När vänskap sätts på prov

Natalie kunde inte låta bli att le. Hon kanske skulle ha någon vän då i alla fall! Emma verkade ju ganska glad över att se henne i alla fall. Och de hade haft riktigt kul tillsammans på det där lägret. De hade varit med varandra jämt på alla uppgifter och aktiviteter.
Hon lyssnade uppmärksamt då läraren började prata och sög in all information de fick. Läraren pratade ett bra tag innan hon berättade att på schemana som låg i skåpen så stod det vart de skulle gå härnäst. Emma tog upp sitt schema ur väskan och de flesta eleverna började ge sig ut ur salen. "Vilken linje går du?" frågade hon Emma medan hon läste av sitt schema.

Emma reste sig upp och sneglade över på schemat i hennes hand. Hon log mot Natalie.
"Samhäll, och enligt ditt schema går du också det", sade hon. "Jag undrar om vi hamnar i samma klass!"
Hon drog en hand genom håret när killen passerade och följde honom med blicken när han gick ut ur klassrummet.
"Jag hoppas han också kommer gå med oss", flinade hon och såg tillbaka på Natalie när han försvunnit. "Har du lust att hjälpa mig hitta mitt skåp?" sade hon en stund senare och skulle just leta i väskan efter nyckeln hon fått, men kom på att hon glömt den hemma. "Nevermind", suckade hon och förbannade sin glömskhet. (( I think I just made up a word XD ))

Natalie log större och var glad över den stora lyckan hon verkade ha. Hon hade mött en god vän igen som hon nu också kanske skulle gå i samma klass med. Det var en väldigt bra början. "Jupp, det gör jag" log hon mot henne och stoppade ner schemat igen.
Hon såg också killen. Hon hade aldrig träffat någon hon gillat direkt. Och ingen verkade ha gillat henne heller. Hon förstod inte hur alla i hennes ålder hade tid heller att bara hålla på med pojkar då skolan fanns. "Han kanske gör det" log hon ändå mot Emma och började gå.
"Jo, jag kan hjälpa dig..." började hon men nickade bara då hon inte verkade ha nyckeln. "Du kan kolla på mitt schema" sa hon och började sedan gå. Deras lektionsal låg lyckligtvis inte så långt bort. Tillslut kom de fram och salen var halvfylld. Hon satte sig på en ledig plats och hoppaded inom sig att Emma skulle vilja ha sällskap med henne.

Emma tackade Natalie för hennes vänlighet. När de kom in i klassrummet letade hon snabbt upp läraren för att fråga om han hade en klasslista, och om hon i så fall stod med på den.
"Jaa... Vi ska kolla på det", sade han, med en utdragen röst. Medan han letade upp papperna kliade han sig i sitt mörkbruna skägg. Emma trodde han skulle passa mycket bättre utan hårväxt, men sade inget om det. Bra första intryck, liksom?
"Jag ligger bland de första", var hon säker på, "Emma Allén."
"Ja, Emma, du står här", konstaterade läraren med pekfingret på hennes namn och såg upp på henne, "Välkommen till min klass."
Emma nickade med ett leende och gick tillbaka till Natalie, sjönk ner bredvid henne på stolen.
"Mysig lärare", mumlade hon och flinade lätt.

Natalie såg hur Emma tog sig framåt och pratade med läraren. Under tiden fylldes klassrummet med elever. De personer hon nu skulle gå i skola med i några år. Förhoppningsvis framtida vänner. Hon studerade dem, dock inte så länge så de inte skulle få för sig att hon stirrade på dem. En större grupp med tjejer satt tillsammans och viskade med varandra. De verkade redan känna varandra. Sedan satt en del lite utspridda, ingen annan verkade direkt känna varandra. Och Natalie kände bara Emma.
Hon log för sig själv då hon satte sig vid henne och nickade. Hon studerade läraren medan de sista eleverna kom in och dörrarna stängdes. Läraren började snart prata. "Goddag studenter. Idag är det en kort dag, ni ska få ert material, information och vi ska även presentera oss för varandra. Mitt namn är Markus Larsson" presenterade han sig med samma utdragna röst.

"Tillbaka på dagisnivå...", muttrade Emma tyst när Marcus bad eleverna, en efter en, berätta vad de hette och, om de ville, säga något om sig själva.
När han pekade på Emma presenterade hon sig oblygt med ett leende inför klassen.
"Kom och snacka med mig om ni har tråkigt", lade hon som avslut och lutade sig tillbaka i stolen.
Marcus såg nu på Natalie.

Natalie visste aldrig hur hon skulle presentera sig. Självklart kunde hon säga sitt namn, men vad mer? Sa man inget mer verkade man vara konstig, men berättade hon vad hon faktiskt hade för intresse, då var hon också konstig. Att läsa och skriva var oftast inget andra verkade gilla. Då det tillslut var hennes tur harklade hon sig lätt. "Jag heter Natalie och ett av mina största intressen är...". Hon tänkte efter en halv sekund. "Musik". Vilket var sant. Men det var normalt också. Det gick vidare till nästa elev och hon slappnade av. Tillslut hade alla gått runt och läraren började dela ut papper och böcker. "Jag är eran mentor men också lärare i historia och samhällskunskap" sa han medan han delade ut.

Emma inspekterade den till syntes begagnade boken som lades framför henne.
Samhällskunskap, löd titeln. Hade hon fått boken för två år sedan hade hon sett med den på största avsmak, men nu kände hon faktiskt lite utav ett intresse att börja läsa den.
Emma såg sig omkring i klassrummet och upptäckte, till sin besvikelse, att killen inte satt med dem. Antagligen gick han en annan klass - eller ännu värre, ett annat program.
"Det är helt sjukt egentligen", sade Emma efter att hon såg på Natalie igen, "Att vi började på samma skola. Samma program och samma klass till och med."

Natalie studerade boken också och öppnade upp boken till uppslaget. Det verkade som läsåret skulle bli intressant. Hon älskade samhällskunskap och historia, så hon hoppades läraren var bra. Hon hade haft sin del av dåliga lärare.
Hon såg sedan upp på läraren som återvänt till sin plats. "Nå, nu ska jag gå igenom regler på denna skola". Han pekade på ett papper som satt inramat på väggen bredvid tavlan och började gå igenom alla regler. Till och med Natalie tappade intresset något, för reglerna brukade vara detsamma på varje skola. Hon nickade till Emma. "Öde kanske?" log hon.

Emma gäspade ofrivilligt åt lektionen hittills. De första dagarna var chill, men också väldigt tråkiga. Hon längtade kanske inte efter hårt plugg så mycket, men hon ville gärna komma igång snart.
Emma nickade tillbaka till Natalie. Ja, ödet... kanske. I vilket fall som helst så tyckte hon i alla fall att det var roligt att träffa henne igen. Minnena från lägret väcktes till liv och för ett ögonblick drömde hon sig bort.
"Vi träffas imorgon igen, som ni kan se på era scheman", sade Marcus som avslutning på lektionen och det skrapande ljudet från stolarna som sköts bakåt väckte Emma till liv.