The one we all want ~ [PRS]

(( That's true. ))

Eftersom mörkrets inbrott skett var gatorna tomma på folk, och Adrian behövde därför inte oroa sig om att människor skulle reagera vid att han höll häxan bunden. Han levde i norra kanten på staden och där var det dessutom ännu sällsyntare att stöta på folk på vardagskvällar.
Han stannade utanför lägenhetsporten, knappade in den fyrsiffriga koden och slängde ett öga på häxan när han öppnade dörren.
"In med dig", sade han, "Andra våningen."

Fiye hade ingen lust att lyda honom, men gick trots det in. Hon blängde kallt på honom hela tiden, släppte honom inte med blicken. Hon borde stannat inne, men hon hade behövt de där blommorna.. Hon var medveten om att korgen låg kvar i skogen och att blommorna antagligen var söndertrasade utav den där dumma hunden.
Hela hans lya stank utav hund och hon rynkade näsan, avsydde lukten utav hund.

Adrian låste dörren om sig och vände sig sedan mot häxan. Han upptäckte hennes rynkade näsa och blev aningen stött.
"Problem med något?" frågade han strävt, "Det ser ut som om du känner lukten av tio ruttnande lik."
Han såg på henne under tystnad för några sekunder, men sedan gick han fram till henne och drog med henne in i vardagsrummet. Där fanns en dörr, som han låste upp med en nyckel som låg på placerad på ett bord intill. Innanför dörren uppenbarade sig ännu ett rum, med en obekväm säng, ett fönster med deprimerande galler bakom, och ja... inte så mycket mer.
"Ditt rum", berättade han kort, "Gör du ljud ifrån dig hamnar du jävligt illa till, förstår du det?"

"Din lya stinker" väste hon kort.
Den luktade hemskt och hon blev illamående bara hon befann sig där. Hon såg upp på honom då han tvingade in henne i rummet. "Om du tror att jag tänker stanna där så är du riktigt dum byracka" sade hon kallt och gavhomom en kall blick. Tänkte inte under några omständigheter stanna där inne i mer än fem minuter. Det var hemskt, kallt och dessutom luktade det blöt hund istället för bara hund. Ett rent helvete för någon som henne.

"Om du tror att jag kommer ta hänsyn till några av dina behov har du fel, häxa. Du är en död man, ditt liv är inte mycket värt", och med dem orden tvingade han inne henne i rummet. Innan han gick därifrån knöt han upp repet och innan han stängde dörren önskade han henne en god natt med det retsamma flinet på läpparna. Han låste hastigt dörren, men istället för att själv lägga sig i sin egna säng satte han på TV:n och sjönk ner i tvåmannasoffan. Varulven led av sömnproblem och hade den senaste tiden inte varit i närheten av en säng på mycket länge. Nästan varje morgon hade han vaknat upp i soffan med TV:n fortfarande igång. Det var hans sovrutin skulle man kanske kunna säga...

(( Goodnight! ))

[ god natt c: ]

Fiye slängde sig mot dörren precis innan han stängde den.
"Släpp ut mig!" Skrek hon, slog hårt mot dörren. Hon såg sig om i den hemska cellen, grimaserade återigen utav lukten. Hur skulle hon kunna komma ut härifrån? Hon knöt upp bandet hon hade runt halsen och tog fram den lilla påsen hon dolt under håret. Hon öppnade den och öppnade dem, tog fram de små flaskorna och försökte vara så tyst som möjligt. Satt uppe hela natten och höll på med dem.

(( Hehe, sista svaret. Skriver förresten via mobil nu, så om du hittar ovanligt mycket fel har jag en anledning. XD ))

Klockan visade 03:47 när Adrian rycktes ur sin sömn på grund av hans skarpa luktsinne. Det stack och kliade i näsan och han fick misstankar om att häxan låg bakom saken. Han reste sig energilöst ur soffan, släpade fötterna efter sig fram till dörren och gäspade innan han sade:
"Vafan håller du på med?"
Han kliade sig lite i håret, satte nyckeln i hålet och fumlade lite med låset innan dörren öppnades. Han kom i efterhand på om det egentligen var så smart att möta henne när hans reaktionsförmåga var såpass försämrad av tröttheten. Nej, det var inte hans klokaste handling i sina dagar...

[ Det är lugnt cx skriver vid mobilen typ hela tiden cx ]

Fiye såg upp då hon hörde steg.
Hon såg ner på flaskan hon hade i handen, funderade på om hon borde kasta den. Såklart, det kunde vara hennes enda sätt att komma därifrån. Hon flinade hastigt och gömde sig bakom dörren, och då mannen öppnade den så kastade hon innehållet i hans ögon, gjorde honom tillfälligt blind innan hon försvann ut ur rummet. Sprang genom lägenhet och tog sats, flög ut genom fönstret och landade på fötterna på marken utanför. Började springa.

[ Hon är också trött, så han hinner ikapp c: ]

Adrian gav till ett vrål av både förvåning och ilska när han plötsligt blev träffad av en av häxans... var det magier?
Han försökte desperat få bort det irriterande medlet ur ögonen medan han hejdlöst fräste ut svordomar - hans mor hade slagit till honom om hon fått höra dem.
När han återfått synförmågan letade han stressat igenom lägenheten för att försöka se vart hon tagit vägen, och upptäckte det öppna fönstret. Han kunde urskilja hennes springande gestalt i mörkret och ett djupt morrande steg ur hans strupe. Utan att tveka svingade han sig ut och på väg ner påbörjade förvandlingen. Landningen, där de fyra tassarna tog emot först, var smidig och mjuk.
Han kände sig pigg i sinnet eftersom han inte ville förlora häxan, så det irriterade honom att kroppen inte var lika energisk. Den var tung, kändes klumpig och ville inte alls lyda honom.
Snart knappade han in på henne. Det var inte lätt att undkomma ett djur på fyra ben, vad tänkte hon egentligen?
En annan lukt än häxans söthet fångades plötsligt upp av hans nos. Han kände väl igen stanken, och han avskydde den. I samma sekund dök skepnaden utav vampyren upp, och Adrian insåg att även han jagade häxan.
"Vampyrjävel!" skall han efter honom, "Låt bli mitt byte!"
"Stinkande jycke!" ropade vampyren tillbaka, "Håll undan de smutsiga tassarna från häxan om du vill överleva!"

Fiye rynkade pannan då hon kastade en blick bak.
Vad var det här? Jaga en häxa dagen eller? Hon förstod ärligt talat inte hur hon kunde fått ett pris på huvudet då hon hållit sina krafter hemliga. Hade bara hållit dem innanför lägenhetens väggar. Hon ökade takten, skulle svävat om hon kunde men då hon var utmattad orkade hon inte.
Vampyren kom närmre illa fort som varulven och hon svor lågt, svängde in på en gata där det gick folk. De kunde inte agera lika snabbt bland folk då det kunde avslöja dem. Därför hoppades hon att hennes drag skulle hjälpa henne att fly.