. Även om hon var en, hon hade överlevt och det på ingenting. Hon hade inte kunnat något men lärt sig.
"Människor inga, Walkers vet jag inte, men det var i försvar ochmmänniskor har jag försökt undvikit." svarade hon pliktskyldigt på Carols ord, men såg på dem för att visa att hon talade sanning.

Carol undrade vad för människor Nike mött, många av dem hon mött hade tagit in de som var svagare, det hade inte alltid gått så bra för dem, men de hade alla vuxit och blivit starkare.
Daryl såg på Carol som nickade och de sänkte båda sina vapen.
"Du kan få äta med oss om du vill" sa Carol och satte sig ner, Daryl höll ett vakande öga på Nike men det gjorde han alltid när det fanns främlingar runt dem, och inte bara främlingar han hade börjat hålla ett vakande öga på henne när de varit bland sina vänner också, hon hade inget emot det och hon höll ett vakande öga på honom också, Carol tog upp sitt kött och la kniven bredvid sig beredd att använda den, hon hade släckt lampan och pistolen satt nu i hölstret, Daryl hade armborstet bredvid sig och de lyssnade hela tiden efter walkers.