The superheros

Thalia visste inte hur det gått till. men på något vis hade hon lyckats ta sig förbi bevakningen runt huset. Hon hade en obehaglig känsla efter det, som att hon...........
Nej, hon hade bara inbillat sig i stundens hetta, man kunde inte gå igenom saker. Stundens hetta var ganska komiskt uttryck i denna situation, det var verkligen hett.
Men hon hade målet inne, hon skulle till Sokrates. Thalia tar sig in på baksidan där elden ännu inte fått övertaget. Hon ser sig om, rummet hon befinner sig i är ett förråd de har cyklar och liknande saker i och som är tämligen helskinnat.
Det var inte försen hon öppnade dörren till lägenhetskorridorren hon verkligen förstod vilken fara hon befann sig i och utsatte sig för.
Röken var förvisso inte så tjock här, men den hade spridit sig. Hon ser flammorna bakom henne sprida sig och springer åt motsatt håll, upp för trapporna.
Vidare kan inte ens Thalia för sig själv förklara vad som skedde men hon tog sig till sin lägenhet och in till Sokrates bur. Den lilla gröna giftormen, en gåva från hennes fäder och hennes vän levde och slingrade sig om hennes handled.
Men elden har spridit sig in i hennes lägenhet, röken är tät och hon känner ögonen tåras. Hon kryper ner på golvet, som hon först nu kom ihåg vad hon lärt sig i skolan och hostandes försöker hon ta sig ner samma väg som hon kom utan att bli alltför bränd, vilket redan var försent. Men hon ville rädda Sokrates, han skulle klara sig oskadd från detta.